Administrativ personal fortsätter öka – Vårdförbundets yrkesgrupper minskar

Sedan pandemin har personalen i regionerna ökat med motsvarande 14 000 heltidstjänster. Cirka en fjärdedel av dessa utgörs av administrativ personal. Allra mest har handläggarna ökat, som jobbar med allt ifrån marknadsföring till juridik. Samtidigt har Vårdförbundets grupper minskat i hundratal.

Administrationen i regionerna växte lavinartat under åren 2010–2017, visade en uppmärksammad granskning som Vårdfokus gjorde för sex år sedan. Granskningen kom samtidigt som Tillitsdelegationen, tillsatt av regeringen, var inne i sitt mest intensiva skede med att sprida kunskap om hur offentliga arbetsgivare skulle styra utifrån behoven hos personalen i kärnverksamheterna. ”Låt proffsen vara proffs” som dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte det.

Det gjorde att byråkratin diskuterades flitigt. Många regioner lovade att se över sin verksamhet, ta bort onödigt pappersarbete och låta vårdpersonalen fokusera mer på patienterna.

Vi kan nu se att löftena inte har infriats. Under perioden 2019-2023 ökade personalstyrkan i regionerna med 5,9 procent eller cirka 14 000 årsarbetare. Handläggare, administratörer samt ledningspersonal inom it, kommunikation, ekonomi och hr utgör 23 procent av denna ökning, motsvarande 3 285 nya årsarbetare. Enbart handläggarna har blivit 15,5 procent fler sedan 2019 (se grafik för mer information).

I detta har vi inte räknat med vårdadministratörer, som avlastar vårdpersonal. Det är alltså den administrativa överbyggnaden som ökar kraftigt snarare än det direkta stödet ute i vården.

Ledningspersonal går inte att bryta ned på samma sätt på regional nivå. På den nivån tittar vi enbart på handläggare och administratörer. Gävleborg, Skåne och Västerbotten ligger högst, där utgör administrativa tjänster mer än 34 procent av den totala personalökningen. I reella tal är Skåne överlägset värst i klassen – handläggarna och administratörerna har ökat med 862 årsarbetare.

Under perioden 2019-2023 har Vårdförbundets medlemsgrupper – sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor – minskat med 403 årsarbetare (-0,6 procent) i totalt 13 av 21 regioner. De största procentuella minskningarna har varit i Västernorrland (-6,7) Gävleborg (-6,3) och Västmanland (-5,7). Skåne är återigen värst i klassen i reella tal där Vårdförbundets grupper minskat med 301 årsarbetare.

• Barnmorskorna har minskat marginellt i åtta regioner.
• Biomedicinska analytiker har minskat i elva regioner, procentuellt mest i Västmanland (-21,2), reellt mest i Skåne (-53 årsarbetare).
• Sjuksköterskor inklusive röntgensjuksköterskor (SKR:s sätt att redovisa) har minskat i 13 regioner – procentuellt mest i Västernorrland (-8,2) och reellt mest i Skåne (-241 årsarbetare).

”Uppåt väggarna fel”

Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro blir upprörd över siffrorna. Hon anser att politiker i både regioner och regering länge lovat att dra ner på byråkratin och lyfta patientnära grupper, utan att det blivit verklighet.

— Det här visar att styrningen av svensk hälso- och sjukvård är uppåt väggarna fel. Patienter dör i kö, samtidig som skattepengar läggs på mer administration. Man måste komma ifrån det genom att aktivt pröva varje administrativ tjänst. Just nu är det i stället våra grupper man anställningsprövar i många regioner på grund av dålig ekonomi. Men pengar verkar ju finnas. Det måste bli fler närmast patienterna som får bra förutsättningar att ge en god vård, säger Sineva Ribeiro.

Hon anser att fler administrativa tjänster påverkar vården dubbelt. Dels genom att det äter upp ekonomiska resurser, dels för att det skapar merarbete för personalen på golvet som måste rapportera och dokumentera allt mer.

— Administrativ personal har ofta bättre lön, villkor och arbetstider än våra medlemmar. Det finns ett signalvärde i det som jag tror att politikerna inte förstår. Mycket av det arbete som administratörer och handläggare gör tror jag kan lösas genom ai-system och ett bättre gemensamt journalsystem för hela landet, säger Sineva Ribeiro.

Samtidigt som Vårdförbundets grupper har minskat har läkarna och undersköterskorna ökat med 2827 respektive 4780 årsarbetare under perioden 2019-2023. Sineva Ribeiro menar att det dock inte har lett till kortare köer eller att arbetsmiljön för Vårdförbundets medlemmar blivit bättre.

— Alla dessa grupper är viktiga och behövs i vården. Men de har helt olika kunskaper och kan inte bytas ut mot varandra rätt av.

Tillitsdelegationens forksningsledare besviken

Louise Bringselius, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm och tidigare forskningsledare för den statliga utredningen Tillitsdelegationen, är besviken över resultatet i Vårdfokus granskning. Hon hade hoppats på ett trendbrott. Samtidigt är hon inte förvånad med tanke på att det varit svårt att vinna gehör för Tillitsdelegationens budskap i regionerna.

— Sjukvården är det mest hierarkiska jag stött på. Det är stora och tröga organisationer som styrs uppifrån och ner. Det gör att man premierar gruppen närmast en själv och mest fokuserar uppåt mot politikerna. Man visar resultat genom analyser och olika dokument. Det belastar kärnverksamheten, som man dessutom tappar kontakten med, säger Louise Bringselius.

Hon talar utifrån forskning, men också egna erfarenheter efter att ha varit ute i vården på studiebesök och auskultering. Hon menar att ett stort problem är regionernas fixering vid beslutslinjen, från enhetschefer hela vägen upp till högsta ledningsnivå.

— När personalen larmar om problem filtreras det bort längs vägen, nivå för nivå, eftersom chefer tenderar att hellre komma med goda nyheter till sina överordnade. Det visar forskningen. Det ger en felaktig bild av verkligheten. Därför är det viktigt att högsta ledningen är ute själva i verksamheterna, men det sker alltför sällan, säger Louise Bringselius.

Hon förklarar att tanken med tillitsbaserad styrning är att vända på riktningen. Att fråga vad professionerna i kärnverksamheten behöver i stället för att bestämma i detalj vad som ska göras. Att jobba möjliggörande i stället för tvingande.

— Men det här tycks vara vädigt svårt inom sjukvården, den hierarkiska kulturen är så stark. Så här kan det inte fortsätta. Politikerna har ett stort ansvar att driva på en förändring, minska detaljstyrningen. Både på regionnivå, men också från regeringens sida som i dag ställer mycket krav som göder administrationen, säger Louise Bringselius.

SKR: ”Spretig grupp”

Bodil Umegård, sektionschef på avdelningen för arbetsgivarpolitik vid Sveriges kommuner och regioner, SKR, konstaterar att det under en lång period har varit svårt att rekrytera sjuksköterskor. I stället har många regioner anställt undersköterskor. Hon vill dock understryka att i det korta perspektivet, 2022-2023, har både sjuksköterskor och barnmorskor blivit fler i regionerna.

— Det är riktigt att administrativ personal växer, framför allt handläggare som ökar mer än andra. Men det är en spretig grupp som består av allt från vårdutvecklare till it-strateger. Det är svårt att säga om det leder till mer administration. I personalstatistiken kan man mäta antalet administratörer och handläggare men inte mängden administration, säger Bodil Umegård.

Att sjuksköterskor och Vårdförbundets grupper som helhet minskat med flera hundra sedan 2019, samtidigt som administrativa tjänster ökat kraftigt, vad säger det?

— Det är svårt att svara på. Som sagt är handläggarna en heterogen grupp, med många olika typer av befattningar. Det senaste året har handläggare inom it, teknik och säkerhet ökat ganska mycket. Det tänker jag ligger i linje med utvecklingen i samhället.

Ökar möjligheten att anställa sjuksköterskor om man anställer andra grupper, som inte jobbar nära patienterna?

— Du försöker få det till ett motsatsförhållande mellan just de två grupperna. När man haft svårt att rekrytera sjuksköterskor har man snarare anställt en undersköterska eller någon annan mer närliggande grupp. Jag vet att många regioner ser över vad som ligger i gruppen administration och om man kan minska den. Men hur man jobbar får regionerna själva svara på, säger Bodil Umegård.