Beslutade om avskiljande

Mannen var missbrukare sedan unga år, hade flera gånger försökt ta in narkotika på kliniken, och försökt rymma åtskilliga gånger. Efter ännu ett försök att rymma beslutade sjuksköterskan att han skulle avskiljas.

En 35-årig man tvångsvårdades på sjukhusets psykiatriska klinik. I samband med ett bankbesök försökte han rymma men övermannades av de två manliga skötare som var med. Tillbaka på kliniken beslutade den ansvariga sjuksköterskan att 35-åringen skulle placeras skild från sina medpatienter till morgonen därpå.

I enlighet med lagen om psykiatrisk tvångsvård skickades en rapport om tvångsåtgärden till Socialstyrelsen. I rapporten angav chefsöverläkaren att mannen avskildes för att markera hur viktigt det är att medverka i behandling och för att minska uppståndelsen bland medpatienterna.

Enligt lagen får en patient hållas avskild om det är nödvändigt för att patienten genom aggressivt eller störande beteende allvarligt försvårar vården av de andra patienterna. Ett avskiljande får vara i högst åtta timmar. För längre tid behövs ett nytt beslut.

Socialstyrelsen konstaterade att mannen hade varit avskild i 16 timmar och ansåg att skälen som chefsöverläkaren angav i rapporten var tveksamma. Efter utredning anmäldes den ansvariga sjuksköterskan och chefsöverläkaren till Ansvarsnämnden.

Socialstyrelsen påpekade att det saknades dokumentation om att patienten skulle ha varit drogpåverkad, aggressiv, hotfull eller på annat sätt ha stört de andra patienternas vård. Tvärtom anger journalen att mannen vid återkomsten var lugn och sansad. Socialstyrelsen hävdade att avskiljandet hade skett i bestraffande syfte, för att mannen hade försökt rymma, och ansåg att motiveringen i rapporten stödjer den tolkningen.

Eftersom situationen inte var akut var det dessutom fel av sjuksköterskan att själv ta beslut om avskiljande. Dessutom framgår det att tiden redan från början var tänkt att bli mer än åtta timmar eftersom sjuksköterskan skrev att patienten »får vistas på enheten över natten« och då det skrevs var klockan 16.00. Socialstyrelsen konstaterade att avskiljandet avbröts klockan åtta morgonen därpå.

Sjuksköterskan skrev till Ansvarsnämnden att avskiljandet skedde för patientens eget bästa. För att han lättare skulle komma vidare i sin behandling och rehabilitering och eftersom han var missbrukare och hade avvikit flera gånger tidigare.

Chefsöverläkaren skrev bland annat att samtal med patienten visat att han inte tyckte att han hade lidit av det inträffade och några objektiva tecken på att han skulle ha gjort det fanns inte heller.

På det svarade Socialstyrelsen att avskiljande utan grund är ett brott mot grundlagen och en grov kränkning av den personliga integriteten.

Nämnden skriver att beslut om avskiljande ska tas av chefsöverläkare eller av delegerad läkare och endast om det finns synnerliga skäl får det gälla en bestämd tid över åtta timmar.

Här är det sjuksköterskan som har avskiljt patienten och sedan kontaktat chefsöverläkaren. Både i individrapporten och i journalanteckningen står det avskiljande »över natten«. Det måste, enligt nämnden, tolkas som att man redan från början hade tänkt att det skulle pågå i mer än åtta timmar. Men några synnerliga skäl har inte dokumenterats.

Det var fel av chefsöverläkaren att inte avbryta tvångsåtgärden då han kontaktades. Han borde dessutom ha dokumenterat sin bedömning, följt upp avskiljandet, och dokumenterat skälen till en förlängning. Ansvarsnämnden ger båda var sin erinran. Socialstyrelsen har överklagat beslutet (hsan 424/05:b5).

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida