Bättre överlevnad med nya biologiska läkemedel

Nu börjar de långsiktiga effekterna av de nya biologiska läkemedlen mot reumatoid artrit att märkas. Förutom de direkta effekterna på patienternas reumasymtom visar nya studier att både behovet av ledproteser och den överdödlighet man har sett bland reumatiker minskar.

27 februari 2009

De första biologiska läkemedlen mot reumatoid artrit, de så kallade tnf-alfa-hämmarna, godkändes i Sverige för tio år sedan. För enskilda patienter kom de att revolutionera de akuta symtomen av sjukdomen som ledsmärta och svårigheter med rörligheten. Men nu kommer fler och fler belägg för att behandlingarna även förändrar situationen för reumatiker på ett mer omvälvande och långsiktigt sätt.

Forskare från Universi­tetssjukhuset Mas i Malmö har jämfört ra-registret i Malmö med Svenska höftprotesregistret och Svenska knäprotesregistret. På så vis har de fått fram uppgifter om hur många höft- och knäledsbyten som har utförts på reumatiker under perioderna 1998–2001 och 2002–2007.

– Det vi ser är att andelen primära höftledsbyten klart har minskat bland reumatikerna, säger Korosh Hekmat, st-läkare i internmedicin och reumatologi och en av forskarna bakom studien.

Detta samtidigt som höftledsoperationerna ökade generellt i alla andra patientgrupper. Korosh Hekmat och hans kollegor kan ännu inte med säkerhet bevisa orsaken till nedgången i operationerna, men de har sin teori klar.

– Förmodligen beror det på en förbättring i ra-behandlingen. Den här perioden sammanfaller väldigt väl med perioden då de så kallade tnf-alfa-medicinerna kom, säger han.

Korosh Hekmats forskning kommer att fortsätta för att ge ett slutgiltigt svar på frågan. Och det kommer att dröja ytterligare något år.

När det gäller knäleds­byten hos reumatiker kan forskarna inte se samma minskning som för höftlederna. Det är ett faktum som skulle kunna kullkasta teorin om att det är de nya medlens förtjänst att höftoperationerna har minskat. Men Korosh Hekmat har några tänkbara förklaringar till varför det ser ut som det gör.

– Det kan vara så att ledförstörelsen i knä och höft delvis styrs av olika mekanismer, eller så kan det var så att kirurgerna har blivit frikostigare med att operera i knät på grund av förändrade indikationer, säger Korosh Hekmat.

Även för knäledsbyten ses en tydlig generell ökning i andra patientgrupper, men bland reumatikerna verkar ökningen inte vara lika kraftig.

Fynden i Malmö bekräftas också av en annan studie från landstinget i Dalarna, där andelen reumatiker som genomgått höft- eller knäprotesoperation nästan har halverats under den här tidsperioden.

En annan effekt av behandling med tnf-alfa-hämmare som nu börjar kunna beläggas är att den förhöjda risken att avlida normaliseras. Forskare har tidigare kunnat visa att reumatiker vid varje given tidpunkt har en högre risk att avlida jämfört med normalbefolkningen. Vanligast är dödsfall i hjärt-kärlsjukdom, infektioner och vissa cancerformer.

Men nu kan ny forskning visa att reumatiker som behandlas med tnf-alfa-hämmare minskar sin risk att avlida.

Lennart T Jacobsson, professor i reumatologi vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö, har följt upp drygt 6 400 reumatiker i det svenska Artis-registret mellan 1998 och 2007, där alla reumatiker som startat med biologisk behandling finns, och jämfört dem dels med reumatiker som inte har fått tnf-alfabehandling, dels med en normalbefolkning.

Det visar sig att reumatiker som behandlas med tnf-alfa-hämmare fortfarande har cirka 1,5 gånger högre dödlighet än normalbefolkningen. Men att de samtidigt har en 15 procent lägre dödlighet än de reumatiker som inte behandlades med tnf-alfa-hämmare.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida