3 skyddsombud berättar:
”Arbetsgivaren var stenhård”
För drygt två år sedan var situationen på hjärtintensiven på Ystads lasarett ohållbar. 10 av 17 sjuksköterskor hade sagt upp sig och de som var kvar hann inte övervaka de svårt hjärtsjuka patienterna.
— Trots att vi var underbemannade sa cheferna nej till vikarier vid sjukdom och beordrade i stället ordinarie personal att ta extrapass. Arbetsgivaren var stenhård och till sist orkade vi inte längre. När vi gick till jobbet på morgonen visste vi inte om vi skulle komma hem halv fyra eller halv tio på kvällen. Så går det inte att ha det, säger skyddsombudet Åsa Fjorde.
I den 6:6a-anmälan som först gick till arbetsgivaren fick de 14 dagar på sig att komma med en åtgärdsplan. När svaret, enligt Åsa Fjorde, var ”ren gallimatias och inte genomförbart” skickades anmälan till Arbetsmiljöverket.
Inspektörer kom till lasarettet och sedan började en lång process av möten och utredande. I oktober kom ett föreläggande om vite till arbetsgivaren. Om inte en åtgärdsplan var klar den 1 december skulle Ystad lasarett behöva betala 100 000 kronor.
Inspektörerna krävde bland annat att arbetsgivaren skulle undersöka om kraven var anpassade till resurserna, om arbetstiderna kunde leda till ohälsa och om det fanns något i arbetet som var starkt psykiskt påfrestande.
— Det fick arbetsgivaren att reagera. Det värsta är inte själva vitet utan risken att få ett så dåligt rykte som arbetsgivare att det blir helt omöjligt att rekrytera. Utan personal ingen hia, och utan hia inget akutsjukhus.
Enhetschef och områdeschef byttes ut och psykologer kopplades in. Deras rapport, som även skickade till Arbetsmiljöverket, visade att skyddsombuden hade rätt. Arbetet var för påfrestande och ett försök att lösa sjuksköterskebristen med att slå ihop akutvårdsavdelning med hjärtintensiven gjorde inget bättre. Först i april i år delades de två avdelningarna upp igen.
Ledningen för Ystad lasarett förstod till sist allvaret. Tillsättningen av nya chefer var avgörande när skyddsombuden drog tillbaka sin anmälan till Arbetsmiljöverket. Nu har inte hjärtintensiven några rekryteringsproblem längre och heller inte någon underbemanning.
— Det slutade bra, men det var ett jäkla jobb och jag får ont i magen när jag läser dokumentationen. Arbetsmiljöverket har en del i att arbetsgivaren förstod hur allvarligt det var. Dåligt att de inte gjorde det tidigare och dåligt att vi aldrig fått en ursäkt från HR. Men det är
tur att myndigheten finns, säger Åsa Fjorde.
”Vi vill inte sätta dit arbetsgivaren”
Personalen på kirurgkliniken vid Östersunds sjukhus hade mått dåligt en längre tid och sjuksköterskor sa upp sig eller blev sjukskrivna av utmattning. Trots låg bemanning och tung arbetsbelastning gjordes ingenting och i oktober förra året lämnade Maria Lindgren, Vårdförbundets huvudskyddsombud på sjukhuset, en 6:6a-anmälan till arbetsgivaren.
I den krävdes bland annat ett mer närvarande ledarskap och en bemanning som motsvarade arbetsbelastningen. Eller en arbetsbelastning anpassad till bemanningen. Arbetsgivaren fick två veckor på sig att komma med en åtgärdsplan. Det gjorde de också. Ledningssjuksköterskorna fick ett tydligare uppdrag och kliniken avlastades av en ny vårdavdelning för svårt sjuka cancerpatienter.
Maria Lindgren anser att en 6:6a-anmälan är ett kraftfullt verktyg. Under de tre år hon har varit huvudskyddsombud har bara en anmälan behövt gå vidare till Arbetsmiljöverket. Inspektionen och de krav som ställdes då fick arbetsgivaren att förstå hur allvarlig situationen var.
— Men anmälan om läget vid kirurgkliniken skickades inte till Arbetsmiljöverket. Den gången ledde till något bra och det var ju syftet. Inte att sätta åt arbetsgivaren. Fast nu berättar förtroendevalda på kirurgen att en del åtgärder börjar fallera och flera arbetsmiljöproblem har uppstått. Nu försöker de få till förbättringar via samverkan.
”Inspektörerna stöttade oss”
I november 2016 hade trycket på Danderyds förlossning länge varit starkt, så stängde BB Sophia i Stockholm och barnmorskorna tvingades avvisa blivande mödrar. Det ledde till starka känslor och arga partners hotade personalen. Situationen blev tills sist ohållbar och Vårdförbundets huvudskyddsombud på förlossningen, Dorieth Sone Zidaric, skickade en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket.
Personalen hade varit pressad länge och under ett och ett halvt år hade skyddsombuden försökt få arbetsgivaren att vidta åtgärder, utan att något hände.
— Arbetsmiljöverket ansåg att situationen här var så allvarlig att de rådde oss att dra tillbaka anmälan så att de i stället kunde göra det till ett tillsynsärende. Vi gjorde det och inspektörer kom hit. De stöttade oss och det blev en total förändring här på förlossningen, säger Dorieth Sone Zidaric.
Inspektörernas arbete gjorde att sjukhusledningen tog initiativ till rundabordssamtal med slumpvis utvalda medarbetare. Där kom det fram sådant som ingen hade vågat säga tidigare. Till exempel att stämningen på förlossningen var dålig och att det fanns ett missnöje med cheferna.
— Samtalen gjorde stämningen bättre och barnmorskor slutar inte längre för att de inte trivs. Nu är dessutom cheferna utbytta och har vi fått en ökad grundbemanning. Allt det här har gjort att sommaren ser bättre ut än på länge.