Åtalad – vad gör facket?

Sjuksköterskan Pernilla är åtalad för vållande till annans död för ett misstag hon begick på arbetet. »Jag har alltid trott att facket skulle hjälpa mig om något sånt här inträffade.«

En söndag i maj för snart ett och ett halvt år sedan blandade en sjuksköterska, som vi här kallar Pernilla, av misstag en för hög dos Xylocard. Patienten, en tre månader gammal flicka, dog.

– På natten vaknade jag av en känsla att jag hade gjort fel. Det var förfärligt, mitt hopp var att någon hade tappat sprutan och blivit tvungen att blanda en ny – men så var det inte.

Det dröjde inte länge innan lokaltidningen fick reda på vad som hänt, hur vet hon inte men Pernilla misstänker att någon från sjukhuset ringde och tipsade en journalist. Flickans föräldrar gjorde nämligen aldrig någon anmälan.

– Det var en fasansfull upplevelse att läsa om sig själv i tidningen och på text-tv. De skrev att jag kanske hade gjort det med flit.

Även åklagaren läste tidningen och beslutade sig för att anmäla Pernilla.

In i det sista hoppades hon att en analys skulle visa att flickan dött av något annat. Men barnet hade en tio gånger för hög dos läkemedel i blodet.

Lång väntan på polisförhör
– I ett halvår, ända till december, fick jag vänta innan jag blev förhörd av polisen. Det var en fruktansvärd tid men jag tänkte hela tiden att polisen måste ju inse att det inte är något brott jag har begått.

Efter förhören följde ytterligare ett halvårs väntan på om åklagaren skulle väcka åtal eller inte. Pernilla är mycket besviken på att den juridiska processen blivit så långdragen. Inte bara för sin egen skull, utan även för det döda barnets föräldrar som inte kunnat gå vidare i sin sorg. Hela tiden har hon känt ett starkt stöd från sina arbetskamrater, framför allt från sin chef. Det var han som en fredag i maj, ett år efter den tragiska händelsen, kom hem till henne och berättade att åklagaren valt att väcka åtal.

När Pernilla får frågan vad hon då tänkte, dröjer hon inte med svaret:

– Jag har tappat tron till samhället över huvud taget. Det är som att samhället säger: »Tala inte sanning.« Vill samhället att vi ska dölja våra misstag? Det jag har utsatts för, att bli sparkad på, gör att det inte är värt att säga sanningen.

Flera kolleger har sagt att de nog inte skulle ha talat sanning om det hade varit de som begått samma misstag. Det märks att Pernilla har funderat på vad en sådan inställning hos sjukvårdspersonal kan få för konsekvenser för säkerheten i vården och hon tycker att det är viktigt att misstag i vården hanteras av Socialstyrelsen och inte polisen.

Missnöjd med facket
-Vem vill jobba i sjukvården om man riskerar att åtalas och bli uthängd i media för att man begår ett misstag när man försöker göra sitt jobb? Det är inte värt det. Vårdförbundet borde starta en debatt om hur misstag i vården ska hanteras. Så här får det inte gå till.

Pernilla menar att hon har haft tur som har arbetskamrater och en chef som ställer upp på hennes sida. Men hur går det för dem som inte har det, undrar hon, och samtalet glider fort in på hennes kritiska syn på Vårdförbundet. Hon är långt ifrån nöjd med fackets agerande – framför allt på central nivå.

Orkade inte ta kontakt
Efter det inträffade kontaktades Pernilla av den lokala ordföranden i Kalmar som hjälpte henne att göra en anmälan. Dessutom ringde ordföranden till åklagaren, förhörsledaren och till journalisten som skrivit tidningsartiklarna. Allt det var bra, men Pernilla tycker att den lokala ordföranden borde ha hållit tätare kontakt med henne.

– När en sådan här sak händer orkar man inte ta kontakt själv. Man skäms över att ha gjort fel och att det fick sådana hemska konsekvenser. Man vill helst bara inte finnas till. Hade jag varit ensamstående vet jag inte om jag hade levt i dag.

Hela tiden väntade Pernilla på att Vårdförbundet centralt skulle ta kontakt med henne för att diskutera den juridiska hjälpen som hon skulle komma att behöva. Men inte förrän tre dagar före polisförhöret i december ringde Vårdförbundets jurist.

– Hon sa att jag skulle fixa en offentlig försvarare själv eftersom detta inte var hennes område. Jag blev jätteförvånad och visste inte hur jag skulle bära mig åt. Jag betalar mycket i fackavgift och har gjort det för att jag trodde att man skulle få juridisk hjälp om något sådant här inträffade. Men nu undrar jag vad jag ska ha facket till.

Väntar på rättegången
Sedan Pernilla blev åtalad har hon varit sjukskriven. I dag väntar hon på rättegången som ska äga rum i slutet av november. Vad som händer efter den är ovisst.

– Rent logiskt vet jag att jag borde gå tillbaka till jobbet som sjuksköterska men det är en annan sak känslomässigt.

Vårdförbundet försvarar inte alla i domstol
Alla Vårdförbundets medlemmar har rätt att få juridisk hjälp med frågor som berör yrket, till exempel lön, avskedande, uppsägning, anställningsvillkor och ansvarsfrågor. Blir däremot en medlem polisanmäld och föremål för en straffrättslig prövning är frågan inte lika självklar. Vid uppenbara läkemedelsstölder på jobbet träder Vårdförbundets jurister till exempel inte in.

Carl Falck, chef på Vårdförbundets juristavdelning, menar att förbundet alltid tar ställning till varje enskilt fall med utgångspunkten att medlemmen ska få bästa tänkbara hjälp. När det gäller Pernilla gjordes bedömningen att hon skulle bli bättre hjälpt med den straffrättsliga delen av en brottmålsadvokat från orten, än av någon av juristerna från Vårdförbundet. Samma bedömning gjordes i Landskronafallet när en sjuksköterska åtalades för misshandel till följd av att det kläckts fluglarver i ett bensår på en patient vid ett äldreboende.

På Vårdförbundet håller man inte med om att Pernilla inte har fått någon hjälp från central nivå.

? Jag hjälpte till med att skriva avvikelserapporten som bifogades lex Maria-anmälan och jag erbjöd mig att vara med som personligt stöd under polisförhören. Dessutom erbjöd jag mig att bistå advokaten med specialkunskap, säger Carita Fallstöm, jurist på Vårdförbundet.

När det gäller den bristande hjälpen att hitta en offentlig försvarare går minnesbilderna också isär.

? Jag har svårt att tro att jag skulle ha vägrat hjälpa henne med det. Samtidigt är det svårt för oss i Stockholm att känna till alla advokater i Kalmar men det är klart att man kanske hade kunnat hjälpa till med det.

Carita Fallström menar även att Pernilla blev informerad av ordföranden i Kalmar, långt tidigare än tre dagar innan förhöret, om att hon skulle ordna med en offentlig försvarare själv.

Borde inte Vårdförbundet ha bättre rutiner med tanke på att det är andra gången i år som en sjuksköterska hamnar i en domstol?

? Vi har redan bra rutiner. I Landskronafallet hjälpte vi till med att hitta en advokat och en jurist från Vårdförbundet satt med vid alla förhör som ett stöd. Dessutom bistod vi advokaten med råd under hela processen, som slutade med att medlemmen blev frikänd, säger Carl Falck.