Spetskompetens lönar sig inte
Vi arbetar med de svårast sjuka i specialistvården men har löner som ligger långt ifrån vad som borde vara rimligt med tanke på ansvar och kompetens.
På avdelning 25 arbetar vi, tolv sjuksköterskor med erfarenheter som varierar från helt nyutbildad till uppåt 25 års erfarenhet i yrket. Fem har specialistkompetens och ytterligare fyra stycken är under specialistutbildning.
Att arbeta med psykosvård är en subspecialisering och det innebär att vi har utvecklat spetskompetens inom området. Vår patientgrupp utgörs av de svårast sjuka och mest vårdkrävande inom den psykiatriska vården. Att arbeta som sjuksköterska på avdelning 25 kräver att vi måste vara flexibla, engagerade, intresserade och ha breda kunskaper inom området psykossjukdomar.
Vårt huvudansvar spänner mellan alltifrån basal till specifik omvårdnad, vilket i många fall utgör den viktigaste delen för tillfrisknande och återhämtning för vår patientgrupp. Många patienter med psykossjukdomar löper även ökad risk att drabbas av svåra fysiska åkommor. Vi måste ständigt vara beredda på att göra avancerade medicinska bedömningar, men också stödja och i vissa fall företräda patienten i kontakter med den somatiska vården.
Utbildning, kompetensökning och ansvar måste löna sig, detta budskap borde vara arbetsgivarens skyldighet att följa och förmedla.
Våra specialistutbildade sjuksköterskor (minst fyra års akademiska studier) som i medel har en erfarenhet i yrket på 14,2 år tjänar i genomsnitt 22 900 kr i månaden. Detta måste jämföras med överläkarnas löner som ligger på i snitt 58 878 kr i månaden.
Rimlig ingångslön för en sjuksköterska borde vara cirka 25 000 kr i månaden och utrymme för minst 10 000 kronor uppåt för specialistkompetens och erfarenhet.
Sjuksköterskor som arbetar med psykiatri inom kommun eller primärvård har även de löner som överstiger våra med tusenlappar, och då är det vi som arbetar inom specialistvården. Vi förstår inte hur detta går ihop!
TEXT:– Sjuksköterskorna på psykosvårdens avdelning 25, Gävle Sjukhus