12,5-timmarspass ska lösa sommaren
Nathalie Stenetorp i Uppsala har gått på krislägesavtalets maratonschema en månad. Bara för att gå över till det tuffa sommarschemat. ”Vi fick välja mellan pest eller kolera, för att få fyra veckors semester", säger iva-sjuksköterskan.
Natalie Stenetorp har just gått av ett nattpass och skyndar hem för att träffa barnen. Hon är intensivvårdssjuksköterska på thorax-intensiven på Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Efter fyra veckor med krislägesavtal, KLA, på intensiven är hon utpumpad.
– Det har varit fruktansvärt jobbigt. Mycket jobbigare än jag kunde tänka mig, både psykiskt, för kroppen och för familjen, berättar hon.
Redan innan hon och kollegorna gick på krislägesavtalet – för andra gången i år – har pandemiåret varit tufft för iva-personalen.
– Vi har varit flexibla, jobbat övertid, fått schemaändringar på kort varsel och arbetat med patientgrupper vi inte är vana vid. Vi är trötta. Vi behöver vår semester. Nu mer än någonsin.
Men på grund av bristen på iva-sjuksköterskor och svårigheter att rekrytera har Akademiska sjukhuset inte lyckats bemanna sommaren. Inte heller hyrpersonalen har räckt till för att kunna ge den ordinarie personalen fyra veckors sammanhållen semester.
Därför har regionen och Vårdförbundet slutit ett nytt sommaravtal om 12,5-timmarspass. Skillnaden mot krislägesavtalet är att Uppsalas sommaravtal bygger på frivillighet och att veckoarbetstiden max får vara 37,5 timmar i genomsnitt.
Krislägesavtalet omförhandlas
Det pågår omförhandlingar, men det nuvarande krislägesavtalet har högre ersättning och betydligt längre veckoarbetstid.
– Vi fick olika förslag, som kändes som att välja mellan pest eller kolera inför sommaren. Men det viktigaste var att få semester med familj och vänner, och äntligen få vila ut. De flesta här vill inte sälja sina semesterveckor, säger Nathalie Stenetorp.
Hon är själv småbarnsmamma och har arbetat på krislägesavtalet i fyra veckor fram tills i måndags förra veckan. Snittarbetstiden har varit 48 timmar i veckan.
– Det har nog gått lite bättre för dem som inte har familj. Men även de säger att det bygger på att man inte gör något mer än att jobba och sova, säger hon.
Nu går hon över till sommaravtalet.
– Vi vet att det på papper är frivilligt, men det känns också som att det krävs för att alla ska få vara lediga i fyra veckor. Det är svårt i den situationen att säga nej. För mig är det väldig tur att jag kan ta ut föräldradagar.
Vill ha hälsosamma scheman
Vårdförbundets ordförande i Uppsala Sofia Lindström är oroad över vad bemanningskrisen inneburit för sjuksköterskorna på Akademiska sjukhuset. Hon använder precis samma uttryck om det val som facket ställdes inför – pest eller kolera.
– Avtalet inför sommaren är inte en optimal lösning, utan den minst dåliga lösningen. Vi vill ju självklart undvika så här långa arbetspass. Vi vill ha hälsosamma scheman, utan övertid, beordrade arbetspass, eller sålda semesterveckor. Det är den dåliga kompetensförsörjningen i flera år som lett fram till det här.
Samtidigt är hon nöjd över att ett kollektivavtal tecknats, med rimliga ersättningsnivåer per pass. Hon menar att en avgörande fördel är att arbetstidslagen inte är bortförhandlad, som vid arbete utifrån krislägesavtalet. Efter dialog med medlemmarna förstod styrelsen att det mest prioriterade inför sommaren var sammanhållna 4-veckorssemestrar.
– Utan avtalet hade medlemmarna drabbats ändå. Det hade blivit planerad övertid och försök att få dem att sälja sina semesterveckor. Vi har sett en nedåtgående spiral som blivit värre och värre år efter år.
Politikernas ansvar
Nu hoppas hon att politikerna ska förstå att värdera Vårdförbundets professionsgrupper.
– Jag vill se långsiktiga ekonomiska satsningar, på löneutveckling och bemanning. Det vi ser nu är att en massa pengar läggs på övertid och enskilda ersättningar för förlängda pass, pengar på krislägesavtalet och sommarens avtal, som inte är hållbara i längden.
– När politiken inte fattar kloka beslut landar det på våra medlemmars axlar. De får betala med sin hälsa. Det är skit rent ut sagt att vi ska behöva göra det här.
Regionen erbjöd i våras 12 000 kronor till sjuksköterskorna för en såld semestervecka. Innan det blev klart med sommaravtalet, som gäller Akademiskas akutmottagning, intermediär- och intensivvård, var det mycket osäkert hur semestrarna skulle lösas.
– Det skapade enorm oro och stress. Många är uttröttade och sköra nu. Efter det här året var väntan på besked var outhärdlig. Vi hörde många som var på vippen att säga upp sig för att få sommarledigt, säger Sofia Lindström.
HR-direktören Anna Wadenhov på Akademiska sjukhuset kommenterar situationen inför sommaren i Sveriges television:
– Vi har rekryterat en hel del sommarvikarier, vi har avropat så mycket hyrpersonal som vi har fått tag på. Vi har också löst en del genom att samlokalisera och dela bemanning mellan olika avdelningar. Med bakgrund av pandemin och den belastning som varit på sjukhuset måste vi ändå säga att planeringen inför sommaren är lite skör, säger hon till SVT.
Oroliga inför framtiden
Nathalie Stenetorp på thoraxintensiven vet att hennes kompetens är eftertraktad, och trivs med ansvaret för de svårast sjuka. Men när hon vidareutbildade sig till specialistsjuksköterska trodde hon aldrig att hon och kollegerna skulle börja känna sig så inlåsta.
– Vi ser oroligt på framtiden. Det här med jättelånga arbetspass är något de skulle kunna dra fram varje sommar. Bemanningskrisen den här sommaren är inte på grund av covid-19, det är en större fråga än så, säger hon.
Just nu minskar smittspridningen. Det syns en nedgång på Akademiska sjukhusets vanliga vårdavdelningar, men ännu inte på intensiven eller intermediären där belastningen fortfarande är hög.
Sommarersättning på Akademiska
- Gäller Akademiskas akutmottagning, intermediär- och intensivvård.
- Genomsnittlig veckoarbetstid är 37,5 timmar.
- Ersättning för varje pass är 1 500 kronor för dagpass, 2 000 kronor för nattpass, 2 500 kronor för helgpass.
- Vid övertidsarbete à 12,5 timmar utgår ersättning enligt allmänna bestämmelserna, AB.