Etik en bristvara där beslut fattas om vården

Vårdpersonal har ett etiskt förhållningssätt ständigt närvarande i sitt arbete. Men vårdens höga chefer, tjänstemän och politiker undviker att prata med varandra om etiska dilemman, det visar Erica Falkenströms forskning.

I din forskning har du intervjuat representanter för vårdens högsta ledning och kommer fram till att landstingspolitiker, opolitiska tjänstemän och höga chefer i vården inte tar tillräckligt stort etiskt ansvar i de beslutsprocesser de har ansvar för. Vad får dig att dra den slutsatsen?

– De sa i intervjuerna att de vill ta ett etiskt ansvar och anser sig ha ett stort etiskt ansvar för vårdens villkor. Men i praktiken talar de inte med varandra om etiska värden vid beslut, budget- och reformarbete. De ställer krav på andra att ta etiskt ansvar. Men själva gör de inga etiska prioriteringar, konsekvensanalyser och etiska bedömningar. Det framgår tydligt av våra resultat.

Vad är etisk kompetens?

– Det handlar om att kunna identifiera etiska värden som står på spel, exempelvis trygghet, patientsäkerhet, mänsklig värdighet, jämlikhet, rättvisa. Att förstå när dessa värden är hotade och kunna ta ansvar för dem, i handling.

Varför är det viktigt att vårdens beslutsfattare har etisk kompetens och tar ett etiskt ansvar?

– För att de har en enorm makt över vårdens villkor genom sitt beslutsfattande. Det handlar om budget, reformer, organisation och styrsystem. Hur vård ska beställas, upphandlas och följas upp. Allt detta har de makt över. Men vilket etiskt ansvar tar de? Den frågan har vi försökt få svar på och vad som framkom var att de inte gjorde några etiska konsekvensanalyser i sina beslutsprocesser, de reflekterade inte över etiska värden, utan förlitade sig på den lagstiftning som finns och ett etiskt ansvarstagande längre ner i organisationen.

Vad behövs för att ledare i vården ska ta ett större etiskt ansvar?

– För att kunna utöva, tillämpa och utveckla etisk kompetens fodras vissa förutsättningar också för politiker, tjänstemän och vårdens högsta chefer. Det behövs en organisation, vilket betyder beslutad ordning, struktur och rutiner. Det behövs också ett etiskt ledarskap, att inflytelserika personer visar vägen och utgör goda exempel. Det behövs öppenhet och mod.

– Ju mer makt, desto större krav på etisk kompetens egentligen. För du påverkar andra människors liv och hälsa och kan rasera verksamheter med dina beslut, vilket drabbar både vårdens medarbetare och patienter och närstående. Det är därför det här är så viktigt i just hälso- och sjukvården, det är så mycket som står på spel. På både politisk nivå och förvaltningsnivå behöver människor ta etiskt ansvar. Det är inte bara en fråga för vårdens praktiker.

Menar du att de som har makt i vården måste ta ett större personligt etiskt ansvar och att det också krävs en organisation och struktur som uppmanar till att ta det här ansvaret?

– Ja, och att man satsar på utbildning för att höja den etiska kompetensen också för politiker och tjänstemän så att de kan ta ett ökat etiskt ansvar för sitt beslutsfattande.

Har du något tips till chefer i vården som vill ta ett större etiskt ansvar?

– Utöver utbildning i etik tror jag det är otroligt viktigt att chefer talar med varandra för att finna stöd, att man på något sätt går ihop och larmar när det krävs. Gå tillbaka till dig själv och fråga, vilken människa vill jag vara? Vad kan jag trots allt göra? Ta mod till dig och ställ frågor till den högsta ledningen. Var tydlig när du ser att du blir av med de förutsättningar som krävs för den vård du ska ansvara för.

Om jag som anställd eller förtroendevald vill få ledarskapet att ta större etiskt ansvar, vad kan jag göra då?

– Försök att alltid peka på konsekvenser. Om vi ska driva igenom det här, då kommer det att få den här konsekvensen. Är det vad du som politiker, tjänsteman eller chef i vården vill?

Att det finns sjuksköterskor som lämnar vården på grund av samvetsstress, är det en av de yttersta konsekvenserna av att det saknas ett etiskt ansvarstagande i vårdens högsta ledning?

– Ja, det känner jag mig tämligen övertygad om. SCB kom med en rapport 2017 som visade att 9 000 sjuksköterskor som har lämnat yrket vill komma tillbaka om de får bättre arbetsvillkor. Sedan finns det forskning som visar att brister i arbetsmiljö, ledarskap, organisation och andra bristande förutsättningar bidrar till ohälsa och att medarbetare säger upp sig. Stanna kvar och bli likgiltig, stanna kvar och bli sjuk, eller lämna yrket. Sedan finns det även arbetsplatser som fungerar jättebra såklart. Det ser olika ut.

Kan du säga något hoppfullt som en avslutning?

– Ja, absolut. Det har sagts på flera håll här i Almedalen att det finns otroligt många kompetenta medarbetare och chefer. Det ges fantastiskt vård på många håll. Men det behövs omsorgsetiska förhållningssätt också i ledning, styrning och organisering av vården på de högsta nivåerna där viktiga beslut fattas, annars kör man slut på människor och fler patienter kommer att fara illa. Styrsystem borde utgå mer från dem som vården är till för och etiken behöver hållas levande hela tiden, överallt i samtliga beslutsprocesser.