Chefer sätter ner foten om anmälningsplikten

Allt fler chefer och ledare tar öppet ställning mot ett eventuellt krav på anmälningsplikt. Stödet uppifrån är viktigt, enligt Helén Lindblad, enhetschef på Aleris, som själv vill stötta sina medarbetare i beslutet att inte ange.

Om anmälningsplikten blir verklighet står vårdens chefer inför ett svårt dilemma. Lagar och etik ställs mot varandra. Då behöver de själva stöd uppifrån i form av en tydlig ledning, enligt Helén Lindblad.

– Det är jätteviktigt att ha en stark ledning som står bakom en om något händer. Man är ju inte anställd på de här villkoren att man behöver ange patienter. Blir det förändrade villkor måste vi gå ut jättetydligt med vad som gäller.

Majoritet av regionerna mot informationsplikt

Det var i juni förra året som regeringen beslutade att tillsätta en utredning om ”stärkt återvändandeverksamhet”. Den gäller personer som fått beslut om avvisning eller utvisning. I direktiven nämns en informationsplikt som berör offentligt anställda inom bland annat vård, skola och socialtjänst, som innebär att den som i sitt arbete möter patienter eller elever som vistas i landet utan tillstånd ska anmäla detta.

En kartläggning som tidningen Altinget har gjort visar att en majoritet, 12 av 21, av landets regioner redan har tagit ställning mot ett krav på informationsplikt. Ytterligare tre kommer att ta ställning i frågan efter olika initiativärenden eller motioner. Färgen på det politiska styret har inte varit avgörande för regionernas ställningstagande, visar också kartläggningen.

Aleris Sverigechef, Jens Eriksson, har gått ut med ett ställningstagande på intranätet, där det framgår att bolaget anser att informationsplikten kan skapa patientsäkerhetsrisker och inte är förenlig med sjukvårdens uppdrag. Patientriskerna uppstår när sjuka inte vågar söka vård, i rädsla för att bli angivna. Helén Lindblad ser fram emot vidare diskussioner i frågan med sina kollegor.

– Jag tycker att det är bra att frågan ventileras. Sedan har vi inte diskuterat hur det skulle vara om lagen blir verklighet, hur vi skulle agera i praktiken.

Aleris, som är ett privat vårdbolag, berörs av samma lagar och regler som offentliga arbetsgivare, även om det ibland sker med viss förskjutning, förklarar Helén Lindblad.

Går inte att förena med andra lagar

Helén Lindblad har själv tagit ställning. Anmälningsplikten går varken att förena med vårdens uppdrag eller med andra lagar som redan styr verksamheten, förklarar hon.

– Hur skulle en sådan lag gå ihop med sjukvårdslagen, med barnkonventionen eller med sekretesslagstiftningen? Skulle vi behöva bryta mot dem då? Det ska inte ligga på sjukvården att vara spioner, de här frågorna måste lösas i andra system och på en annan nivå.

Komplicerat att tillämpa i praktiken

Arbetsgivare har rätt att bestämma vilka skyldigheter en arbetstagare har under sin arbetstid, enlig Tommy Iseskog, en av landets ledande arbetsrättsexperter. I en intervju i Dagens Samhälle beskriver han att en eventuell lag som förpliktigar anställda att anmäla papperslösa skulle bli otroligt komplicerad att tillämpa, såväl praktiskt som principiellt och politiskt. Om chefer blundar för att medarbetare begår lagbrott kan de i sin tur riskera straff.

– Vad händer i nästa led uppåt? Det kan bli så att verksamheten drabbas av straffsanktioner om de anställda inte genomför det lagen säger, säger Tommy Iseskog till Dagens Medicin.

Skulle anmälningsplikten bli verklighet blir det tufft för chefer oavsett vad ledningen bestämmer, enligt Helén Lindblad. Står ledningen upp mot nya lagen riskerar verksamheten att straffas. Vill ledningen följa nya lagen måste chefer och medarbetare fundera över huruvida man kan jobba kvar i en verksamhet där man bryter mot sin yrkesetik likväl som andra lagar.

– Det är redan svårt att få personal inom vården, som det ser ut i dag. Hur kommer det bli om vi dessutom står under de här premisserna?