Ännu ingen lag för biobanker

Biobanker har funnits länge i Sverige, men nu när möjligheterna att forska med gener utvecklats har också kravet på reglering av utnyttjandet ökat. Regeringen har därför gett Socialstyrelsen i uppdrag att se över frågan och i maj lämna förslag till en lag för biobanker.

Det värdefulla material som finns i hälso- och sjukvårdens biobanker är en viktig resurs som ska vara tillgänglig för forskning, vård och behandling. Men materialet får inte användas så att det kan skada den enskilde och hans genetiska släktingar eller deras integritet. Det är utgångspunkten för biobanksutredningen.

Regeringen konstaterade i kommittédirektiven förra sommaren att det finns en rad etiska problem förknippade med lagring och användning av biologiskt material från biobanker.

Den medicinska och tekniska utvecklingen gör det möjligt att i forskningssammanhang använda materialet i biobanker på ett tidigare okänt sätt. Och traditionen med offentliga register med sjukdomar, släktförhållanden och födelsedata gör biobankerna i de nordiska länderna speciellt intressanta för genetisk forskning.

Integriteten hotad
På sistone har enskilda landsting fått förfrågningar från kommersiella företag som vill ta över ansvaret för de vävnadsprover som finns lagrade på sjukhus. Regeringen befarar att ett övertagande i privat regi kan innebära att det blir svårare att värna om den enskildes integritet.

Kommittén utreder därför också när en biobank kan överlåtas från offentlig huvudman till privat ägare och ska även se till att inte hela biobanker eller material ur biobanker flyttas till ett annat land där andra förhållanden råder för samtycke och skydd av den personliga integriteten.

Både i Danmark och Norge diskuteras skärpt lagstiftning för att förhindra kommersialisering av biobankers verksamhet, medan Island just sålt dispositionsrätten över hela befolkningens biobanksmaterial till ett amerikanskt företag.

Enligt Europarådets konvention om mänskliga rättigheter och biomedicin får inte biologiskt material som tagits från en människas kropp i samband med en medicinsk åtgärd bevaras eller användas för andra syften än det för vilket materialet togs utan att tillräckliga åtgärder för information och samtycke iakttagits.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida