Personligt Johanna Ulfvarson

Ålder: 40 årKarriär: barnsjuksköterska och med drFamilj: man och tre barnGör när hon inte jobbar: sjunger i kör och riderGillar: att läsa, även om det bara blev Kalle Anka efter disputationenStort intresse: film, tog med maken på Almodovars Bind mig älska mig på första dejten

Johanna Ulfvarson har bråttom. Redan som ung, ny barnsjuksköterska fascinerades hon av utveckling och forskning. Det stämde med hennes sätt att vara; att ifrågasätta rutiner och arbetssätt.

– Man stöter på saker som är helt uppåt väggarna. I barnsjukvård är det särskilt viktigt att kunna motivera varför man gör på det ena eller det andra sättet, betonar hon.

Upprinnelsen till Johanna Ulfvarsons allra första studie i början av 1990-talet var att hygiensjuksköterskan sa att barnens infartkanyler inte fick sitta så länge.

– Vi ville ju sticka barnen så lite som möjligt, så vi hade låtit kanylerna sitta upp till tio dagar, så länge de fungerade och det inte blev tromboflebiter. Då gjorde vi en studie som visade att både tromboflebiter och infektioner var betydligt vanligare hos vuxna än hos barn. Så kanylerna fick sitta.

I och med att Johanna Ulfvarson kom med i en studie med fokus på läkemedelsgenomgångar blev det allt mer forskning, och nu är det äldre och läkemedel som engagerar mest.

– Det är synd och skam att läkemedelsbehandling hos äldre inte utvärderas, som hos yngre. I stället går det på rutin. Man nöjer sig med att det fungerar och att patienten verkar må bra, säger hon upprört.

Johanna Ulfvarson vill uppmärksamma sjuksköterskor på att det är deras uppgift att se sambandet mellan de läkemedel patienten tar och hur han eller hon mår. Att se att patienten är gammal och skröplig, och att det som är en normaldos för en yngre människa kanske inte är det för en gammal, anser hon är sjuksköterskans ansvar.

Forskningen har inneburit att sjuksköterskejobbet nu får vila. Men hon saknar patienterna och skulle önska att det gick att kombinera forskning med direkt patientvård.

Hon konstaterar att sådana tjänster som finns för läkarna knappast existerar för sjuksköterskor. Själv har hon en kombinationstjänst som omfattar vårdutveckling och forskningshandledning på Södersjukhuset i Stockholm, men klinisk omvårdnad finns det inte utrymme för.

– Som sjuksköterska är man väldigt låst på en vårdavdelning, med rigida scheman och ingen egen dator. Vi ska finnas där runt patienten hela tiden, av tradition. Men hur rimlig är den

För korrespondens:
Johanna Ulfvarson, Klinisk farmakologi, Södersjukhuset,
118 83 Stockholm och institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet, Stockholm.
Johanna.Ulfvarson@sodersjukhuset.se