Bättre betalt när pott-tänkandet försvinner?
I höst ska cheferna på Alingsås lasarett utbildas i hur de ska få in lönefrågorna i budgetarbetet redan innan budgeten läggs. Det kan ge utrymme för en mer individuell lönesättning.
Vi har arbetat med lönekriterier i snart tio år. Nu är det dags att integrera löneprocessen med budgetprocessen, säger biträdande personalchefen Kerstin Kjellberg.
Hur utbildningen, sannolikt den första i landet, ska läggas upp i detalj är inte klart ännu. Tidigt i höst väntar en planeringsdag.
Kristina Lidskans och Åsa Larsson delar på den fackliga heltid som Vårdförbundet disponerar på Alingsås lasarett. De är också bekymrade över att lönediskussionen inte är integrerad i budgetprocessen.
– Det går aldrig att få till stånd individuella löner på riktigt om det dyker ner en pott som ska fördelas den 1 april varje år, säger Kristina Lidskans.
Men kan man verkligen påverka budgeten i en politiskt styrd organisation som Alingsås lasarett?
Kerstin Kjellberg håller med om att det inte är helt lätt. Politikerna beställer sjukvård för en viss summa pengar. Om sjukhuset vill omfördela inom sin budget går det att göra – men kravet är förstås att man levererar den mängd vård som politikerna har beställt. Man kan till exempel köpa mindre material för att få mer pengar till löner, och man kan också välja en lägre bemanning under vissa perioder.
– Men det mesta är ju trots allt personalkostnader, ungefär 60 procent av sjukhusets pengar går till löner, säger Kerstin Kjellberg.
Reidar Josefsson är ordförande (s) i styrelsen för Alingsås lasarett. Han tycker att det är riktigt att lönediskussionen finns med redan i budgetarbetet.
– Det går ju inte att göra en budget utan att huvuddelen av kostnaderna är med.
Med en bakgrund som personalchef i den privata industrin är han väl bekant med systemet med individuella löner.
– Industrin ligger 50 år före. Det är ingen på tjänstemannasidan som ifrågasätter systemet. Men inom vården finns det fortfarande de som tycker att tarifflöner är okej. Det håller på att förändras, men det tar nog 20 år innan man är i kapp när det gäller den här frågan.
Förtroendevalda Kristina Lidskans har varit med i utvecklandet av regionens lönebildning och lönepolicy från början. Iva, där hon arbetar, var en av de avdelningar som togs ut till att delta i det försök med den nya förhandlingsordningen som startade för fem år sedan.
– Vi började tidigt med löne- och utvecklingssamtal och med att utarbeta lönekriterier, berättar hon. Det mottogs positivt bland medlemmarna – som sjuksköterska är man van vid att vara med och styra.
Britt-Marie Hallberg på avdelning 8, en ortopedavdelning, tycker att löne- och utvecklingssamtalen och kriterierna är bra. Men så var det det där med lönen:
– Jag tycker att vi borde ha högre lön. Det är trots allt en treårig högskoleutbildning!
Ungefär samma sak säger Carina Nilsson på avdelning 5, hjärtmedicin. Hon är nöjd med att det faktiskt kan gå att påverka lönehöjningens storlek under det lönesamtal hon har med sin chef. Men inte heller hon är tillfreds med lönen:
– Jag har 19 100 men tycker att jag borde ha 22 000-23 000, åtminstone.
Även om årets löneutveckling är sämre än på länge är det ändå ingen som vill ha tillbaka den gamla modellen.
– Förr gick man till sitt arbete och gjorde ett bra jobb, men var inte så inriktad på verksamhetens innehåll. Nu vet medlemmarna hur lönen sätts och hur man kan påverka den. Det har gjort dem mer engagerade i verksamheten, säger Kristina Lidskans.
Men om medarbetarna är mer engagerade i verksamheten men inte märker så mycket av det på lönebeskedet, innebär inte det att det är arbetsgivaren som vunnit mest på den nya förhandlingsordningen?
– Det ligger något i det, medger Kristina Lidskans. Men lösningen på det problemet ligger på högre nivå, och inte minst på politisk nivå. Om man ska bort från pottänkandet fordras det alltså att lönediskussionen kommer in redan när politikerna diskuterar budgeten – och att det finns en budget med utrymme!
Kontakt: Vårdförbundet på Alingsås lasarett, tel 0322-22 66 80.