Samerna saknar tillgänglig vård och kunnig personal

Sjukvårdspersonal i norr behöver kunskap om ursprungsbefolkningens livsvillkor. Det anser sjuksköterskan Laila Daerga som snart disputerar på en avhandling om mötet mellan renskötande samer och hälso- och sjukvården.

Att vara renskötande same innebär att leva i en minoritetsvärld där renarna är det viktiga, men också att leva i det svenska majoritetssamhället. Nödvändigheten av att kunna röra sig mellan dessa två samhällen är vad Laila Daerga syftar på med titeln på sin doktorsavhandling: Att leva i två världar.

– Att vara renskötande same innebär att hela tiden behöva anpassa sig till ett majoritetssamhälle med ett annat språk, med en annan livsstil och delvis med andra normer, säger hon.

Avhandlingen, som hon ska försvara på fredag, handlar om renskötande samers erfarenheter av vården och om deras önskemål på hälso- och sjukvårdens personal. Tre saker önskar de: mer kunskap, mer förståelse och bättre tillgänglighet.

Lever i renskötarfamilj

Laila Daerga själv förstår. Hon är sjuksköterska och forskare inom samisk hälsa vid Glesbygdsmedicinskt centrum i Storuman. Men framför allt är hon uppvuxen och lever i en renskötarfamilj.

– Jag vet vad det innebär att leva och bo på flera platser, till och med i olika län. Sjukvården vill lista sina patienter men det låter sig inte göras med samer, som kallar både vinterlandet nere i skogen och sommarlandet på fjället för hemma, säger hon.

Att bo på olika ställen och att vara styrd av renskötseln innebär svårigheter att komma ifrån på bestämda tider. Många informanter berättar att när de ringer och försöker boka en tid möts de av en röst som ber dem att återkomma en annan, och bestämd, tid. Då blir det inte av.

– Det är svårt att sitta hemma och vänta på en telefontid och ute på fjället finns ingen täckning på telefonen. Då struntar man i att ta kontakt igen och i värsta fall väntar man tills det blir riktigt akut, säger Laila Daerga.

Skoterverkstaden en förebild

Om samerna fick önska skulle hälso- och sjukvården vara organiserad som en välfungerande skoterverkstad med flexibla öppettider där man lagar direkt så att det är möjligt att snabbt återgå till arbetet med renarna.

Samer möter ofta fördomar från majoritetssamhället, men när det gäller sjukvårdspersonalen är det inte bemötandet som brister. De bemöts med respekt, men också av okunskap och många informanter upplever att de ofta måste ”utbilda personal” när de söker vård.

Okunskapen kan till exempel visa sig genom råd som inte är möjliga att följa för den som har renskötseln både som försörjning och som livsstil. Flera informanter anser att personal, särskilt i norra Sverige, borde ha en viss kunskap om samernas villkor.

– Ett exempel är patienten som fick akut ont i ryggen precis vid renskiljningen, som ju innebär tungt arbete med att dra djuren. Läkaren ställde diagnosen diskbråck och rekommenderade sedan sjukskrivning och byte av yrke.

Sliter på kroppen

Renskötsel är ett fysiskt krävande yrke och att ständigt vistas ute – oavsett väder – sliter på kroppen. Jämfört med andra yrkesgrupper med fysiskt arbete är samerna mer drabbade av muskuloskeletala besvär med smärta i armbågar, händer, handleder och rygg. Men, enligt Laila Daerga, vill de helst inte belasta sjukvården i onödan.

– Jag har varit sjuksköterska länge och har ofta fått frågan ”vad ska jag göra åt min onda rygg?” Jag brukar svara ”du måste söka vård”, men det är sällan sådana råd följs. Min erfarenhet är att samer skjuter upp besök hos vården – ibland så länge att det är för sent att göra något.

Laila Daerga anser att kunskap om ursprungsbefolkningens kultur och livsvillkor borde ingå i grundutbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal. En basutbildning för alla och en fördjupande utbildning för personal som arbetar i Norrlandslänen.

– Renskötare är egenföretagare som är kollektivt sammanslutna i samebyn. Vår forskning visar att de renskötande samernas förtroende för hälso- och sjukvård påverkas av flera faktorer: historiska trauman, den egna kulturen, upplevelser av att hälso- och sjukvårdspersonalen brister i kulturkompetens samt hälso- och sjukvårdens organisation.