Valfrihet kan handla om sylt till gröten eller ej

Bara var tredje medlem i Vårdförbundet anser att alla har rätt att välja vård och vårdform själva. Bland politiker är motsvarande andel drygt hälften. Det var en av utgångspunkterna för den diskussion om valfrihet och välfärd som arrangerades på Vårdförbundets vårdmötesplats i Visby nu på förmiddagen.

Det mest anmärkningsvärda med de svar Vårdförbundet hade fått på sina frågor var att så många medlemmar i Vårdförbundet inte vet om deras verksamhet utvärderas.

Det sa Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund sedan hon presenterat några siffror ur undersökningen.

Vad står valfrihet för? Det beror på vem man frågar. För politiker har valfriheten ofta en ideologisk dimension. Men för den enskilda människan kan det vara mycket basalt:

– För många äldre kan det handla om att få välja vilken mat de får och hur länge de får vara uppe. Det får jag många mejl och telefonsamtal om, sa Alexandra Charles, som representerade 1,6-miljonersklubben i paneldiskussionen.

Viktigt att vården utvärderas

Anna-Karin Eklund höll med om att valfrihet kan handla om ifall man får sylt på gröten eller inte. Men också att välja av vem man får vård. Och då är det – som sagt – viktigt att vården utvärderas.

För landstingsrådet Jonny Pettersson (v) från Kalmar läns landsting var det tre faktorer som måste tillgodoses innan man kunde prata om valfrihet: tillgänglighet, kvalitet och att vården finns där människorna finns (”geografin”).

Maria Wallhager, landstingsråd (fp) i Stockholm, medgav att det finns begränsningar i valfriheten.

– I Stockholm får man välja vilken vårdcentral man vill tillhöra men inte om man ska söka sig till en vårdcentral eller specialistvård. Det är inte heller så lätt att välja alternativ vård. Den vård vi betalar över skatten måste vara vetenskapligt belagd, sa hon.

Rätt stadsdel ger vård

Martin Ärnlöv från Bräcke diakoni i Göteborg hävdade att valfrihet ofta är en fråga om geografi.

– Jag vet många föräldrar till handikappade barn som flyttar från en stadsdel till en annan i Göteborg för att få det deras barn behöver, sa han.

Han hävdade att alternativ vård ofta ger avtryck på den vanliga vården, och hämtade ett exempel från förskolan.

– Ur och skur-dagis tar inte över den kommunala barnomsorgen men gör kanske att man är mer ute också på kommunala förskolor.

Patienten i fokus

Att patienten ska vara i fokus var alla debattdeltagare överens om. Men hur det ska gå till var inte självklart. Anna-Karin Eklund kritiserade Vårdval Stockholm:

– Drivkraften måste vara att låta medarbetarna utveckla vården. Det är inte om det är privat eller inte som är avgörande. Vårdval Stockholm handlar bara om samma vård som förut men i andra former.

Alexandra Charles tryckte på att det måste finnas tid för patienten när hon väl kommit fram till läkaren eller sjuksköterskan.

– Det läggs för lite resurser på mötet mellan patient och vårdpersonal.

LOU ger kortsiktig vård

En del av diskussionen handlade om hur kommuner och landsting använder Lagen om offentlig upphandling, LOU, och hur den kan användas. Martin Ärnlöv kritiserade de korta kontraktstider som ofta blivit resultatet – det är svårt att vara långsiktig med kontrakt på tre år.

Jonny Petterson tyckte att ekonomin hade varit en ledstjärna för landstingspolitikerna alltför länge – nu måste det till en kunskapsstyrning. Han passade också på att kritisera rikspolitikerna för att ideologisera vården för mycket, de borde nöja sig med att tvinga landstingspolitikerna att garantera kvalitet och tillgänglighet.

– Så vänsterpartist jag är var jag kritisk mot stopplagen. Och nu är jag kritisk mot förslaget till lag om vårdval, sa han.

Folkpartisten Maria Wallhager nöjde sig med att instämma i kritiken mot stopplagen.