Många nya läkemedel på gång mot neurologiska sjukdomar

Inom läkemedelsindustrin pågår en febril aktivitet för att få fram nya substanser mot neurologiska sjukdomar. Här presenterar vi ett urval av de intressantaste.

Multipel skleros

Patienter som lider av multipel skleros, ms, behandlas dels för sina symtom, dels med läkemedel som ska förhindra sjukdomen från att förvärras. Det är främst i den senare gruppen som det finns intressanta nyheter på gång.

2006 godkändes natalizumab (Tysabri). Läkemedlet består av monoklonala antikroppar som binder till kroppens immunceller så att de inte kan passera blod-hjärnbarriären och attackera myelinet i patientens nervtrådar. Kliniska studier visar att natalizumab bromsar sjukdomsförloppet och minskar risken för skov och nya skador på nerverna, både jämfört med placebo och med dagens standardbehandling interferon-beta.

Men ett fåtal av de patienter som behandlades med natalizumab drabbades av en dödlig hjärninflammation, så kallad progressiv multi­fokal leukoencefalopati, pml. Förekomsten av pml stoppade läkemedlet under en tid, men efter noggranna analyser, där risken befanns ligga på 1 på 1 000 behandlade, anser nu myndigheterna att nyttan överväger risken om patienterna övervakas noggrant för symtom på pml.

Nyligen varnade den europeiska läkemedelsmyndigheten Emea också för att natalizumab kan orsaka leverskador och att patienternas levervärden därför bör följas.

Flera andra nya monoklonala antikroppar testas mot ms. De som ligger längst fram är rituximab, som redan finns i cancer- och reumatikermedlet Mab­thera samt alemtuzamab och daclizumab, som finns i transplantationsmedlet Zenapax.

Antikropparna är riktade mot olika mål i immunsystemet och har därför olika effekter med skiftande biverkningar. De har hittills testats i kliniska försök på ett par hundra patienter var. Alla har visat god effekt.

Fingolimod är en annan lovande substans som i motsats till de flesta andra ms-behandlingar kan tas i tablettform. Det är viktigt eftersom patientgruppen är relativt ung och behandlingen livslång. Fingolimod stoppar de angripande vita blodkropparna från att ge sig ut i blodomloppet och skada nervcellerna i hjärnan. I en studie av närmare 300 patienter halverade fingolimod antalet skov jämfört med dem som fick placebo.

En drastisk, men samtidigt mycket intressant, metod är högdos cyklofosfamidbehandling. Det är den enda läkemedelsbehandlingen som har potential att bota ms. Bland forskarna kallas det för en omstart av immunsystemet eftersom den höga dosen av cancermedlet helt slår ut patientens immunsystem som sedan får byggas upp på nytt. Hittills har endast 13 svårt sjuka patienter behandlats och bara 2 har följts mer än 24 månader, så det är för tidigt att säga om metoden verkligen fungerar.

Epilepsi

Under de senaste 15 åren har mer än 10 nya antiepileptiska läkemedel lanserats. Den andra generationens antiepilep­tiska läkemedel har till­fört mycket till de gamla preparaten. Trots det kan en tredjedel av patienterna ändå inte ges en tillfredsställande anfallskontroll.

Därför sätts nu stora förhoppningar till de mer än 20 olika substanserna i den tredje generationens anti­epileptiska läkemedel som är på gång.

Flera av nyheterna är utvecklingar av redan befintliga preparat där molekylstrukturen har ändrats en aning för att få en bättre effekt. Till exempel är både brivaracetam och seletracetam kemiska förändringar av levetiracetam (Keppra). Båda de nya substanserna har hittills visat goda resultat i tidiga kliniska försök.

Eslikarbazepin är en kemisk utveckling av oxkarbazepin (Trileptal) som hittills har visat god effekt som tilläggsbehandling i en studie på 143 behandlingsresistenta patienter.

Kemisk förändring av en befintlig substans kan också användas för att minska biverkningarna. Så är det med fluorofelbamat som är en analog av felbamat (Taloxa). Läkemedlet har tagits fram för att eliminera allvarliga biverkningar som aplastisk anemi och leversvikt.

På samma sätt finns det fem olika analoger till valproinsyra (Ergenyl med flera) under utveckling som är avsedda att minska risken för fosterskador och leverskador.

Ett exempel på en substans med helt ny mekanism är lacosamid som är den första i en ny grupp av läkemedel som kallas »funktionaliserade« aminosyror. I fas ii- och iii-studier har den visat god effekt som tilläggsbehandling till behandlingsresistenta patienter. Lacosamid har dessutom visat sig lindra smärtan vid diabetes­neuropati.

Retigabin är en annan substans som har visat effekt som tilläggsbehandling i en fas iii-studie av 397 behandlingsresistenta epilepsipatienter.

Rufinamid har i kliniska studier visat god effekt som tilläggsbehandling av behandlingsresistenta epileptiker och barn och vuxna med Lennox-Gastauts syndrom. Substansen fick förra året status som särläkemedel inom EU.

Parkinsons sjukdom

Behandlingsstrategin vid Parkinsons sjukdom är att öka mängden dopamin, antingen genom direkt tillförsel av dopamin, dopaminagonister eller genom att hämma nedbrytningen av dopamin.

Dagens tablettbehandlingar skapar dock en onaturlig variation av dopaminhalterna vilket så småningom leder till utvecklandet av så kallade »on-off«-symtom, oförutsägbara växlingar mellan över- och underrörlighet. För att undvika detta har olika metoder att tillföra läkemedlet jämnare utvecklats. Sedan några år tillbaka finns en gel innehållande karbidopa och l-dopa (Duodopa) som ges kontinuerligt direkt genom en sond till tolvfingertarmen. Dopaminagonisten rotigotin (Neupro), som godkändes 2006, tillförs i stället via ett 24-timmarsplåster.

I forskningslinjen finns flera intressanta substanser på gång. Den som har kommit längst heter safinamid och har flera olika verkningsmekanismer som också återspeglas i dess mångskiftande effekter. Safinamid förlänger effekten av dopamin och antas även kunna skydda nerverna mot skada. Den har även visat sig effektiv mot epilepsi, men utvecklas nu främst som en Parkinsonmedicin av företagsstrategiska skäl.

De första fas iii-resultaten har presenterats av företaget, men har ännu inte publicerats. Enligt företagets rapporter visar de att tilläggsbehandling med safinamid signifikant förbättrade rörelsesymtomen, allmänna dagliga livsfunktioner och den kognitiva funktionen. Behandlingen bromsade också sjukdomsförloppet, men nådde inte statistisk signifikans. Något förvånande var det de lägre doserna som fungerade medan de högre inte var bättre än placebo. Ytterligare fas iii-studier är på gång.

En annan ny substans är pardoprunox (slv-308) som också verkar enligt flera mekanismer, bland annat dopaminagonism. Flera fas iii-studier pågår, men ännu har inga resultat presenterats.

Stroke

I motsats till de andra neurologiska områdena ser utvecklingen av nya läkemedel vid stroke inte alls lika positiv ut. Länge har målet med läkemedelsutvecklingen vid akut stroke varit att skydda hjärncellerna från att skadas efter en stroke, så kallad neuro­protektion. Hundratals substanser har visat lyckade resultat i olika djurmodeller. Men när de sedan har testats på människor har resultaten varit nedslående.

Det kanske största bakslaget kom förra året då substansen nxy-059 i två välgjorda fas iii-studier (Saint i och ii) på över 3 000 strokepatienter först visade ett skydd för att sedan inte visa någon skillnad vid uppföljningen.

Men det var inte det enda bakslaget i fjol. Studien Dias ii kunde inte visa att blodförtunnaren desmoteplase gjorde någon nytta, snarare tvärtom. Och studien Fast visade att rekombinant faktor vii givet inom tre timmar från strokeinsjuknandet inte påverkade utfallet vare sig när det gäller död eller handikapp.

Den senaste tidens ned­slående resultat har delat forskarna i två läger: de som argumenterar för att ta nya tag och de som uppgivet konstaterar att det inte är möjligt att skydda hjärnan.

Vilka som får rätt kan bara framtiden utvisa.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida