INLEDAREN
Hur tänker en arbetsgivare som värderar en högskoleutbildad anställd likadant eller lägre än den som har gått gymnasiet? Den gåtan funderar många på just nu.
Lönepolitiken som många kommuner och landsting har fört de senaste åren har fått konsekvenser som framstår som helt orimliga.
Vårdförbundets medlemmar runtom i landet vittnar om hur deras låga löneökningar har gjort att undersköterskor nu tjänar lika mycket, eller mer.
Var det meningen med den lönepolitik som förts? Planerade politiker och tjänstemän i kommuner och landsting att arbetsplatserna skulle uppleva detta?
Det är svårt att tro. Snarare är det brist på ledarskap, avsaknad av långsiktigt tänkande och otillräckligt ansvar för utvecklingen av vården.
Den ilska som exploderat hos Vårdförbundets medlemmar kan bara förklaras med den bakgrunden.
I det här numret av Vårdfacket ger vi plats för många upprörda medlemmar (se sidorna 17, 18, 19, 35 och 36).
Ilska och upprördhet är krafter som kan förändra, driva arbetsgivaren att inse att lönepolitiken måste förändras.
Mer illavarslande är tongångarna av uppgivenhet som också uttrycks. I vårt reportage från Västerås pratar sjuksköterskorna om att de definitivt tröttnat på sina låga löner och obefintliga löneutveckling. De ser sitt löneupprop som en sista möjlighet att påverka. Annars återstår att byta jobb, arbeta utomlands eller söka sig ett nytt yrke.
Det som gör mest ont för dem är att deras arbete inte värderas av arbetsgivaren. Att de inte är värda mer i lön, trots sin akademiska utbildning och sitt stora ansvar.
När sedan politiker i kommuner och landsting uttrycker att de värderar Vårdförbundets medlemmar nästan lika högt som läkare (sidan 13) framstår det hela som ännu mer egendomligt. Om beslutsfattarna står för de värderingarna, varför speglar då inte lönerna värderingen? Att sjuksköterskor värderas till halva läkarlönen framstår som helt ologiskt.
I sanningens namn finns det dock öar i landet där beslutsfattare tagit ansvar för den lokala lönebildningen (se sidan 16). Landsting och kommuner där man förstått att värdera Vårdförbundets medlemmar.
Det avtal som en gång slöts mellan Vårdförbundet och kommuner och landsting hade som syfte att utveckla vården genom att belöna den som bidrog. Det kan bara ske om de som förhandlar har god kunskap om vårdens verklighet.
Det återstår nu för de offentliga arbetsgivarna att räta ut frågetecknen kring lönepolitiken, återupprätta förtroendet hos sina anställda och därigenom ta sitt ansvar för vården.