Älskar att ”stå i såret”

Operationssjuksköterskor står koncentrerade och sterilklädda timme efter timme. Klia sig i pannan är förbjudet och varenda kompress ska med ut efter kirurgin. Natalie Nilsson, som är ny, slocknar direkt när hon släcker lampan på kvällen.

Varje skalpell, peang och pincett som finns på de sterila ”gallren” inför operationen ska ligga där efteråt. Natalie Nilsson räknar även igenom torkar och kompresser.

— Operationssjuksköterskors mardröm är att något blir kvar när såret sys igen. Kompresser har röntgentrådar för säkerhets skull och syns i genomlysning, säger hon.

Kirurger och operationssjuksköterskor ”står i såret”, som det kallas i vardagsmun här på operation. Begreppet ”såret” handlar inte om ett litet blodigt skrubbsår, utan används som ett begrepp för allt som syns inuti människokroppen under kirurgin.
Samtidigt vakar anestesipersonalen över patientens mående vid huvudänden. De styr andning och blodcirkulation med sprutor, läkemedelspumpar och narkosapparat.

Natalie Nilsson, i sina gröna, sterila papperskläder, skolas in på centraloperation på Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

— Nu får jag koncentrera mig på en patient och tvingas aldrig prioritera för hårt. Jag jobbar med mitt stora intresse, jag trivs så bra att jag knappt kan tro att jag får betalt.

Pirr i magen

Innan specialistutbildningen hann hon jobba ett halvår inom barnonkologi och på kardiologen. På kardiologen var det turbulent. Natalie Nilsson tycker att inskolningen var alldeles för kort, och att sjuksköterskorna inte fick tillräckligt med tid för patienterna.

— Jag var alltid upptagen med läkemedelshantering, samordning eller ronder. Det gjorde att jag tog med jobbet hem.

Då öppnade sig möjligheten att få gå specialistutbildningen med lön.

Som ny finns pirret i magen där, både det lyckliga och det nervösa. Operationssjuksköterskan är en av nyckelpersonerna vid varje ingrepp. Arbetet börjar redan innan själva operationen.

Jag trivs så bra att jag knappt kan tro att jag får betalt.

Hon ansvarar för att patienten ligger i rätt position, så att tryckskador undviks, desinfekterar området där snittet läggs och draperar de sterila dukarna runt patienten. Till sin hjälp har hon hela tiden en undersköterska som är ”pass” på salen.

— Under operationen instrumenterar och assisterar jag operatören. Helst ska jag ligga steget före, så jag behöver kunna de olika ingreppen.

Dessutom kan akuta situationer, som blödningar, uppstå vid alla operationer och då kan det gå undan.

Hygienpolis

Hon är fascinerad av människokroppens anatomi.

— När operatörerna upptäcker hur intresserad jag är brukar de bjuda på en guidad tur därinne.

Operationssjuksköterskor är kända på sjukhus för att ha ögon i nacken. Ingen på salen får snudda vid något sterilt, då blir det liv i luckan.

— Hygienpolis, det är min uppgift. En operatör kan sträcka ut handen mot något osterilt, och då ska jag fånga den. En student kanske råkar rätta till sina glasögon och behöver då byta handskar.

Varje dag är också krävande.

— Jag är så trött på kvällarna att jag somnar direkt när jag släcker. Det är som att vara ny sjuksköterska en gång till.