Återhämtning kräver hårt arbete och kreativitet

Att återhämta sig från en psykossjukdom innebär hårt arbete. Vården kan underlätta genom att i mesta möjliga mån ta bort hinder för återhämtning och låta personalens kreativitet få större spelrum.

Sedan 1970-talet och framåt finns det vetenskapliga studier som visar att många patienter återhämtar sig från svåra psykiska sjukdomar. Ändå fortsätter föreställningen om schizofrenisjukdomens kroniska förlopp och obotlighet att leva i psykiatrin.

? De kliniskt verksamma löser paradoxen genom att införa begreppet spontan- eller självläkning. Men våra undersökningar tyder på att återhämtningen handlar om hårt arbete, säger Alain Topor, psykolog och chef för forsknings- och utvecklingsenheten i västra Stockholms psykiatriska sektor.

Oväntade svar
På enheten genomförs sedan ett par år ett stort forskningsprojekt om återhämtning, där ett antal personer som återhämtat sig från svåra psykiska sjukdomar intervjuats om vad som hjälpt dem.

Svaren var inte som forskarna väntat sig. Ofta handlar det om att någon i personalen tagit en kontakt utöver det vanliga, ?varit som en kompis?. Patienterna beskriver betydelsen av ömsesidighet mellan patient och vårdare. Exempelvis att personalen vågar ta emot gåvor ? en hembakad kaka eller en blomma. Eller att personalen vågar ge förtroenden ?hon hade också kärleksbekymmer?.

? Att ta emot gåvor och ge personliga förtroenden är ofta tabu inom professionen. Men i vår kultur blir man en människa först när man både vågar ta och ge.

Bryta reglerna
? Jag tror att den som bryter ?reglerna? för att göra något för just den enskilda patienten har störst betydelse för återhämtningen av patienten.

? Fast personalen gör det nog inte så medvetet. Regelbrott går heller inte att göra till en metod.

Alain Topor säger att undersökningen ger belägg för att det behövs en annan sorts professionalism med mer närhet och engagemang i vården.

? Nyfikenhet och vilja att förstå är viktigt. Vi inom psykiatrin ställer sällan de enkla frågorna, vi tror ofta att vi redan vet och vi är inställda på brister och misslyckanden.

Älskar teorier
Det finns inte någon evidensbaserad metod som passar alla med samma diagnos. Kompetens är förstås nödvändigt, men Alain Topor hävdar att många borrar in sig så i en metod att de har svårt att se att de flesta metoder verkar fungera, fast på olika vis.

Ibland fungerar den psykodynamiska, ibland den miljöterapeutiska modellen.

Själv älskar han teorier.

? Men någon gång kan det vara personalen i köket som åstadkommer en vändning. Det är en paradox i psykiatrin, där man tror att det bara är vad läkarna och terapeuterna gör som har betydelse. Ibland tänker jag att personalen nog kan vara hur som helst bara de har en hyfsad umgängesstil.

Med större mångfald i vården så hittar nog alla patienter någon som tycker om dem.

Redo för förändring
Det finns en tendens att inte beskriva patienter med schizofreni som människor utan bara i termer av sina störningar.

? I vårt material ser vi människor som trots stora problem kämpat, strävat och velat saker som hjälpt dem till återhämtning.

Under vissa perioder är patienterna redo för förändring, andra gånger är de inte mottagliga. Risken är att psykiatrin vill ha metoder som genast ger resultat.

? Vården borde kunna erbjuda ett smörgåsbord av möjligheter för patienterna att återhämta sig, våga fråga dem om deras önskemål, förnya erbjudandena då och då och ibland ge ?prova-på-tillfällen?.

Alain Topor tror att vården både kan underlätta och ta bort hinder för återhämtning. De flesta sjuka är både lidande och kapabla samtidigt, också när de mår som sämst.

? Vi kan ta bort situationer där personen reduceras till sina brister och skapa träffpunkter där patienten får vara både och.

LÄSTIPS ÅTERHÄMTNING
Asplund J: Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet.
Bokförlaget Korpen 1998.

Denhov A: Personalens bidrag till återhämtning. Ett brukarperspektiv.
FoU-enheten/psykiatri, Västra Stockholms sjukvårdsområde 2000.

Topor A: Att återhämta sig från svåra psykiska störningar ? en litteraturstudie.
FoU-enheten/psykiatri, Västra Stockholms sjukvårdsområde 1997.

Topor A et al: En närstudie av vändpunkter.
FoU-enheten/psykiatri, Västra Stockholms sjukvårdsområde 1998.