Funderat

»Gå och ställ dig i skamvrån!« Sa hon inte, men det kändes så.

30 april 2009

Jag var på apoteket i ett köpcentrum nära mig. Mitt könummer hade kommit upp på displayen, och jag satte mig tillrätta på min sida om disken för att beställa mina mediciner.

Receptlistan var lite längre än vanligt. Jag kände mig lite som hederskund; jag skulle bidra till att just det här apo­teket fick omsätta extra många kronor den här dagen.

Men när jag hade pekat ut den första medicinen jag ville hämta ut och antydde att jag vill ha flera, förändrades tonen på andra sidan disken: ”Då måste jag gallra”, sa hon.

Gallra? ”Jo, det är många kunder här. Du får vänta tills det är ledigt där borta.” Hon pekade bort mot den mest undanskymda platsen i lokalen. Den såg ut som skamvrån man har sett i gamla svenska filmer.

I skamvrån satt redan ett äldre par som uppenbarligen hade en del att prata med receptarien om. När de var klara skulle jag få ta deras plats. Om nu inte någon annan kund, lika välförsedd med recept som jag, var före mig.

Så småningom förstod jag att det inte bara är detta apotek som ”gallrar”, det här är ett system som apotekets bolagsledning står bakom.

In som hederskund (i tanken, i alla fall), ut som någon som man helst inte vill ha med att göra. Så kan det gå när man går till apoteket. Har jag lika mycket affärer med banken blir jag förmånskund och får gå före i kön!

Nog borde de (oftast) äldre och skröpliga kunder som behöver många mediciner behandlas som förmånskunder snarare än som paria? Kanske borde man gå till Diskrimineringsombudsmannen och fråga om det här sättet att sortera kunder bryter mot förbudet mot åldersdiskriminering?

I väntan på det har jag sett mig om. Nu har jag hittat ett apotek där man inte är så noga med att gallra bort storkunderna.

Men vilket det är tänker jag inte tala om. Risken är väl i så fall att någon torped från Apoteksbolaget rycker ut för att ställa saker och ting till rätta.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida