Barnmorskan som inte ville gissa

Alldeles nyligen kom rapporter om att tonårsaborterna fortsätter att öka i Sverige. »Vi vet att det är så, men vi vet inte vad det beror på och vi bara gissar och gissar. Det gäller oss alla: barnmorskor, läkare och inte minst media«, säger barnmorskan och doktoranden Margareta Larsson.

Efter lång tid i praktiskt arbete, där forskningsfrågorna väcks, har nu forskarutbildningen lärt henne att ta reda på mer. Att leta efter kunskap när hon saknar den. Men trots att hon nu vet hur hon ska göra för att öka kunskapen är det inte helt lätt. Att forska om ungdomar och sexualitet är känsligt, det går inte att observera utan man är hänvisad till att fråga. Dessutom är det inte säkert att respondenterna berättar hur det verkligen är, eller vad de egentligen tycker. Och forskning kring tonåringar som inte är myndiga kräver extra stor respekt och noggrannhet, både när det gäller metod, anonymitet och etik.

? Det är alltid viktigt hur frågor ställs. Men när vi frågar ungdomar är det särskilt viktigt att inte använda värdeladdade ord som till exempel »slarv med preventivmedel«.

Intresset för ungdomar har haft stor betydelse för Margareta Larssons val av forskningsområde: fyra egna barn och ett förflutet som ungdomsledare och konfirmationslärare i en församling, arbetet som barnmorska med preventivmedelsrådgivning och sex och samlevnadsundervisning i skolan. Ungdomarna har funnits och finns där hela tiden. Med den erfarenheten kan hon konstatera att bara undervisning inte är tillräckligt.

? Kunskap om att p-piller är ett säkert preventivmedel och att kondom skyddar mot könssjukdomar räcker inte. Det handlar om attityder och värderingar också. Om man arbetar med värderingsövningar får ungdomarna möjlighet att prata om vad de egentligen tycker och känner, berättar Margareta Larsson.

Tid om två veckor passar inte alla
Just nu arbetar hon med en informationskampanj för att minska antalet aborter. Uppsalaborna kan därför läsa om akut-p-piller på bussar, affischer, på en särskild hemsida och i tidningar.

? Det handlar om att nå ut. Vår forskning visar att många som gör abort inte söker sig till en mottagning för att få preventivmedel. Att ringa för att boka tid och inte få den tiden förrän två veckor senare passar inte alla. Då måste vi bli tillgängligare, öppnare och mer flexibla.

En slutsats Margareta Larsson drar utifrån sin forskning är att barnmorskans roll är viktig och att hon med sin kompetens har en stor potential i arbetet med kvinnohälsovård.

I Sverige är barnmorskans funktion sedan länge etablerad och självklar inom preventivmedelsrådgivningen. Men även i samband med aborter skulle barnmorskan kunna fylla en viktig funktion, menar hon.

? Hon kan möta kvinnan, skapa en förtroendefull relation, vara ett stöd i samband med genomförd abort och därefter hjälpa henne att hitta ett fungerande preventivmedel.

I dag saknas ofta kontinuitet och verksamheten har låg prioritet.