Betong är vackert

9 februari 2004

»Men du vilket häftigt ställe. Det här är ju verkligheten som den är på något sätt!«

I storsjukhusets foajé möter jag henne; ung, långbent och engagerad i samhälle och politik. Betong är vackert, tycker hon. Det är en inställning som underlättar när man ska närma sig Huddinge universitetssjukhus. Vi går huvudstråket fram. Jag våndas ofta här nere vid huvudentrén. Hur tusan ska den damen kunna ta sig hem?
Såg jag inte den där farbrodern här nere för länge sedan?

På entréplanets autostrada är strömmen av människor strid hela dagen. Här bärs alldeles nya, fjuniga små av stolta, trötta föräldrar. Droppställningar paraderar. Någon kröker sig över rullstolen för att det gör ont. Någon har väldigt mycket ångest. Vi som passerar här under en timme kommer nog ursprungligen från alla befintliga världsdelar, Australien möjligen undantaget. Hon tittar, den långbenta dottern, som för första gången besöker mig på min arbetsplats. Hon tittar och jag ser hur hon berörs av de olika människoöden som strömmar emot henne. Det känns gott att se att hon inte stänger av. Blicken är öppen.

När hon tagit pendeln tillbaka till sin egen värld ställer jag mig vid entrén en stund och spanar. Och funderar över min egen blick. Ser jag fortfarande? Här finns en del att lägga märke till. Många är väldigt sjuka. Många kan inte riktigt ta vara på sig själva. Många väntar väldigt länge på att få åka vidare. Liisa som sitter i luckan på patienttjänst berättar om en förvirrad gammal kvinna som kom med någon från en avdelning som snabbt måste gå tillbaka igen. Kvinnan gick bort mot färdtjänsttelefonen. »Tre timmar senare såg jag henne här igen«, säger Liisa. »Jag hjälpte henne förstås. Hon var så otroligt, otroligt tacksam. Det känns nästan konstigt när någon är så tacksam över det som är så självklart.«

Det som också märks härnere är att det finns ögon och händer. Man får hjälp. Omtanken lever. Mänsklighet har förstås inte upphört att finnas. Vi hjälper varandra. Det ser jag när jag spanar vid entrén. Behåll blicken öppen! Det gäller oss alla. Men öppna blickar måste vårdas. Det måste finnas luft så man kan andas. Hinna se att här är verkligheten, just som den är utan försköning. Betong är vackert – om man kan vara stolt över det som finns inuti.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida