Krönika   |  HÖK24 10 juni

Michelle Wahrolén: Det går inte att lappa något som är trasigt hur länge som helst

Det går inte att lappa något som är trasigt hur länge som helst
Detta är en krönika. Skribenten står för åsikter i texten.

Till slut spricker det i sömmarna och det går inte att blunda för att man måste göra på ett annat sätt. Det visar strejken som bröt ut den 4 juni kl 11 i fem regioner, skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén i sin nya krönika.

Nu var det nog! Det är tydligt att Vårdförbundet och många av er medlemmar är in i märgen trötta på åratal med dålig arbetsmiljö, verksamheter som nätt och jämnt går runt, övertid som standard och en stressig vardag där det känns som att man aldrig räcker till. Det har lappats och lagats länge i vården tack vare att många tar det där extra passet efter sitt ordinarie arbetspass. Eller rings in på sin lediga dag. Eller återigen skjuter på semestern. Det har blivit som en ständig brandkårsutryckning för många vårdanställda. Det har övertidsblockaden tydligt synliggjort. Men det går inte att lappa och laga något som är trasigt hur länge som helst. Till slut spricker det i sömmarna och det går inte att blunda för att man måste göra på ett annat sätt. Det visar strejken som bröt ut den 4 juni kl 11 i fem regioner och som omfattar 2 000 personer.

Arbetstidsförkortning är i hetluften och allt fler röster höjs för att lagstifta om det. Det går inte längre att bara stirra sig blind på kostnaderna utan att också se vinsterna.

En strejk är inget som ett fackförbund lättvindigt tar till. Det är det allra sista vapnet när motparten inte hörsammar de krav facket har. Hela våren har parterna försökt få till ett avtal men låst sig vid en brännande fråga där man har diametralt olika åsikter – frågan om arbetstidsförkortning. Vårdförbundet står på sig och menar allvar när de kräver arbetstidsförkortning. För nu orkar folk inte mer. Många går ner i tid för att orka, med sämre livslön och pension som resultat. Andra lämnar vården. Arbetsgivarna å sin sida säger att det är omöjligt, att det är för dyrt, att det redan fattas folk. Och där har förhandlingarna helt kört fast. Men i SKR:s uträkningar om hur många miljarder en arbetstidsförkortning kostar räknar man med alla så kallade kontaktyrken i regionerna och kommunerna, alltså inte bara Vårdförbundets grupper.

Vårdförbundet förhandlar förstås bara för sina grupper och har dessutom föreslagit en stegvis arbetstidsförkortning där man kortar arbetstiden 75 minuter i veckan – en kvart om dagen fär 35 000 medlemmar. Kommunal har redan detta i sitt avtal för en del undersköterskor och Vårdförbundet med privata arbetsgivare. Även andra jämförbara länder, till exempel Danmark och Island, har lyckats införa kortare arbetstid i offentlig sektor utan att BNP har sjunkit.

Arbetstidsförkortning är i hetluften och allt fler röster höjs för att lagstifta om det. Det går inte längre att bara stirra sig blind på kostnaderna utan att också se vinsterna, till exempel färre sjukskrivningar, kontinuitet, hälsa och att en attraktiv arbetsmiljö sannolikt lockar tillbaka många av dem som flytt vården.

Precis som Vårdfokus reporter Jonatan Westin konstaterar är det inte en fråga om det blir arbetstidsförkortning utan när. En kvart mindre om dagen skulle vara en fin början.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida