Att ha eller inte ha valfrihet
Individers rätt att välja är en fråga i tiden — så ock i Almedalen.
Inför årets Almedalsvecka hade Vårdförbundet låtit göra en enkätundersökning om bland annat rätten att välja vård. I den visade sig bara var tredje medlem i förbundet anse att alla själva har rätt att välja vård och vårdform. Bland politikerna var motsvarande andel drygt hälften.
Det var en av utgångspunkterna för en diskussion om valfrihet och välfärd som Vårdförbundet arrangerade under veckan.
Vad valfrihet står för beror på vem man frågar. För politiker har valfriheten ofta en ideologisk dimension. Men för den enskilda människan kan det vara mycket basalt.
– För många äldre kan det handla om att få välja vilken mat de får och hur länge de får vara uppe. Det får jag många mejl och telefonsamtal om, sa Alexandra Charles, som representerade 1,6-miljonersklubben i paneldiskussionen.
Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund höll med om att valfrihet kan handla om ifall man får sylt på gröten eller inte. Men också att välja av vem man får vård. Maria Wallhager, landstingsråd (fp) i Stockholm, medgav att det finns begränsningar i valfriheten.
– I Stockholm får man välja vilken vårdcentral man vill tillhöra men inte om man ska söka sig till en vårdcentral eller specialistvård. Det är inte heller så lätt att välja alternativ vård. Den vård vi betalar över skatten måste vara vetenskapligt belagd, sa Maria Wallhager .
Martin Ärnlöv från Bräcke diakoni i Göteborg hävdade att valfrihet ofta är en fråga om geografi. Han visste att många föräldrar till handikappade barn flyttar från en stadsdel till en annan i Göteborg för att få det deras barn behöver.
Att patienten ska vara i fokus var alla debattdeltagare överens om. Men hur det ska gå till var inte självklart. Anna-Karin Eklund kritiserade Vårdval Stockholm:
– Drivkraften måste vara att låta medarbetarna utveckla vården. Det är inte om det är privat eller inte som är avgörande. Vårdval Stockholm handlar bara om samma vård som förut men i andra former.
Alexandra Charles tryckte på att det måste finnas tid för patienten när hon väl kommit fram till läkaren eller sjuksköterskan. En del av diskussionen handlade om hur kommuner och landsting använder lagen om offentlig upphandling, lou, och hur den kan användas.
Martin Ärnlöv kritiserade de korta kontraktstider som ofta har blivit resultatet
– det är svårt att vara långsiktig med kontrakt på tre år. Jonny Petterson, landstingsråd (v) från Kalmar, tyckte att ekonomin hade varit en ledstjärna för landstingspolitikerna alltför länge – nu måste det till en kunskapsstyrning.