Att möta döden

Ulla-Carin LindquistRo utan åror233 sidor. Norstedts 2004www.norstedts.seisbn 91-1301-332-7

5 april 2004

Hur är det möjligt att fortsätta att leva när man vet att man ska dö, inte någon gång i framtiden utan nu, snart. Författaren till den här boken ställdes inför det för ungefär ett år sedan. Hon berättar om svåra saker, om att lämna de fyra barnen, att prata med dem och förklara för dem att hon kommer att dö – när den yngste pojken, som bara är nio år, hellre vill berätta om stenåldern. Det finns stunder när hon funderar över om det finns något sätt att slippa, att inte leva ens den tid hon har kvar, men inte heller det kan hon göra mot barnen.

Författaren är fånge i sin egen kropp, som slutar att fungera bit för bit. Och hon vet att när andningen upphör tar livet slut.

Ändå är det ingen sentimental berättelse. Den är rättfram, utan förmildrande omskrivningar.

Men trots att hon berättar om hur det är att inte längre kunna gå på toaletten själv, inte duscha utan hjälp och så småningom inte ens kunna svälja och skriva, är det uppenbart att det även finns positiva inslag, både för Ulla-Carin själv och, i alla fall ibland, även för barnen. Dottern Carin, som är 21 år, säger »Du hade aldrig tid. Nu har du slutat söka. Du har hittat dig själv när du är sjuk.«

Ulla-Carin Lindquist valde att fortsätta att leva livet ut. Hon har skrivit en värdefull bok för alla som vill veta lite mer om hur det kan vara och kännas när döden närmar sig.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida