Bilddiagnostik inte tillräckligt för att avslöja prostatacancer

Vävnadsprov krävs för att ställa diagnos, visar ny utvärdering.

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen hos män och standardmetoden vid utredning är att ta systematiska vävnadsprover, biopsier, med vägledning av ultraljud. Metoden kan ge viktig information men har stora begränsningar eftersom man inte säkert kan veta om proverna har tagits i det område i prostatan där en eventuell tumör finns. Dessutom tycker många patienter att provtagningen är obehaglig och gör ont. Därför finns förhoppningen att kunna ställa diagnosen med hjälp av avancerad bildteknik i stället.

En ny granskning från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, grusar dock det hoppet. Myndigheten har granskat hur tillförlitliga avancerade bildundersökningar är, till exempel magnetkamera och olika tillämpningar av ultraljud. Tanken var att patienten skulle slippa det obehag som en traditionell provtagning kan innebära, men resultaten visar att det fortfarande är oklart hur träffsäkra de bilddiagnostiska metoderna är vid misstänkt prostatacancer. Därför är det för tidigt att byta ut de ultraljudsledda vävnadsproverna mot enbart bilddiagnostik.

Enligt SBU behövs det välgjorda studier som undersöker hur tillförlitliga de olika bildteknikerna är, så att man i senare forskning ska kunna undersöka nyttan för patienterna. Dessutom är den nya tekniken dyr och tillgången på utrustning och kompetens begränsad.

I höst publicerar SBU ytterligare en rapport inom området som utvärderar om bilddiagnostiska metoder kan underlätta för att fastställa olika stadier av prostatacancer. Det är i sin tur avgörande för vilken behandling som patienten ska få.