Äldre makar hjälper varandra

För äldre par som bor hemma och där den ena har en demensdiagnos, är det viktigt att kunna fortsätta att leva ihop. Därför försöker de tillsammans klara situationen. Det visar en ny avhandling.

Sjuksköterskan Ingrid Hellström har studerat de äldre parens vardagsliv utifrån självständighet, värdighet och livskvalitet. Efter att ha intervjuat 20 par, där en av makarna har en demenssjukdom, vid upp till fyra tillfällen under ett och ett halvt år, tycker hon att det viktigaste är att stödja paren och parrelationen. Men hon konstaterar också att det är svårt eftersom vi i Sverige är så inrotade i att se individen.

Hur stödformerna skulle se ut har hon inget färdigt svar på, men en tanke hon har är att det som komplement till de dagverksamheter och korttidsboenden för personer med demens som finns i dag skulle skapas verksamheter riktade till båda makarna.

Självklart att hjälpa sin make

I intervjuerna har båda makarna i många av paren gett liknande beskrivningar av vardagen: ?Vi klarar av det här tillsammans?. Det gör de för att det är viktigt för dem båda att den sjuka maken kan bo kvar hemma och att de därmed kan fortsätta att bo ihop. För de friska makarna var det självklart att släppa andra aktiviteter för att kunna bistå sina sjuka partner.

Tidigare studier har framför allt visat på den belastning det innebär att vårda sin sjuke make hemma, berättar Ingrid Hellström.

? Den här studien visar att det inte alltid är nattsvart. En av de friska makarna ville inte alls bli kallad vårdare, det var självklart för henne att hjälpa sin sjuke make.

Gör maken delaktig

Ibland kan det ändå bli nödvändigt med gruppboende. Då tänker sig Ingrid Hellström att vårdpersonalen kan stödja parrelationen genom att fråga efter och ta vara på den vårdande makens erfarenheter, och på det sättet göra henne delaktig.

Ingrid Hellström har gjort intervjuerna tillsammans med sin handledare i parens hem. De har intervjuat makarna samtidigt, men var för sig.