Självmordsrisk togs inte på allvar

Överläkaren ansåg att flyktingen simulerade och vägrade honom psykiatrisk vård. Dagen efter blev han inlagd och fick stanna på kliniken i över en månad.

De 28-åriga mannen hade varit deprimerad, psykiskt instabil och självmordsbenägen i flera månader då han kom till medicinakuten efter en tablettintoxikation.

Överläkaren som gjorde den psykiatriska bedömningen ansåg att patienten varken var suicidal eller deprimerad, och därför inte i behov av psykiatrisk vård.

Dagen efter begärde medicinakuten en ny psykiatrisk konsultation. Den bedömningen ledde till inläggning på den psykiatriska kliniken. Där stannade 28-åringen i sex veckor.

Mannen anmälde den överläkare som först tog emot honom till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Han hävdade bland annat att han blivit förhörd, att läkaren varit upprörd och irriterad och kallat patienten för en lögnare och mördare som borde åka hem till sitt land i stället för att ta upp tid på akuten.

Bemötandet gjorde att mannen mådde ännu sämre än tidigare.

Överläkaren beklagade i sitt yttrande om patienten uppfattat hans frågor som förhör, men som psykiatriker måste han få fakta om när, var, hur och under vilka omständigheter en intoxikation har ägt rum och hur patienten har hamnat på sjukhuset.

Han ansåg att tidspress och kanske besvikelse över att inte bli inlagd ledde till
de misstolkningar och missförstånd som fick patienten och hans hustru att komma med sina anklagelser mot bemötandet.

Överläkaren hävdade att han skrev ett brev till patienten och bad om ursäkt för sitt alltför sakliga bemötande när han fick reda på hur 28-åringen och hans hustru uppfattat honom. Patienten hävdade dock att han aldrig fått något brev.

I sitt remissvar till medicinakuten skrev överläkaren att patienten tagit tabletter i samband med ett utvisningshot, att han hade gett en osannolik berättelse om hur han hade kommit över tabletterna, inte velat berätta de faktiska omständigheterna, och inte var i behov av psykiatrisk vård.

I journalen skrev han att mannen bedömdes ha reagerat i »agerande syfte« för att få stanna i Sverige, och att han hänvisats till sin ordinarie samtalskontakt.

Ansvarsnämnden konstaterar att 28-åringen gjorde ett allvarligt självmordsförsök. Den anmälda överläkaren bedömde att patienten hade agerat bara för att få stanna i Sverige. Men dagen efter las mannen in för observation och ställningstagande till vårdbehov och medicinering.

Eftersom det redan dagen efter visade sig att mannen hade behov av långvarig psykiatrisk behandling borde överläkaren ha lagt in honom för observation. Att det var svårt att få fram de faktiska omständigheterna är ingenting som talar mot en inläggning, anser nämnden och ger överläkaren en erinran.

När det gäller sättet att framföra bedömningen konstaterar nämnden att ord står mot ord. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 788/02:a6). n