Inledaren
Det går inte att svälta sig ur en ekonomisk kris. Ändå verkar det vara den strategi som arbetsgivarna signalerar. Mot bättre vetande.
Den senaste veckan har jag lyssnat på experter och makthavare på olika seminarier. Budskapet är samstämmigt – den ekonomiska krisen är en efterfrågekris. Lösningen är inte att dra ned på en offentlig sektor som redan är slimmad eller minska lönerna. Konjunkturinstitutet har beräkningar som visar att för låga löneökningar förvärrar krisen och ökar arbetslösheten.
Arbetsgivarna i offentlig sektor talar om bristen på pengar när skatteintäkterna minskar och vill hålla löneökningarna nästa år på en miniminivå. Sveriges kommuner och landsting, skl, hotar till och med att säga upp det avtal med Vårdförbundet som träffades efter en lång strejk och nästa år ger minst två procents lönehöjning för medlemmarna.?Det är en obegriplig logik, när man i stället borde stimulera ekonomin för att ta sig ur krisen.??
Frågan är bara var pengarna finns. I många kommuner och landsting har politikerna mycket stora problem att få budgeten att gå ihop, och inga andra möjligheter att klara det annat än att minska på verksamhet och personal. Det finns en stor bitterhet över att den viktiga välfärdssektorn ses som en konjunkturregulator. »När pengarna tryter i samhället får vi ju mer att göra«, som en kommunpolitiker sa i en debatt på Kvalitetsmässan i Göteborg.?
Staten väntade länge med beskedet att den går in och stöttar kommuner och landsting med krispengar under nästa år. Men inför 2011 kvarstår oklarheten om den kommunala ekonomin.?
Anders Knape (M), skl:s ordförande, sa på Kvalitetsmässan att kommunerna och landstingen ses som ett särintresse när de förhandlar med regeringen. »Jag anses ha varit en duktig lobbyist?när skl lyckades få 17 miljarder extra från staten nästa år.«?
Är det rimligt att se välfärden som ett särintresse när det borde vara hela samhällets ansvar??
Krav på större långsiktighet återkom hela tiden i de olika ekonomiska debatterna på Kvalitetsmässan. Det måste gå att skapa ett system så att vården får arbetsro, att dess personal värderas på ett rimligt sätt och att medborgarna därigenom kan lita på välfärden, genom skiftande konjunkturer.
Ilskan är stor bland Vårdförbundets medlemmar över skl:s utspel om att eventuellt säga upp avtalet. Beskedet kom i en redan pressad situation där arbetstider försämrats, något som på vissa håll också inneburit rena lönesänkningar.?
I ett modernt yrkesliv kräver professionella yrkesutövare respekt och uppskattning av sina arbetsgivare. Alternativet är att byta arbetsplats. Det har varit svårt i vården där arbetsgivarna haft monopolställning. Men läs om vad som kan hända när marknaden öppnar sig, på sidan 24 i det här numret av Vårdfacket.