Vårdförbundet diskuterar löner med SKL i dag
Idag träffar Vårdförbundets ledning SKL:s förhandlingsdelegation. Vi vill berätta för dem hur vi tänker om avtalet och om de lokala arbetsgivarnas sätt att tillämpa det, säger Anna-Karin Eklund.
Med sig till träffen har både Vårdförbundet och SKL (Sveriges kommuner och landsting) färsk information om hur man ute i landet ser på avtalet och den lokala avtalsrörelse som har pågått under våren och som på många håll nu är avslutad.
Vårdförbundets ledning träffade de lokala ordförandena i tisdags, medan SKL hade kallat ihop sina ledande landstings- och kommunpolitiker i går.
– Man ska komma ihåg att när man engagerar sig i politiken är det för olika sakfrågor, skola, vård eller vad det kan vara. Det är inte för att driva lönefrågor! säger Ingela Gardner Sundström.
Trots det, framhåller hon, måste man satsa på denna del av uppdraget.
– Det är inte bara ett tjänstemannauppdrag att syssla med lönebildning och arbetsmiljö.
Samband med lönerna
Men Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund påpekar att det finns ett starkt samband mellan att lyckas med hjärtefrågorna och hur man som politiker hanterar personalpolitiken:
– Även den som brinner för till exempel vården av äldre och sjuka – och det är det som fått en att gå in i politiken – måste inse att det finns en koppling mellan individens bidrag och hur verksamheten fungerar som avgör om man lyckas få någon gjort eller inte, säger hon.
Har då de ledande företrädarna för kommuner och landsting förstått avtalet?
– Vi ställde inte frågan så och bad att de skulle räcka upp handen, men vi pratade om det stora ansvar som ligger på de lokala företrädarna, svarar Ingela Gardner Sundström.
Anna-Karin Eklund påpekar att avtalet lika mycket är ett intresse för Vårdförbundet och för arbetsgivarna.
– Men löneutvecklingen har varit för dålig de senaste åren. Det är därför vi nu har nått vägs ände. Om nu SKL är så mån om att behålla avtalet vill vi höra vad de tänker göra, vilken strategi de har för att få det att fungera.
Extra förbundsråd
Vårdförbundets förbundsråd har hållit ett extramöte den här veckan.
– Vi har fått en gemensam bild av hur det ser ut i landet. En bild som visar att alltför många lokala arbetsgivare saknar en idé om hur de ska få igång en lokal lönebildning – eller inte ens har någon vilja till det.
Är de ledande företrädarna rädda för att Vårdförbundet ska säga upp avtalet?
Ingela Gardner Sundström säger att frågan berördes, men att den inte diskuterades.
– Men blir det för stora skillnader mellan olika grupper så måste vi göra något åt det. Vi vill förstås behålla avtalet, men då måste det vara en reell lokal lönebildning.
”Det är bra att träffas”
Det är också skälet till att SKL:s förhandlingsdelegation träffar Vårdförbundets förbundsledning i dag torsdag.
– Normalt träffas vi inte på det här sättet, men vi tycker det är viktigt att göra det nu. Och man förlorar aldrig på att prata med varandra, säger Ingela Gardner Sundström.
Samtidigt säger hon sig vilja ta reda på hur det verkligen ser ut. Är löneutvecklingen så dålig som det sägs? Vad har andra ingredienser i det man får ut inneburit?
Hon tar också fram SKL:s räkneexempel från Kommunals strejk 2003. En undersköterskas lön var minsann inte bara lönen, hon hade OB-tillägg och längre semester också.
Vad säger SKL om missnöjet?
Men lönenivå och löneutveckling är olika saker. Vad betyder det för SKL att Vårdförbundets medlemmar är så missnöjda med att löneökningarna legat på eller någon tiondel över 2 procent?
Ingela Gardner Sundström backar och medger att hon inte är helt insatt i historiken.
– Jag pratar mest i principiella termer eftersom jag är ny på det här uppdraget och har lagt mest kraft på de avtalsrörelser vi har genomfört under våren, säger hon.