Vi kan annat än »hålla handen«

Landshövdingen nämnde sjuksköterskorna i förbigående som »bra att hålla i handen när man är sjuk« . Dumt, men inte förvånande.

4 april 2008

Jag har tjänstgjort många år på Akademiska sjukhuset. Jag älskar att arbeta där och känner ofta en stark stolthet över alla mina medarbetare som jobbar för våra patienter.

Utveckling, forskning, patientsäkerhet och kvalitetssäkring är begrepp som används dagligen av många som arbetar på Akademiska. Och visst händer det mycket inom dessa områden – men oftast i medicinens anda. Omvårdnadsforskning och utveckling kommer i skymundan.

Jag kan inte annat än tänka på Florence Nightingale som kämpade tappert för renlighet, god näringsstatus, trycksårsprofylax och god logistik.

Det är Florence med sin klokhet, drivkraft och sunda förnuft som blev världens första vårdutvecklare. Hon kämpade i motvind, envist och starkt mot dåtidens sjukhusledningar och läkare som tyckte att allt var bra som det var, trots de höga dödssiffrorna på sjukhusen. Hon påtalade även vikten av att ge sjuksköterskorna en bra lön för att motivera till fortsatt utveckling.

Medicinen ska värdesättas högt – men omvårdnaden ska ligga på samma viktighetsnivå!

Tänk att det är så ofantligt svårt att bryta gamla mönster. Men det är dags nu. Vi har lagar som vi måste följa för att säkra en god vård för patienten. Trycksår och undernäring förekommer fortfarande trots den medicinska utvecklingen.

Jag var på mingel på slottet i samband med Akademiska sjukhusets 300-årsdag, en trevlig tillställning. Men många la märke till att våra yrkesgrupper inte hade nämnts under dagens symposier. Sjuksköterskorna nämndes i förbigående av vår landshövding när han höll sitt tal. Han berättade för oss alla att det kändes tryggt för honom att veta att det finns sjuksköterskor som kunde hålla honom i handen om han blev sjuk! En framstående man på en hög position som uttalar sig så dumt. Men jag blev inte förvånad. Många människor följer inte dagens utveckling och sådana fördomar blir resultatet.

Det jag inte kan förstå är hur våra politiker och ledningsgrupper har undvikit att följa vår utveckling, ett ämne som det talas så varmt om. Omvårdnadsutvecklingen är i full gång. Många av oss jobbar ständigt med forskning och utveckling för att ge patienten en trygg och säker vård.

Nu ber jag alla er på ledande positioner inom vården: Låt utvecklingen gå framåt. Jag är stolt över alla dessa eldsjälar som i Florence anda jobbar vidare med vårdutvecklingen. Att trycksår och undernäring fortfarande finns är oacceptabelt. Medel måste fram för att våra professioner ska kunna arbeta vidare. Ni kan inte blunda längre.

TEXT – Janine Bichara, styrelseledamot i Vårdförbundet, avdelning Uppsala

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida