Catharina blev navet i vården på hotellet

När flodvågen hade dränkt stränderna utanför Phuket Orchid Resort gick sjuksköterskan Catharina Egnell till hotellets reception och erbjöd sig att ta hand om skadade. Hon fick nyckeln till hotellets läkarmottagning och arbetade tre dygn i sträck.

7 februari 2005

När Catharina Egnell såg panikslagna människor fly uppför gatan i Karon Beach, Phuket, Thailand, var den första tanken: »Det är en bomb«. Hon var sedan ett par veckor på semester på Phuket, tillsammans med sambon och hans son samt sambons kamrat och hans båda döttrar. Just denna morgon var sambon, sonen och sambons kamrat och spelade golf. Kvar på hotellet var Catharina och de båda flickorna.

– Jag tog barnen och sprang in till våra rum, där var vi bäst skyddade mot splitter, berättar hon.

Men när hon såg allt vatten och alla föremål som spolats upp och kastats omkring förstod hon att det inte var en bomb utan något annat.

När den andra vågen hade kommit fem minuter senare gick hon till hotellreceptionen och berättade att hon var sjuksköterska (»det sitter i ryggmärgen«). Det blev början till tre dygns arbete nästan utan sömn.

– Det var en lite absurd känsla: hotellområdet med palmer, park och pool var helt oskadat. Den thailändska sångerskan fortsatte att sjunga, ungarna fortsatte att bada. Samtidigt hade vi skadade personer på hotellrummen. Och utanför murarna rent kaos!

Hon började med att ge första hjälpen till folk som skickades till hennes hotellrum. Senare sökte hon upp läkarmottagningen på hotellet. När läkaren där fick klart för sig att Catharina Egnell var en kvalificerad sjuksköterska lämnade han över nyckeln till mottagningen till henne. Själv gav han sig ut på gatorna för att leta efter skadade.

Och även om läkare och sjuksköterskor kom och gick under de tre dygnen blev Catharina Egnell det nav kring vilket sjukvården på hotellet snurrade.

Också frivilliga kom och hjälpte till efter förmåga. Catharina Egnell kan inte nog prisa deras insatser. Hon nämner särskilt Andreas, en nästan färdigutbildad läkarstudent, och hans bror Axel, utan någon sjukvårdsutbildning. De blev kvar hela tiden.

Först kom personer med lättare skador från närområdet till mottagningen. Efter ett tag började det komma svårare skadade.

– Jag sov bara ett par timmar om dygnet, berättar Catharina Egnell. Lustigt egentligen, när jag var turist var jag noga med att dricka ordentligt i den starka värmen. Nu kunde jag framåt kvällen komma på att det enda jag fått i mig var en kopp te på morgonen.

Om 1500 skadade personer passerar revy på tre dygn fastnar inte alla öden i minnet. Men andra dagen kom ett norskt par, i badbyxor och smutsig bikini. Det var, bokstavligen, allt de hade kvar. Deras båda söner var försvunna. Kvinnan hade svårt att andas, hon hade fått ner vatten och sand i lungorna. Annars var det fysiskt sett inget fel på dem.

Catharina och hennes kolleger såg till att de fick nödvändiga mediciner, mat och ett rum att sova i.

– Vi sa åt dem att vi skulle återkomma med kläder morgonen därpå. Men när vi kom upp till rummet var det tomt.

Klockan halv två natten efter ringde telefonen i Catharinas rum. Det var den norske mannen. Hustrun hade rest till Bangkok där den ena sonen fanns på ett sjukhus. Själv hade han tagit sig till ett tempel i Khao Lak, där han hade hittat den andra sonens döda kropp. Med hjälp av en norsk polisman hade han lyckats få ta med sig sin son, som senare kremerades.

– När han kom var han förstås djupt chockad av det han hade sett, döda vuxna och barn. Min sambo, som är krisutbildad, satt och pratade med honom i flera timmar, berättar Catharina.

Familjen ringde senare och berättade att de var omhändertagna på en psykiatrisk klinik hemma i Norge.

Under de tre dygnen fick Catharina hjälp av andra medicinskt utbildade personer: Andreas och Axel, en brittisk läkare, en norsk iva-sjuksköterska, en svensk distriktssköterska.

– Alla gjorde stor nytta. Och jag är väldigt imponerad av Fritidsresors reseledare. Oftast runt 20 år, inställda på att ta hand om turister och roa dem. Nu växte de som personer och klarade under väldigt starkt press av att hantera en helt oväntad situation.

På tredje dagen kom Tina Ohlsén till hotellet. Hon är narkossjuksköterska och arbetar i dag på Röda korsets högskola. Hon har stor erfarenhet av att arbeta utomlands och finns på både Räddningsverkets och Röda korsets listor över sjuksköterskor som kan ställa upp med kort varsel i katastrofsituationer.

Tina Ohlsén åkte med det så kallade regeringsplanet. Det var det första planet med sjukvårdspersonal från Sverige (och med utrikesministern med ombord). Femton personer med olika yrkesbakgrund reste på Räddningsverkets uppdrag till katastrofområdet.

– Vi blev inkvarterade på Phuket Orchid Resort. Jag såg skylten med »Medical Clinic«, och när de andra gick och installerade sig på sina rum gick jag dit
i stället. Där träffade jag Catharina.

Catharina Egnell och Tina Ohlsén känner varandra sedan början av 1990-talet då de båda arbetade på Sabbatsbergs sjukhus. Sedan har de stött på varann i olika sammanhang, eftersom de arbetar med katastrofmedicin båda två. Men det var första gången de arbetade sida vid sida.

För i stället för att checka in kavlade Tina Ohlsén upp ärmarna och hjälpte till på mottagningen ett par timmar. Sedan satte de sig ner en stund och pratade, Tina fick en rapport.

Hon åkte sedan vidare till Krabi för att hjälpa till med att bedöma i vilken ordning och på vilket sätt man skulle flyga hem de skadade svenskarna.

Sedan började det gå rykten om att kroppar hade börjat brännas. Därför sökte man upp det buddhisttempel i Krabi där de döda kropparna förvarades. När representanter för gruppen kom till templet upptäckte de att det också var fullt med människor där som letade efter försvunna anhöriga.

– Det blev så att jag och två präster från Svenska kyrkan blev kvar där i fyra dygn. Vi turades om – dygnet runt – med att stötta de anhöriga.

Man inrättade också en mötesplats på ett hotell i Krabi där anhöriga kunde få titta på fotografier av offren i stället för att gå omkring i templet och leta.

Catharina Egnell, hennes sambo och kamraten blev kvar i Thailand tre dygn extra (medan de tre barnen åkte hem som planerat). Hon upplever att hon fått en bra hjälp med krisbearbetningen efter hemkomsten, både direkt på Arlanda och efteråt. Men fortfarande går livet i en berg- och dalbana.

– Det behövs inte mycket. När jag la i pengar i parkeringsautomaten häromdagen kom en kille springande. Det skulle jag aldrig ha funderat över förut. Nu kom minnena från Phuket tillbaka. Vad flydde han ifrån…?

Catharina Egnell
var på semester i Thailand.

Sjuksköterska 1985, anestesisjuksköterska 1989, vårdlärare. Började på akutbilen 1991. Arbetar nu halvtid på akutbilen i Sollentuna och halvtid som utbildare i prehospital traumavård på privata Första Hjälpen Konsulten AB.

Tina Ohlsén
kom med »regeringsplanet«.

Sjuksköterska 1983, anestesisjuksköterska 1995. Har arbetat på flera akutmottagningar i Stockholmsområdet och på SOS Alarm. Lärare i akutsjukvård och katastrofmedicin på Röda korsets högskola. Magister i folkhälsovetenskap. Finns med på listan över sjuksköterskor som kan rycka ut med kort varsel hos både Räddningsverket och Röda korset.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida