»Gyllene tillfälleatt kräva mer«
Just nu finns ett utmärkt tillfälle att göra en ordentlig värdeförskjutning! Det tycker Ingrid Frisk, Vårdförbundets vice ordförande.
Lågkonjunkturen gör att risken för en överhettning på arbetsmarknaden och för ökad inflation är minimal, anser Ingrid Frisk. Hon sticker gärna ut hakan, åtminstone om diskussionen gäller att välutbildade och felavlönade kvinnor i den offentliga sektorn ständigt får stå tillbaka för högavlönade privatanställda män.?
Visst är Ingrid Frisk medveten om att det är ont om pengar i samhällsekonomin och att det kommer att bli kärvt framöver, inte minst i de lokala förhandlingarna. Men för det första tycker hon att den offentliga sektorn bör tillföras mer pengar. För det andra handlar det om hur man fördelar de resurser som finns.?
– Från ett centralt perspektiv kan jag se att det utan risk för att inflationen tar fart under några år framåt går att satsa extra på långtidsutbildade kvinnor inom kvinnodominerade yrken i den offentliga sektorn. En värderingsförskjutning är både viktig och möjlig, säger hon.?
Hon kan se tillbaka på ett år då lönerna för Vårdförbundets medlemmar i landstingen ökade med 4,8 procent och i kommunerna med 4,3 procent. Det är mer än vad många andra grupper kan räkna med – och ligger en bit över vad det centrala avtalet garanterar??
Det står att läsa i den gemensamma lönestatistik som Vårdförbundet har med arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, skl.?
Men delar man upp statistiken efter olika landsting och regioner hittar man hisnande skillnader. Det beror på att statistiken inte visar hela verkligheten – vi återkommer till dem i artikeln på nästa sida. Men Ingrid Frisk är inte upprörd över att det också finns faktiska skillnader.?
– Att det ska se olika ut är en del av vår lönepolitik och lönestrategi. Om vi hade ett annat mål – till exempel att alla skulle få exakt samma löneökning – så skulle vi ha en annan strategi.?
Fast det, tror hon, vill ingen av Vårdförbundets medlemmar i dag. Efter 20 år har systemet med individuell lönesättning satt sig.?
Men om Ingrid Frisk är rätt nöjd med löneutveckling och löneprocess i landstingen (det finns förstås undantag) är hon mer generellt bekymrad över kommunerna. Hon tycker sig se att man inte vet vad sjuksköterskorna gör där. Eller borde göra.??
– Synen på sjuksköterskornas kunskap tampas vi mycket med, säger hon. Mitt under konflikten i fjol mötte jag till exempel en kommunchef som sa: »Några specialistkunskaper behöver vi inte i kommunernas äldrevård.«??
Kommunerna har tidigare varit löneledande. Den rollen tappar de nu. Kanske är det den ekonomiska krisen – »kommunerna är mer konjunkturkänsliga än landstingen« säger Ingrid Frisk – i kombination med det kompensationstänkande som frodas. Nu är det andras tur.?
Plus alltså okunskapen om att sjuka äldre behöver vårdas av kompetenta sjuksköterskor, skolbarnen behöver fler skolsköterskor än de har i dag och den kommunala psykiatrin är svältfödd.?
– Vi ska naturligtvis bli lönesatta efter vår kunskap, där vi är. Men fungerar inte det ska vi göra som karlar alltid har gjort: flytta på oss.
Marknadskrafterna är en bidragandeorsak till att lönerna för Vårdförbundets medlemmar ökade med 58 procent under andra halvan av 90-talet. Men var hittar man den draghjälpen i dag???
Och, slår Ingrid Frisk fast, Vårdförbundets löner är mer än en fråga mellan parterna inom den offentliga sektorn. Att yrkesgrupperna uppvärderas är bara möjligt om det är förankrat bland andra. Och det är då Ingrid Frisk sticker ut hakan:?
– Just nu är det väl ett gyllene tillfälle att göra en värderingsförändring. Inget inflationsspöke hotar och det lär knappast bli några kompensationskrav i den privata (manliga) sektorn! Det kan inte vara så att Vårdförbundet ska behöva strejka vart tionde år för att få en värdeförskjutning till stånd.