Alla fick 500 kronor

Katarina Andersson och alla de andra sjuksköterskorna på medicinkliniken i Eksjö fick samma löneökning för 2005. Vart tog de individuella lönerna vägen? Följ med på jakten efter löneansvaret.

Vi börjar hos Katarina Andersson, och hittar henne hos en patient. För sista gången den här vårdsejouren tar hon blodtrycket på Gunne Gustafsson. Han är på väg hem efter några dagars vård på avdelning 15 på Höglandssjukhuset i Eksjö; »hans« säng är redan upptagen av nästa patient.

– Ha det så bra! avslutar Katarina samtalet med sin patient.

Katarina Andersson arbetar på den enhet på medicinkliniken där man tar hand om patienter med hjärtåkommor och endokrinologiska sjukdomar. Hon har varit sjuksköterska i tre och ett halvt år, innan dess arbetade hon som undersköterska i Nässjö kommun.

Hon deltar i en av fem tvärprofessionella mikrogrupper på vårdenheten. I grupperna träffas man regelbundet för att utvärdera arbetet och komma med förslag på hur det kan utvecklas. Det här är ett arbetssätt som präglar hela medicinkliniken. Men påverkar det lönen?

Åren som undersköterska har gett hennes lön en skjuts uppåt. Det har däremot inte det speciella bidrag till verksamhetens utveckling som kommit från just henne.

– Det finns kriterier, vi har bra utvecklings- och lönesamtal, men jag känner inte att det påverkar lönen, konstaterar hon. Och det finns ju inga pengar!

Det centrala avtalet från 2005 är tydligt:

Lönen ska stimulera till förbättringar av verksamhetens effektivitet, produktivitet och kvalitet. Därför ska lönen vara individuell och differentierad och avspegla uppnådda mål och resultat.

Var det de formuleringarna man tänkte på när sjuksköterskorna på medicinkliniken i Eksjö fick sin nya lön 2005? I så fall hade alla bidragit med exakt lika mycket till verksamheten, eftersom alla fick precis samma löneförhöjning ? 500 kronor.

Vårdfacket besökte Eksjö för att försöka ta reda på varför. Och också varför det var så stor lönespridning på bb och förlossningen, granne med medicinkliniken. Förra året fick barnmorskorna på bb/förlossning mellan 200 kronor och
2 150 i löneökning. 

Gunilla Wivast är vårdenhetschef, alltså första linjens chef. Det är hon som enligt intentionerna i det centrala avtalet (detta tillsvidareavtal förstärker utveckling av lönesättningen mot chef-medarbetarnivå) ska sätta lönen för de sjuksköterskor som arbetar på hennes enhet.

Gunilla Wivast sitter i ett minimalt krypin med sin dator och de obligatoriska pärmarna. Hon är chef för 40 personer. Till sin hjälp vid lönesättningen har hon tre a4-ark med kriterier. Utifrån dem sätter hon poäng på varje medarbetare. De har i sin tur samma material att utgå ifrån och sätter också poäng på hur de tycker att de själva följer kriterierna. När de träffas jämför de sina listor.

– För det mesta är vi väldigt överens. Och det har aldrig hänt att en medarbetare har gått härifrån utan att sätta sin namnteckning under det dokument som vi ska vara överens om.

Det är det här dokumentet som ska ligga till grund för den löneökning varje sjuksköterska på avdelningen ska få. Men innan dess händer två saker:

  • Pengar ur det gemensamma löneutrymmet fördelas till en lönestege som i huvudsak bygger på det antal år man har arbetat som sjuksköterska.
  • Vårdenhetscheferna träffas tillsammans med vårdutvecklaren Jan Sverker för att se till att man tolkar kriterierna på likadant sätt. vänd!

Gunilla Wivast är nöjd med de gemensamma kriterierna; de är en garant för att alla medarbetare får en objektiv bedömning. Men vore det inte bra om hon hade kontrollen över pengarna själv?

– Ja, det skulle jag väl klara, men jag tycker att samarbetet i gruppen fungerar bra, säger hon. Det största problemet är att det finns alldeles för lite pengar att fördela!

På medicinkliniken har vårdutvecklaren Jan Sverker en central roll i lönesättningen. Hans viktigaste funktion är att arbeta med att förbättra vården och kvaliteten och se till att de erfarenheter man gör på en vårdenhet tas till vara på de andra.

Men i förhandlingstider är han är också sambandskarl för de fem vårdenhetscheferna som enligt det centrala avtalet ska sätta lönen för sina medarbetare.

– Men det är inte jag som sätter lönen, protesterar han. Min uppgift är att se till att »ett kilo äpplen kostar 12:50 över allt«, alltså att bidragen till verksamheten bedöms lika oavsett på vilken enhet sjuksköterskan arbetar.

Men innan det är dags att diskutera de individuella lönerna ska pengar fördelas enligt »trappan«. Det är den lönestege som framför allt bygger på hur många år man har arbetat som sjuksköterska men där också arbete som undersköterska kvalificerar för högre lön. Även vissa specialistfunktioner ger automatiska lönepåslag.

»Trappan« har funnits åtminstone sedan 1976 och belönar alla år i yrket upp till 30. Enligt både Jan Sverker och andra Vårdfacket pratat med tar »trappan« det allra mesta av de tillgängliga pengarna till löner, även om ingen har räknat ut exakt hur mycket.

Varför fick alla sjuksköterskor 500 kronor i löneökning 2005?

Jan Sverker hänvisar till det tvååriga avtal som Vårdförbundet i Jönköpings län tecknade 2005. Från att ha stått först i kön vid förhandlingstillfällena hamnade Vårdförbundet sist. Förhandlingarna blev inte klara förrän i januari i år.

– Vi tyckte att det var mest rättvist att inte ge så mycket olika retroaktivt. Därför enades vi om att alla skulle få 500 kronor, och i stället satsa på 2006 års förhandlingar.

Med »vi« menar han sig själv och de fem vårdenhetscheferna.

Lise-Lotte Lagerqvist är facklig förtroendevald på heltid. Hennes roll är dubbel. Först går hon tillsammans med personalchefen igenom hur de pengar som har förhandlats fram centralt i landstinget fördelas mellan klinikerna.

– Tidigare kunde det skilja mellan klinikerna, fast de senaste åren har alla fått ungefär lika mycket, säger hon.

Sedan lönerna har satts på de olika vårdenheterna går Lise-Lotte Lagerqvist också igenom dem för att se att ingen individ har fått uppenbart fel lön.

Lise-Lotte Lagerqvist berättar också att det är arbetsgivaren som har bestämt vilka lönekriterier som ska tillämpas, efter diskussioner med Vårdförbundet. De har också diskuterats med medlemmarna, men hon tycker att lönekriterierna nu är mogna för översyn.

– Det är viktigt att det är medlemmarna och de lönesättande cheferna som arbetar med lönekriterier och att de får stöd från verksamhetschefen. Det är själva processen fram till att kriterierna är klara som är viktigast, säger hon.

Också på medicinkliniken kommer det att bli en spridning i löneutfallet efter årets löneöversyn. 500 kronor till alla var en engångsföreteelse. Det säger Jan Sverker utan att nämna några siffror. Sin nyckelposition i löneprocessen på medicinkliniken har han fått av verksamhetschefen Mats Bojestig.

Han har rummet intill Jan Sverkers. Jag frågar varför han, som ju är chef och ansvarig inte minst för löneprocessen, har delegerat ansvaret till Jan Sverker?

– Han är duktig på det här – jag skulle inte göra det bättre. Och arbetet kräver en nära dialog med vårdenhetscheferna.

En dialog som Mats Bojestig uppenbarligen inte har tid med själv. Men han medger att 500 kronor, lika för alla, inte är särskilt individuellt. Men han ser också problem med en individuell lönesättning:

– Vi vill jobba i team. En tävling mellan individer är inte helt lyckad. Och huvudkraften i att förbättra vården ligger inte i lönen, det är att vården blir bra för patienterna och att de får uppleva det varje arbetspass.

Medicinklinikens lönetrappa 2005
      Ingångslön: 18 200
      1?2 år:    19 300
      3?4 år:    19 800
      5?6 år:    20 200
      7?9 år:     20 500
      10 år:      21 200
      15 år:      21 900
      20 år:      22 400
      25 år:       22 900
      30 år:       23 300

Rikligt belönad klinik
Medicinkliniken på Höglandssjukhuset i Eksjö fick kvalitetsutmärkelsen Svensk Hälso- och sjukvård av Landstingsförbundet 2002. I motiveringen kan läsas:
»en väletablerad kultur för kundorienterad verksamhetsutveckling [som] har vuxit fram genom ett målmedvetet, uthålligt och tillåtande ledarskap i samverkan med engagerade och delaktiga medarbetare«.

2003 fick kliniken Götapriset, som delas ut till det bästa förnyelse- och kvalitetsprojektet inom offentlig sektor på kvalitetsmässan i Göteborg.

2005 fick Mats Bojestig och Anette Peterson samma pris för sin uppsats Ta bort sängar för att ge plats till patienterna.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida