»Bilden är för mörk«

»Högskoleverket skrapar bara på ytan i sin kritik«, säger Ulla Waldenström, prefekt vid institutionen för omvårdnad vid Karolinska institutet. KI:s egen utvärdering av sitt sjuksköterskeprogram visar att  de studerande tycker att för mycket tid läggs ned på omvårdnadsteori och för lite på sjukdomslära.

Ulla Waldenström är inte överraskad av Högskoleverkets kritik av sjuksköterskeprogrammet vid Karolinska institutet. Hon har lett ki:s egen utvärdering och även den visar att utbildningen behöver förbättras.

– Vi har gjort en mer omfattande utvärdering av utbildningen, frågat större grupper studeranden och dessutom representanter från verksamheten. Båda grupperna vill ha mer utrymme för medicinska och kliniskt praktiska kunskaper
i utbildningen, säger hon.

Karolinska institutet har en programkommitté som beställer utbildningar av olika institutioner. Så även om Ulla Waldenström som prefekt för institutionen för omvårdnad inte har ansvaret för hela sjuksköterskeprogrammet, tar hon åt sig av kritiken från Högskoleverket. Men den kritik som framkommer i ki:s egen utvärdering skiljer sig delvis från den som kommer från Högskoleverket.

Högskoleverket framhåller styrkan i den kliniska delen av utbildningen men efterlyser en motsvarande satsning på teoretiska ämnen, i synnerhet på huvudämnet omvårdnad. Tvärtemot de studerande och de yrkesverksamma i ki:s  utvärdering anser verket att forskningsanknytningen är otillräcklig. Högskoleverket saknar en tydlig nivåbestämning och anser att litteraturen ligger på för låg nivå och kritiserar också lärarkompetensen. För få lärare är forskarutbildade och för få adjunkter har magisterexamen i ämnet omvårdnad.

Ulla Waldenström sticker inte under stol med att forskningskompetensen bland lärarna vid sjuksköterskeutbildningen behöver höjas, men har svårt att förstå kritiken mot att för många lärare har sin magisterexamen i ämnet vårdpedagogik i stället för i omvårdnad. Någon magisterexamen i huvudämnet har inte gått att få i Stockholm förrän helt nyligen. Att innehållet i deras forskning är inriktad mot omvårdnad bör ge tillräcklig ämneskompetens, säger hon och tillägger att de flesta sjuksköterskor har doktorsgrad i annat än omvårdnad. Själv är Ulla Waldenström doktor i medicinsk vetenskap.

– Högskoleverket har nöjt sig med att titta på andelen disputerade lärare och på litteraturlistorna, utan att ta reda på vad de studerande reellt läser, invänder hon.

Hon är också kritisk mot att verket inte har tagit hänsyn till den rekrytering som pågår och som innebär en fördubbling av andelen disputerade lärare. Men även om Ulla Waldenström inte håller med om Högskoleverkets alla slutsatser tycker hon att det är bra att de har gjort granskningen.

– Kritiken har ökat vår medvetenhet om att förändringar måste genomföras.

Risk för splittring
Att lärarkompetensen behöver höjas och antalet disputerade lärare bli fler, är hon överens med Högskoleverket om. Liksom att omvårdnadsämnet behöver utvecklas och studentinflytandet ökas. Studeranden som tillfrågats av Högskoleverkets sakkunniga upplever sig som ett »b-lag inom ki«. Ulla Waldenström håller med om att mycket återstår att göra när det gäller integreringen mellan ki och sjuksköterskeprogrammet, men säger att integrering måste ske med eftertanke.

– Det måste leda till utveckling av utbildningen och inte till ett osynliggörande, vilket kan vara risken om utbildningen helt splittras upp på andra institutioner.

Även om en organisatorisk integrering är enkel att genomföra, anser hon att en verklig sådan bör bygga på ett gemensamt kursinnehåll. Till exempel på samundervisning mellan blivande läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter inom lämpliga avsnitt.

Ett program för att åtgärda bristerna i dagens sjuksköterskeutbildning har redan tagits fram och med tanke på det tycker Ulla Waldenström att ki »hängs ut« väl mycket. Det har bara gått två år sedan Hälsohögskolan integrerades med Karolinska institutet.

Verkligheten inte så mörk
– På den korta tiden har vi gjort vad vi har kunnat: vi har identifierat problemen och vi har satt in åtgärder för att lösa dem. Varje ämne har gåtts igenom och utvärderingen ligger till grund för planeringen av ett nytt sjuksköterskeprogram.

– Högskoleverket har inte visat något intresse för våra åtgärder och ger en mörkare bild än den som stämmer med verkligheten.

För att minska gapet mellan teori och praktik har flera kliniska adjunkttjänster inrättats. Dessutom har Stockholms läns landsting gjort en satsning på att adjungera kliniskt verksamma sjuksköterskor till utbildningen. De nya kliniska kunskapscentra som startats på sjukhusen i Stockholm är också ett steg både mot en integrering mellan vårdutbildningar och mot att stärka utbildningens kliniska förankring.

– Vårt mål med den nya utbildningen är att stärka den kliniska anknytningen, få en bättre koppling mellan teori och praktik och mellan sjukdomslära och omvårdnad samt att utveckla omvårdnadsämnet, bland annat genom att göra den sjukdomsspecifika omvårdnaden tydlig, säger Ulla Waldenström.

Ett led i det är en strävan efter att lärarna ska ha en klinisk koppling. Ett annat är satsningen på ett problembaserat lärande där studenterna tränas i självständig kunskapsinhämtning.

Ulla Waldenström anser att ett problem med dagens utbildning är att den är för kort. Av tre års utbildning ska ett och ett halvt år läggas på praktik, det är ett krav från eu. De ett och ett halvt år som blir kvar ska inrymma all teori som krävs för att klara av den nya tidens kunskapsintensiva vård och ska dessutom utveckla de studerandes vetenskapliga förhållningssätt.

Sjuksköterskor bättre förr?
En av de uppmärksammade slutsatserna av ki:s egen utvärdering av sjuksköterskeprogrammet är att yrkesverksamma sjuksköterskor och läkare anser att de som utexaminerades för tio år sedan var mer kompetenta än de som utexamineras i dag. De anser att dagens nyutbildade sjuksköterskor är bättre än gårdagens på dokumentation, vetenskapligt förhållningssätt och omvårdnad i mer allmän bemärkelse, men att de är sämre på praktiska arbetsuppgifter.
Om det säger Ulla Waldenström att det kan vara ett uttryck för att dagens sjukvård kräver mycket mer av sjuksköterskorna än den gjorde för tio år sedan. Men det kan också vara ett uttryck för att den kliniskt praktiska kompetensen faktiskt har försämrats.

– Vi måste vara självkritiska, för även om dagens sjuksköterskestuderande får ett vetenskapligt förhållningssätt som man inte fick förr, så får vi inte försumma den praktiska  kunskapen.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida