Betydelsen av att lyssna på kroppens eget språk

Lindwall L. Kroppen som bärare av hälsa och lidande. Avhandling för doktorsexamen i vårdvetenskap (monografi), Åbo akademi 2004.

Bakgrund och syfte: Kroppen ses som något självklart, något som bara finns där tills sjukdom tar plats. Studien fokuserar på upplevelser av kroppen i olika sammanhang i livet, vid sjukdom och i samband med vårdandet. Min förförståelse utgår från professor Katie Erikssons vårdteori. Människobilden är enheten kropp, själ och ande. Vårdandets yttersta uppgift är att lindra det mänskliga lidandet och en humanvetenskapligt inriktad vårdvetenskap har siktet inställt på det och på att främja hälsa. Den kliniska situationen är perioperativ vård som innebär det perioperativa vårdandet och den perioperativa dialogen, det vill säga anestesi- och operationssjuksköterskors pre-, intra- och postoperativa samtal med patienter i samband med kirurgiska behandlingar. Syftet med studien var att fördjupa förståelsen för fenomenet kroppen ur ett vårdvetenskapligt perspektiv.

METOD: Forskningen har en hermeneutisk ansats med en fenomenologisk metod. I studien ingick tolv sjuksköterskestudenter, femton patienter som drabbats av sjukdom och tio patienter som deltog i perioperativa samtal med en anestesi- och/eller operationssjuksköterska. Data är deras berättelser om kroppen från olika situationer i livet. Litteraturstudier användes för att beskriva begreppet kropp och rådande idéer om kroppen ur olika perspektiv.

RESULTAT OCH SLUTSATSER: Hälsa och lidande uttrycks genom kroppens egna språk, en kropp som hyser krafter, oro, rädsla och vanmakt. Den uttrycksfulla kroppen strävar efter att människan ska känna sig värdig. Kroppslig lust och inneboende krafter visar sig som glädje medan dess signaler av obehag, oro och rädsla ger upphov till känslor av vanmakt. När kroppen talar om att den är rädd skapas kaos. Att förlora förmågor och kontroll erfars som lidande. När kroppen drabbas av sjukdom utspelas en kamp mellan sjukdomen som bryter sönder och människan som strävar efter att bevara sin enhet hel. Kroppen är värd för en hotfull sjukdom som blir människans och livets motståndare. En sjuk kropp kan bli ett fängelse.

Att bli fånge i sin egen kropp innebär att kroppens förmåga att röra sig begränsas vilket upplevs som maktlöshet. Kroppen upplevs som en sak, separerad från människan själv, när den blir föremål för kirurgisk behandling med avsikt att bota. I lidandets kamp tvingas den sjuke offra kroppsdelar för att bli fri från sjukdom. Människan längtar efter att återfå krafter som tjänar hälsan och välbefinnandet. Detta kan förstås som en rörelse mellan hälsa och lidande i kroppen.

Att ha deltagit i perioperativa samtal upplevs som att kroppen är i goda händer, att vårdare aktar kroppen och livet. När sjuksköterskan tar sitt ansvar kan patienten med tillit förvänta sig att vårdaren skall ta emot kravet att skydda kroppen från skada. Perioperativa samtal kan påverka och sätta i gång patientens hälsoprocesser. När resultaten från delstudierna fördes samman sattes forskarens förförståelse på spel och ny fördjupad för-
ståelse för människans kropp steg fram: kroppen som bärare av hälsa och lidande. De teoretiska texterna gav evidens till det empiriska resultatet.

Kommentar Ingvar Frid och Joakim Öhlén

Metaforer ger djupare förståelse

Människans kropp är påtaglig inom vård i allmänhet och står självklart i fokus inom operationssjukvård. Men när vi talar om kropp i vården synliggörs oftast enbart kroppens biomedicinska sida. Inom andra vetenskapsområden såsom exempelvis antropologi finns en betydande forskning om kroppsupplevelser. Omvårdnadsforskning om kroppsupplevelser är växande, men antalet studier i samband med anestesi och operation är ytterst begränsat. Därför är Lindwalls studie betydelsefull.

Avhandlingen ställer ett antal frågor: Hur erfars kroppen i olika livssammanhang; i samband med sjukdom och kirurgisk behandling, i det perioperativa vårdandet? Vad betyder kropp etymologiskt/semantiskt, vilka idéer kan spåras i litteraturen? Avhandlingen spänner således över flera frågeställningar. Detta kan skapa ambivalens i resultatens fokus. Å ena sidan handlar resultatet om kroppen som bärare av hälsa och lidande inom vård i allmänhet. Å andra sidan summeras resultaten i förhållande till vårdande i samband med anestesi och operation.

Alla delstudier utgår emellertid inte från operationsvård. I avhandlingen ingår även analys av termer i ordböcker och av studenters kroppsupplevelser. Det är för oss inte självklart hur resultat från dessa olika områden kan föras samman. Ambitionen att föra tolkningarna till en generell begreppsnivå medför också att de blir på gränsen till självklara ? att kroppen är bärare av hälsa och lidande. De metaforer som redovisas i de olika delstudierna öppnar däremot för kreativt nytänkande, till exempel att kroppen är talande, kroppen är gåtfull, kroppen i vårdares händer och kroppen som ett fängelse.

För den perioperativa vården är de metaforer för kroppen som redovisas särskilt intressanta. De citat som illustrerar tolkningarna med den talande och gåtfulla kroppen skapar en djupare förståelse för patientens situation i samband med anestesi och operation. I delstudie tre, som beskriver innebörden av att överlämna sin kropp till vårdarna, pekar Lindwall på betydelsen av att ta emot detta förtroende och på så sätt skapa en tillit i vården. Vårdarens etiska ansvar för att skydda patienten och patientens kropp blir här särskilt tydligt. Ett ansvar som uppstår när patienten i förtroende överlämnar sin kropp i vårdarens händer.

Lindwalls avhandling är givetvis av intresse för sjuksköterskor verksamma i den perioperativa vården, men kunskapen om hur patienter erfar sin kropp i samband med vård har även ett stort intresse för alla kategorier av vårdpersonal.

INGVAR FRID
anestesisjuksköterska och universitetslektor, institutionen för omvårdnad, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 

JOAKIM ÖHLÉN
sjuksköterska och forskare, institutionen för omvårdnad, Karolinska institutet i Stockholm