Chef under konflikten: ”Känner sig klämd mellan lojaliteter”

Barnsjuksköterskan Sara Persson är fackligt förtroendevald och samtidigt chef på en vårdavdelning. I den pågående konflikten mellan Vårdförbundet och SKR/Sobona känner hon sig emellanåt i kläm. ”Styrelseledamot-Sara vill inte förskjuta arbetstid för att få ihop schemat, men chef-Sara måste se till att patientsäkerheten upprätthålls”, säger hon.

I februari i år tog Sara Persson det avgörande klivet. Från rollen som specialistsjuksköterska på allmänpediatriska avdelningen vid Universitetssjukhuset i Örebro till att bli chef över sina tidigare kollegor. Sedan två och ett halvt år sitter hon även i Vårdförbundets avdelningsstyrelse.

– Jag har alltid velat påverka. Det är därför jag tagit olika ansvarsroller, både fackligt och som klinisk kvalitetssjuksköterska och klinisk adjunkt. Det var också därför jag valde att tacka ja till att vara enhetschef. Det ger mig en bra chans att medverka till förändringar. Jag har också velat förstå hur och varför vissa beslut tas och har nu fått större insikter om varför det kan ta lång tid att fatta beslut i en stor organisation, säger hon.

Efter fjorton år på arbetsplatsen känner hon sig trygg med både medarbetarna och rutinerna. Men den första tiden som chef blev ändå tuffare än väntat.

– I början av året hade vi både hög beläggning och stor sjukfrånvaro. Då handlade det mycket om att få personalgruppen att orka. Jag krokade arm med Vårdförbundets representanter och vi pratade bland annat på apt om hur vi kan bemöta och stötta varandra. De allra flesta jag mött i min chefsroll tycker att det är bra att jag har så lång erfarenhet av verksamheten sedan tidigare.

Var förberedd

Samtidigt som arbetsbördan stegrade inleddes utbildning i ett nytt journalsystem som ska införas till hösten. Och så kom Vårdförbundets övertids-, mertids- och nyanställningsblockad i slutet av april.

– Eftersom jag sitter i avdelningsstyrelsen var jag förberedd. Vi hade uppfattat att förhandlingarna gick trögt och att det kunde bli konflikt. Men eftersom jag är ny på chefsjobbet hade jag uppskattat om det här dröjt ett år…

Att vara fackligt aktiv och samtidigt chef är inte helt enkelt. Ibland känner Sara Persson sig kluven mellan olika lojaliteter.

– Alla chefskollegor jag pratat med säger att de känner sig klämda mellan att stötta Vårdförbundets konflikt och att vara chef. Men så är det väl att vara första linjens chef i vården.

En stor utmaning har varit att definiera vad som är okej när det gäller skyddsarbete. Hittills har Sara Persson endast beordrat det en gång.

– Det var när en medarbetare var tvungen att vabba och vi inte kunde lösa det på annat sätt. Här på sjukhuset finns absolut avdelningar som använt det i mycket större utsträckning. Första veckan efter varslet om blockad var det helt tyst från hr kring den frågan, men nu diskuterar vi det återkommande på avstämningar varje vecka. Det är nyttigt att lyssna på andras frågor.

Har hoppat in på golvet

En annan omtvistad åtgärd är förskjuten arbetstid. Det innebär att en medarbetare måste byta pass för att bemanningen ska gå ihop när sjuksköterskorna inte får jobba övertid. Sara Persson har utnyttjat möjligheten att förskjuta medlemmarnas arbetstid allt ifrån samma dag till tio dagar i förväg. Då utgår kvalificerad övertidsersättning.

– Det är nog här jag känner att det är svårast att både vara chef och fackligt aktiv. Jag vill inte förskjuta arbetstid för att få ihop schemat, men samtidigt måste jag se till att patientsäkerheten upprätthålls. Jag förstår att det skapar problem för medarbetarna eftersom man vill kunna planera sitt liv. Att få besked om en schemaändring tätt inpå ett pass skapar självklart stress.

Men så många andra verktyg har hon inte till hands. Vid personalbrist har hon haft möjlighet att låna sjuksköterskor från sjukhusets pediatriska mottagning. Ibland gör några skolsköterskor kortare inhopp. Under blockaden har dessutom Sara Persson själv och de båda biträdande enhetscheferna hjälpt till på golvet. Bland annat med att föra patienter till operation och att sätta infarter.

– Som ny chef har jag nog inte förstått alla uppgifter jag bör sköta, så jag har kunnat prioritera sådana inhopp. Det jag känner att jag inte hinner med under konflikten är att planera för framtiden. Min vision är att vi ska bli självförsörjande på barnsjuksköterskor. Just nu är ungefär 30 procent av våra 40-45 sjuksköterskor specialister på området, men målsättningen är 70-80 procent. Varje år har vi möjlighet att vidareutbilda tre medarbetare som får ersättning tack vare regionens AST-avtal.

Vill ha kortare arbetstid

En svårighet är dock att behålla sjuksköterskorna tillräckligt länge för att de ska bli rejält trygga och erfarna.

– Folk lämnar 24/7-vården i alldeles för hög utsträckning och söker sig till tjänster med rak vecka i stället. Anledningen är att de behöver få ihop sitt livspussel. Därför är Vårdförbundets yrkande om sänkt veckoarbetstid i förhandlingarna jätteviktigt. I Region Örebro län har vi ett förmånligt lokalt avtal där heltidsmåttet för dem som jobbar ständig natt är 30,25 timmar i veckan. För övriga medarbetare ger varje nattpass två timmars förkortad arbetstid. Många tar de här passen för att få extra återhämtning.

Hon befarar att konflikten kan bli långdragen. Men sommaren är i alla fall säkrad på avdelning 26.

– Just nu har vi ett sommarschema som går ihop utan inplanerad övertid. Alla undersköterskor är rekryterade och tre nya sjuksköterskor anställdes innan blockaden trädde i kraft. Om alla håller sig friska och belastningen inte blir ovanligt hög ska vi klara det. Vi har ett gott rykte och har haft fler sökande än antalet tjänster, vilket är en lyx.

Både chefs-Sara och styrelseledamot-Sara hoppas att ett nytt avtal mellan Vårdförbundet och SKR/Sobona blir klart i närtid. Som chef saknar hon möjligheten att kunna rekrytera under konflikten.

– Hela anställningsprocessen sätts på paus. Även om jag stöttar fackets stridsåtgärder till hundra procent kan jag tycka att det finns en motsättning mellan nyanställningsblockaden och målet att vi ska bli fler sjuksköterskor. Men samtidigt är det ekonomisk kris här, så jag får ändå inte anställa i den utsträckning som jag önskar.