Inledaren
Så är vi där igen. Arbetsmarknaden har vänt och det är återigen brist på vårdpersonal. När ska arbetsgivarna lära sig att tänka ända fram till nästa högkonjunktur?
”Vi har inte behövt höja lönerna mer eftersom vi inte har haft problem med rekryteringen«, sa Eva Johansson, förhandlingschefen i Västra Götalandsregionen, i vår lönespecial i förra numret av Vårdfacket.
Tydligare kan inte ett kortsiktigt tänkande uttryckas.
Det har gällt att fylla de vakanser som finns för dagen. Så billigt som möjligt. Därför har arbetsgivarna valt att tolka löneavtalets två procent som ett tak och inte ett golv, till medlemmarnas stora ilska.
Och vad leder då denna ilska till i en tid när arbetsmarknaden blir allt starkare?
Jo, samma sak som i slutet av 80- och 90-talen. Vårdpersonalen flyr sina arbetsplatser.
I sommar har vi fått rapporter om stängda bb-avdelningar, obesatta vikariat i äldrevården och ett uppsving för bemanningsbranschen. Troligtvis är det bara en första fläkt av det som komma skall när pensionsavgångarna ökar.
Vårdförbundets medlemmar väljer att lämna de arbetsgivare som inte förmått visa sin uppskattning. Tidigare högkonjunkturer har visat att arbetsmarknaden är redo att ta emot välutbildad vårdpersonal. Många startar eget, arbetar utomlands eller väljer att söka arbete i en helt annan bransch.
Så står arbetsgivarna där yrvakna och ser viktig vårdpersonal försvinna i fjärran.
Bakom löneavtalet finns helt andra tankegångar än just detta kortsiktiga tänkande. Vårdförbundets ordförande i Stockholm, Ulla Althin, säger i det här numret av Vårdfacket (sidan 22) att arbetsgivarna lokalt inte har
insett hur löneavtalet är konstruerat. »Det finns arbetsgivareföreträdare som säger till oss att de inte förstår varför vi inte säger upp avtalet när det bara ger två procent.«
Avtalet är tänkt att gynna den långsiktiga utvecklingen av vården, genom att koppla lönen till verksamhetens utveckling. Två procent är bara en garanterad miniminivå.
Det är egendomligt att SKL, Sveriges kommuner och landsting, inte tillräckligt har förmått förmedla idéerna bakom avtalet till de enskilda kommunerna och landstingen. Det kan ju leda till att skl blir av med ett avtal som ansetts modernt och framåtsyftande.
De närmaste månaderna blir avgörande för lönefrågans framtid för Vårdförbundets medlemmar.
Ingela Gardner Sundström, ordförande i skl:s förhandlingsdelegation, uttrycker sig självkritiskt till Vårdfacket (sidan 23). Hon tycker inte att kommunerna och landstingen har tagit den lokala lönebildningen på tillräckligt stort allvar. Den 22 augusti ska hon träffa ledande företrädare för kommuner och landsting för att diskutera frågan.
Måtte det bli en avgörande diskussion. För vårdens framtid.
MISSA INTE…
…det starka reportaget om Sybil Fouries arbete med aidspatienter i Sydafrika. Sidan 38.