I fikarummen är vi så duktiga

Nu måste vi sjuksköterskor säga ifrån! Gå på möten, skriv protestlistor, våga tala med chefen. Annars får vi aldrig upp våra löner.

Lönefrågan hänger som en tunn skör tråd på allas läppar. Men det är inte många som vågar föra saken på tal med sin chef. Varför inte? Svaren blir: »tja det blir inte bättre ändå« eller: »jag har försökt förut men det går inte«.

Undanflykterna är många och det finns alltid nya bortförklaringar att ta till. Helst ska någon annan ta debatten fast det är våra löner det gäller.

Nu jädrar måste vi börja säga ifrån! Ta er samman kolleger, för det är er och våra efterkommande kollegers framtid som står på spel.

I fikarummen finns kompetensen. Vi talar om hur duktiga och viktiga vi är. Slår näven i bordet och säger att nu får det vara nog, men så kommer chefen in och det blir tyst. Ingen säger något. Vi sjuksköterskor som minuten tidigare hade kunnat erövra världen tillsammans sjunker nu ihop till en liten obetydlig massa, och jag frågar mig: Vad hände?

Du kommer alltid att  få frågan om varför du anser dig vara så mycket bättre än andra, andra med lägre lön.

Där kanske du backar och tänker: »Jag kanske inte är värd så mycket som jag hade tänkt mig.« Eller så är du rädd att inte få jobbet om du är för krävande. Du tar det du får. Detta får följden att du accepterar den lön du blir föreslagen/tilldelad och inte känner dig nöjd.

Gör inte det! Du vet vad du är värd. Du är lika mycket värd i fikarummet som på chefens kontor.

Man kan alltid anställa helt nya sjuksköterskor, särskilt på ställen där tillgången är stor. Som ny är man ofta osäker, kräver inte hög lön utan accepterar det man får i ingångslön. De som kräver mer i lön kan arbetsgivaren rata. Man får alltid personal och på detta sätt kan man hålla allas löner nere.

Nya sjuksköterskor, förhandla om er lön, för det är den som ni ska leva på och som kommer att stå som grund för efterkommande förhandlingar.

Sjuksköterskors lön borde kompetensmässigt ligga mellan undersköterskor och läkare, anser jag och många med mig.

Som läkare har man en studietid på 5,5 år på högskola/universitet och studielån. Undersköterskeutbildningen är gymnasial och kräver oftast inga lån. Sjuksköterskor läser 3 år på högskola/universitet med studielån. Läkare gör avgörande bedömningar, undersökningar, ordinerar medicin och tar viktiga beslut, men får också betalt  för vidareutbildning och forskning.

Som undersköterska vårdar man patienterna och sköter mycket praktiskt runt omkring. Man har inget övergripande medicinskt ansvar, såvida det inte gäller att ge mediciner till rätt patient.

Som sjuksköterska ska du vårda patienten, räcka till för att hjälpa undersköterskor, bistå läkaren, vara sekreterare, och samtidigt ansvara för att egna arbetsuppgifter blir gjorda. Du ska göra en bedömning om patienten blir sämre. Besluta om läkare ska tillkallas eller inte.

Är du i hemsjukvården ska du bedöma om patienten bör åka till sjukhuset eller om kontakt med läkare bör tas eller om du kan avvakta. Du ansvarar för mediciner, ser till att din läkare har skrivit rätt dos på lista/recept. Du samtalar och ska sköta kontakter med andra personalgrupper angående patientens framtida hälsa och levnadssituation.

Men ska vi inte ha betalt för arbetet vi gör?  En ingenjör som läst lika länge får en ingångslön på 28 000-30 000 kr i månaden. En sjuksköterska får cirka
18 000-19 000. Tycker inte ni som jag att detta måste få en vändning?

Ta ett samtal med chefen. Skriv protestlistor. Kom på de möten som anordnas.

Gör någonting! Visa att ni vet, vill och kan och att måttet är rågat. Inte bara i fikarummet!

– Veronica Wiberg, sjuksköterska