INLEDAREN

»Det går inte, det går inte« är SKL:s stående svar på lönekraven. Men går det att ha tiotusentals arga och missnöjda medarbetare i vården?

Inför strejken ställde flera tusen medlemmar i Vårdförbundet upp i demonstrationer mot arbetsgivarnas lönepolitik. Ilskan kan inte uttryckas tydligare och strejkviljan är stor.

Ändå har man en känsla av att företrädarna för Sveriges kommuner och landsting inte förstår. Eller inte vill förstå.

Mantrat från SKL är att det inte går att ge Vårdförbundets medlemmar mer i lönehöjning än andra grupper.

Men hur ska man då hantera ilskan bland medarbetarna i vårdens största yrkesgrupp? Strejken har starkt stöd bland Vårdförbundets medlemmar och ilskan lär finnas kvar för lång tid framöver om inte arbetsgivarna tar den på allvar.

SKL:s resonemang bygger på att förhållandet mellan olika yrkesgruppers löner på arbetsmarknaden är cementerat och omöjligt att rucka på. Alla försök verkar kunna riskera samhällsekonomin.

Konstigt då att det är just de akademiska kvinnoyrkena som ska ligga på en nivå som upplevs djupt orättvis av de berörda.

Det är tydligt att sjuksköterskor och Vårdförbundets andra yrkesgrupper är med och subventionerar den svenska vården. Enligt siffror som den internationella sjuksköterskeorganisationen icn har tagit fram ligger svenska sjuksköterskor lågt i förhållande till sina västeuropeiska kolleger, och mycket lågt om man också jämför med usa och Kanada.

Även om lönerna ligger högre i Norge och Danmark, är missnöjet stort även där. I Danmark har stora delar av sjukvårdspersonalen gått ut i strejk och i Norge pågår tuffa förhandlingar.

I Norge verkar dock den evigt olösta frågan med de låga kvinno­lönerna ha lyfts till en högre nivå. Där har en statlig kommission föreslagit att norska staten går in med pengar i ett riktat lönepåslag till de kvinnodominerade grupperna i offentlig sektor.

Den diskussionen har ännu inte kommit i gång i Sverige. Och frågan är om det är rätt väg att gå. Till syvende och sist är det ändå arbetsgivarna som måste visa sina anställda den uppskattning de är värda.

Det märkliga är att skl redan har startat en uppvärdering av de kvinnodominerade yrkena i vården. Kommunals avtal innebar att undersköterskor och vårdbiträden fick en välförtjänt lönehöjning.

Om det var en medveten lönepolitisk åtgärd så verkar politiken sedan ha gjort en tvärvändning. För nu är det uppenbarligen »omöjligt« att fortsätta satsningen på kvinno­lönerna.

Förr eller senare måste de offentliga arbetsgivarna ta itu med den här problematiken. Strejken visar att de redan har väntat alldeles för länge.

Mer om ämnet

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida