Full koll på apoteket– nästan
Hur är det då med säkerheten på apotek? Vår reporter Anders Olsson besökte ett av de större - och imponerades. Men visst, även där kan det gå fel ibland.
I väntan på att apoteket ska slå upp dörrarna ringer den rikskända apotekaren Anne Hiselius ord i mina öron: »Glöm inte att vi redan under utbildningen drillas att tänka på säkerheten.« Faktum är att det var hon som gav mig uppslaget till det här besöket. Så när jag tillsammans med tre äldre män och en kvinna ser apotekets glasdörrar glida åt sidan för att släppa in dagens första kunder är jag spänd av förväntan. För mitt inre ser jag hur en radda vitklädda kvinnor känner igenom min kropp likt säkerhetskontrollen på flygplatsen innan jag släpps in bakom disken.?
Så sker inte. Däremot får jag tämligen omgående skriva på en försäkran om att inte föra någonting vidare som omfattas av sekretessen. De kunder som kommer till apoteket ska vara förvissade om att deras persondata inte sprids med vinden. Det har jag aldrig tidigare behövt göra som journalist inom vården, trots att jag var och varannan vecka besöker olika sjukhus, vårdcentraler och andra sjukvårdsinrättningar.?
Så många andra papper ser jag inte till under min tillfälliga odyssé. Det mesta är datoriserat, flertalet recept skickas elektroniskt, de få handskrivna kan räknas på fingrarna.?
– Förr hade vi inte alla de hjälpmedel som vi har i dag. Då var vi alltid två som skrev på de läkemedel som expedierades. Det gör vi numera bara de få gånger som vi får gula recept. Det mesta kontrolleras i datorn, med hjälp av plockkontroll, säger Inger, kvalitetsansvarig receptarie som har arbetat på apotek i ett kvarts sekel.??
När jag själv gick sjuksköterskeutbildningen för många år sedan fick jag lära mig hur viktigt det var att ha alla rätt på läkemedelsräkningen. Jag kan inte minnas att vi någonsin uppmanades att ta hjälp av någon annan för att kontrollera att vi verkligen hade räknat rätt. Var man osäker, och det var man ofta i början av karriären, stod man där och svettades för sig själv. Att fråga någon annan var ett tecken på att inte vara tillräckligt påläst.?
På Inger förstår jag att kulturen på ett apotek snarare är den omvända. Vid minsta osäkerhet konsulteras en kollega.?
– Kan jag inte läsa vad som står på ett handskrivet recept ber jag någon annan läsa. Om vi inte tillsammans kan reda ut det ringer jag upp läkaren. Några kvalificerade gissningar görs aldrig.??
Hon betjänar en av apotekets sex så kallade receptkanaler. Stundtals är köerna långa, ändå märker jag inte någon stress bland personalen. Vid någon receptkanal har ett äldre par fastnat i en evighet. Men receptarien låter sig inte påverkas. Lugnt och sakligt försöker hon ge svar på parets många frågor.?
– Visst känns det tungt ibland. Vissa dagar är det väldigt många i apoteket. Men målet är att varje kund ska vara expedierad inom fem minuter. De som behöver mer tid erbjuds att boka tid för utökad service med rådgivning, säger Inger, samtidigt som hon expedierar en medelålders kvinna som vill hämta ut sina läkemedel mot migrän.??
Innan Inger kan börja använda kassan och dataskärmen drar hon ett personligt kort genom en skanner strax intill bildskärmen. Hon skriver in sitt användarnamn och sitt lösenord.?
Sedan ber hon kvinnan om legitimation. Även den drar hon genom skannern. Vips dyker kundens namn och personnummer upp på bildskärmen. Med en enkel knapptryckning får Inger fram hennes läkemedelslista.?
Hon klickar på raden för Zomig och genast skrivs en liten etikett ut som talar om var i apoteket läkemedlet förvaras. Inger kontrollerar att dosen är rimlig. Om inte, berättar hon, drar hon sig inte för att ringa upp den läkare som har skrivit ut det.?
Därefter hämtar hon förpackningen, som även den skannas. Därmed vet hon att det är rätt läkemedel med rätt styrka som hon har hämtat – åt rätt kund. Alla uppgifter, inklusive Ingers namn, lagras i historiken, vilket gör det lätt att gå tillbaka om det i efterhand misstänks att något fel har begåtts.??
Och fel begås, även på apotek, får jag lära mig. Inger tar mig med in i ett skrymsle där hon förvarar en pärm med avvikelsehanteringar. Som väntat är det de traditionella gula recepten som spökar.?
– Om det är ett läkemedel som finns i många olika former händer det att vi gör fel val när vi själva ska registrera det. Och då hjälper ingen plockkontroll i världen. För att undvika sådana misstag görs regelbundna stickkontroller.
Månaden innan jag kom på besök skrevs fyra avvikelser, varav ingen var allvarlig. Dagligen expedieras i snitt cirka 400 kunder med recept. Övriga 600 till 700 handlar egenvårdsprodukter som nikotintuggummi, plåster och huvudvärkstabletter. Med tanke på omsättningen är jag faktiskt imponerad över att det inte blir fel oftare än vad det faktiskt blir.??
Men, som sagt, allt är inte perfekt. Strax innan jag ska tacka och säga adjö upptäcker jag att nyckeln till narkotikaskåpet sitter i. Bara att vrida om och plocka på sig. Det är så långt till?gömstället där nyckeln ska ?förvaras att personalen av ren bekvämlighetibland låter nyckeln sitta kvar.