Rune fick livet tillbaka

Rune fick livet tillbaka
Rune berättar gärna för Bonnie Ljungdahl om sitt liv som musiker, järnvägare och idrottsman. Foto: Ulf Palm

Pigg igen. När 93-årige Rune Masman kom till Tomtebogården för några veckor sedan var han helt sängliggande och pratade knappast alls. Han kunde varken äta eller dricka själv, verkade ha gett upp och bedömdes vara i palliativt skede.

Sjuksköterskorna Britta Schaar, Therese Stor och Mats Öhagen gick igenom Runes läkemedelslista. I samråd med ansvarig läkare började de dra ner på antalet läkemedel och Rune blev snabbt piggare. Efter någon vecka kunde han sitta uppe och äta, kraften och livslusten återkom och han började berätta historier och skämta med personalen. Nu, efter tre-fyra veckor, går han med gåbord och har fått en rullstol som han själv kan hantera. Även om vissa dagar är bättre än andra har livslusten, och med den aptiten, kommit tillbaka — han hade en del att hämta in. ?

— Jag är som Hornavan, bottenlös, säger Rune Masman med glimten i ögat. ?

Hans kontaktperson, undersköterskan Bonnie Ljungdahl, berättar att Rune kom till Tomtebogården i Mora för att dö, men att han nu är pigg och glad. Och han är inte den ende som har kunnat lämna sin säng. Flera av de boende, framför allt de allra äldsta, har tack vare en systematisk genomgång av läkemedelslistorna rest sig upp, börjat gå igen och fått sin matlust tillbaka. En kvinna som tidigare behövde två levande stöd för att kunna gå, tar nu sin rullator och går själv ut på stan. Några har blivit så mycket bättre att de har kunnat flytta hem. ?

Sjuksköterskorna började med regelbundna läkemedelsgenomgångar 2006. Sedan dess har de lärt sig mycket om läkemedelsbehandling av äldre. De blev snart varse att många av de boende hade på tok för många läkemedel, ofta i för höga doser och i olämpliga kombinationer.

Genom att lusläsa vetenskapliga artiklar, Fass och andra pålitliga källor, lär de sig fortlöpande om preparatens verkan och alla oönskade effekter. Det är inte ovanligt att biverkningar dyker upp efter ganska lång tid, och att de då bedöms som åldersförändringar och därmed missas. Eller så diagnostiseras de felaktigt som nya sjukdomar som kräver läkemedelsbehandling — vilket leder till att fler mediciner läggs till. Men det undgår inte längre sjuksköterskornas ögon.

När de äldre kommer till Tomtebogården kan de ha ordinationer på 12—13, ibland 20 olika preparat — inte sällan flera vätskedrivande. Men även färre läkemedel kan innebära risker för den enskilde om de är olämpliga, ges i för höga doser eller i ogynnsamma kombinationer. Vilket sjuksköterskorna observerar. De utgår från hur patienten mår — om det finns tecken på illabefinnande — och gör en problemanalys utifrån fullständig anamnes samt det patienten, närstående och tidigare vårdgivare berättar. Läkemedlen gås noggrant igenom och de tar reda på bieffekter och risker, hela tiden med säkra källor som referenser.

Sjuksköterskestudenten Annhild Roos går femte terminen på utbildningen och slås av att sjuksköterskorna på Tomtebogården verkligen tar sig tid att reflektera över hur läkemedlen fungerar för den enskilde patienten.

— Jag tror att man måste arbeta på det här sättet, det skulle förändra mycket om alla gjorde det. Det är jätteviktigt att sjuksköterskorna har tagit tag i problemet, följer upp läkemedelsbehandlingen och gör något åt det, säger hon.

Efter en stroke eller hjärtinfarkt ordineras oftast ett eller flera blodtryckssänkande läkemedel. När trycket trots det fortsätter att ligga högt, är sjuksköterskornas erfarenhet att många tänker att då måste ordinationen stå kvar. Aktuell forskning visar dock att var åttonde person med blodtrycksbehandling är resistent mot denna. Fortsatt behandling innebär då en ökad risk för fler hjärtinfarkter eller andra cerebrovaskulära händelser.

— Inte sällan är det blodtryckssänkande läkemedel som ger de många olika biverkningar som våra äldre lider av. Dessa biverkningar försvinner med nedtrappning eller utsättning i de allra flesta fall som vi har observerat, säger Britta Schaar.

Det är lätt att tro att blodtrycket ska rusa i höjden om man minskar på läkemedlen, men så är det inte.

— Vi har till och med varit med om en del paradoxala reaktioner. Vid nedtrappning av blodtryckssänkande läkemedel kunde vi se att blodtrycket normaliserades hos våra äldre, säger Therese Stor.?

Målet med hela arbetet är att de gamla ska ha en så bra självupplevd hälsa som möjligt. Nu har många av dem sin personlighet kvar in i det sista och de mår ofta bra fram till en dag eller några timmar innan de dör.

För sjuksköterskorna har arbetssättet skapat utrymme att lära sig ännu mer.

— Vi har gjort oss själva arbetslösa och det har gett oss tid att leta kunskap; en god cirkel har skapats, säger Mats Öhagen.

Fakta: Väger skada mot nytta

Inför den veckovisa ronden med läkaren gör sjuksköterskorna en riskanalys baserad på patientens problematik i relation till läkemedelsbehandlingen. De:

  • kollar i Fass, vetenskapliga artiklar, använder sin kliniska blick och observerar hur patienten reagerar före respektive efter att ha tagit läkemedlet,
  • hör med tidigare vårdgivare och närstående när symtomen först dök upp, när de intensifierades och om det var kopplat till behandlingen.

Tillsammans med boendets läkare:

  • går de systematiskt igenom patientens läkemedelsbehandling och gör en bedömning av vilket eller vilka läkemedel som kan ha orsakat de besvär den personen har,
  • väger de skada och nytta mot vartannat och bedömer om något läkemedel bör sättas ut eller inte. Endast ett läkemedel sänks eller tas bort åt gången efter en nedtrappning i små steg.

Tog itu med onödiga läkemedel

  • Rubbningar i kroppens saltbalans är oftast boven i dramat, särskilt när det gäller riktigt gamla människor. För låg halt av natrium i blodet nämns som biverkan i Fass av bland annat ACE-hämmare, som gör att kroppen inte kan spara tillräckligt med vatten, vilket i sin tur ger en rad diffusa symtom. Något som sjuksköterskorna efterlyser mer forskning på när det gäller äldre.
  • Sjuksköterskorna på Tomtebogården har belönats med hedersutmärkelsen Bravå 2013.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida