Allt färre män blir barnmorskor

Andelen män som jobbar som sjuksköterska har ökat de senaste decennierna, om än marginellt. De manliga barnmorskorna blir däremot allt färre, visar statistik som Vårdfokus tagit fram från Socialstyrelsen. Ove Demander, barnmorska, hör till undantagen. "Det finns inget bättre uppåttjack än att vara med när ett barn föds", säger han.

En blindtarmsoperation som Viktor Thorell genomgick som 20-åring blev avgörande för hans framtida yrkesval. På akutmottagningen kom han i kontakt med en man som var akutsjuksköterska.

– Vi tuggade om allt och inget samtidigt. Då började jag fundera att bli sjuksköterska. Innan dess hade jag inte haft en tanke på att man kunde jobba inom vården, berättar Viktor Thorell, 38, i dag sjuksköterska inom LSS och socialpsykiatri i Karlshamns kommun.

När han först gick sjuksköterskeprogrammet ville han jobba inom ambulansen ”som alla andra killar”. Under praktiken valde han dock psykiatri, stormtrivdes med sitt arbete på psykiatriakuten och vidareutbildade sig till psykiatrisjuksköterska.

I över ett decennium har han jobbat inom allt från barn- och ungdomspsykiatri, psykiatriakut, beroendevård och psykiatrisk slutenvård innan han började arbeta för kommunen för något år sedan.

Just inom psykiatrin, som Viktor Thorell fann var mer komplex och spännande än den somatiska vården, är könsfördelningen relativ jämn mellan män och kvinnor. Bland specialistsjuksköterskor inom psykiatri och ambulans är andelen män också högre, enligt Socialstyrelsens statistik.

*Andel män bland barnmorskor är så låg (0,3%) att den inte syns i grafen. Andelen för kvinnor ska vara 99,7 %, men i graf visas endast siffran 99%.

Råder inte sin son till yrket

Bland sysselsatta sjuksköterskor har andelen män ökat de senaste decennierna, från 9 procent år 2000 till 12 procent 2019. Mellan 2016 och 2019 har den dock legat kvar kring 12 procent, och Viktor Thorell tror att mäns intresse för sjuksköterskeyrket har svalnat på senare tid.

– Utvecklingen har nog backat, delvis till följd av rapportering om hur stressig arbetsmiljön är i vården, hur låg lönen är och att 3-5 års högskola dessutom krävs om du ska bli sjuksköterska eller specialist. Det attraherar nog få i dag. Ska jag vara ärlig rekommenderar jag själv inte min son, som är 13 år, att söka sig till vården, säger han.

Ändå trivs Viktor Thorell och talar med värme om sitt jobb. Om hur glad han blir av att följa patienternas utveckling, se dem klara sina delmål. Han har också haft ett visst försprång på arbetsmarknaden jämfört med kvinnliga kollegor med likvärdig utbildning, referenser och erfarenhet, anser han.

– Jag tror att det kan vara extra fördelaktigt att vara man i vården, det ska jag inte sticka under stol med.  Med min specialistutbildning kan jag dessutom få nästan alla jobb jag söker. Det gör att jag söker jobb där jag kan ha andrum att vara med mina patienter, utan stress.

Han betonar att han inte har något emot stress i bemärkelsen att ha mycket att göra en viss dag, utan om den gnagande känslan av att ständigt vara otillräcklig och inte heller få vidare betalt för det. Trots att han nu trivs i sitt arbete lämnar just lönekurvan mer att önska, anser han. Efter 12 år som specialistsjuksköterska tjänar han i dag omkring 42 000 kronor i månaden.

– Det är en bra lön. Men lönen för en civilekonom ligger tio tusen kronor högre.

Alla arbetsplatser mår dock bra av en mix mellan kvinnor och män, tror Viktor Thorell, som förutom en fysioterapeut är ende mannen i sitt arbetsteam. I motsvarande team i grannkommunerna finns inga män alls, berättar han.

För att locka fler män till yrket behöver man främst skapa en rimlig arbetsbelastning, enligt Viktor Thorell.

– Man måste ge luft i korridorerna så att människor mår bra. Att de flesta män söker sig till ambulanssjukvård, akutsjukvård och psykiatri beror nog på att man där i högre grad fattar egna beslut, har en större frihet och är mindre detaljstyrd, säger han.

Först med namnbricka

I Sverige öppnade sjuksköterskeutbildningen på prov för manliga studenter 1949, men särskild dispens krävdes för dem.

I sin bok Sjukt, Syster (2018) har Sara Heyman beskrivit hur manliga sjuksköterskor beskrivs i den dagliga pressen, där den skeptiska inställningen ventilerades, bland annat på detta sätt i Veckojournalen 1951:

 ”Skulle de med samma heroism utsätta sig för allvarliga yrkessjukdomar som nu hotar sjuksköterskor? Knappast. Och aldrig i livet för en så liten lön”.

Första manliga sjuksköterskan som examinerades i Sverige 1953 var Allan Härsing, en av de fyra män som fått sjuksköterskeutbildning dispens vid Sankt Eriks sjuksköterskeskola i Stockholm. Han blev också den sjuksköterska som – för att betona sin yrkesroll – var först med en namnbricka. Omvärlden tycktes dock inte riktigt beredd. I Dagens Nyheter kallades Allan Härsing exempelvis för ett aprilskämt, och först 1957 kunde män bli sjuksköterskor utan dispens.

Samtidigt som en kvinna behövde uppfylla antagningskrav som att vara änka eller ogift och inte över 27 år, utgjorde åldern inget hinder för de manliga sjuksköterskorna. Det gjorde heller inget att de var gifta och hade barn, vilket för de kvinnliga sjuksköterskorna innebar problem ända in på 1970-talet.

Manliga barnmorskor färre

Medan andelen manliga sjuksköterskor ökat, om än marginellt, de senaste decennierna har andelen män bland barnmorskor däremot minskat, från marginell till nära mikroskopisk.

År 2000 utgjorde andelen män 0,5 procent av landets barnmorskor. 2019 var motsvarande andel 0,3 procent, enligt uppgifter som Vårdfokus tagit fram från Socialstyrelsens databas.

Ove Demander, 43, som jobbar extra som barnmorska vid Hudiksvalls sjukhus, tänkte först bli barnläkare. Han hade inte betyg att komma in på läkarlinjen, så det blev sjuksköterskeutbildningen.

– Vid en föreläsning om den normala graviditeten insåg jag att det var detta jag var intresserad av, berättar han för Vårdfokus.

Att andelen män som väljer att bli barnmorska fortfarande är låg tror han främst beror på könsnormer.

– Många förknippar nog barnmorska med en barsk, erfaren kvinna som vet hur det ska gå till. Det är samma sak omvänt med brandman – man tänker sällan på att det kan vara en vältränad kvinna som kommer och lyfter människor ur ett brinnande hus, säger Ove Demander.

Alla är dock inte bekväma med att ha en manlig barnmorska vid sig när de ska föda.

– Det kan vara av religiösa skäl, och hedersrelaterat. Sen kan det vara kvinnor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Då är det bara att respektera detta.

För att locka fler män att bli barnmorska måste man redan på högstadienivå visa att det faktiskt finns män inom yrket, tror Ove Demander, som liksom Viktor Thorell talar med varm entusiasm om sitt arbete.

– Det bästa är att det ofta handlar om friska mammor som får friska barn. Att få vara med och bistå då, det är den största kicken. Det finns inget bättre uppåttjack än att vara med när ett barn föds.