Dags för andra rondeni barnmorskemålet

Snart är det dags för det andra barnmorskemålet i Arbetsdomstolen, AD. Mycket är sig likt från det första målet 1996, men det finns också skillnader.

För två år sedan möttes de i en huvudförhandling i AD, barnmorskan Kia Wetterberg från Örebro med sitt ombud Jämställdhetsombudsmannen Lena Svenæus och Örebro läns landsting med dess ombud, Landstingsförbundets chefsjurist Gunnar Bergström. Nu möts de igen i AD och även denna gång handlar det om Kia Wetterberg är utsatt för olaglig lönediskriminering.

Men även om mycket är sig likt från 1996, finns det skillnader. För det första gäller det den här gången inte bara Kia Wetterberg utan även hennes kollega Kristina Ellmér. Visserligen var även Kristina Ellmér med i AD-förhandlingen för två år sedan, men då enbart som vittne. Den här gången gäller frågan om även hon är lönediskriminerad.

En annan skillnad är att deras löner enbart jämförs med en av de två medicintekniker som var jämförelsepersoner förra gången: Lennart Persson.

Sa nej till intervju
En tredje stor skillnad är hur arbetsvärderingen gått till. Inför rättegången 1996 ställde två medicintekniker själva upp när Jämo ville göra sin arbetsvärdering. Den här gången har Lennart Persson inte gått med på någon intervju.

I stället grundar sig arbetsvärderingen bland annat på intervjuer med de två barnmorskorna, besök på arbetsplatserna, skriftligt material som rör respektives arbeten samt intervjuer med ansvariga överläkare och chefen på den medicintekniska avdelningen. Men till skillnad mot förra gången har Jämo haft svårigheter att genomföra arbetsvärderingen. I stämningen till AD skriver Jämo:

”Först efter hot om vitesföreläggande och direkt ingripande från landstingsdirektören fick Jämo ta del av arbetsrapporter som ger besked om åtgärder/reparationer Lennart Persson utfört i sin tjänst”.

Mycket är sig likt. När man läser Jämos stämning och Landstingsförbundets svaromål är det i mångt och mycket samma argument som förs fram:

*Jämo menar att barnmorskornas arbete är likvärdigt Lennart Perssons och att deras löner är alldeles för låga jämfört med hans lön. Landstingsförbundet hävdar motsatsen. Men, skriver Landstingsförbundet, om AD ändå menar att arbetena är likvärdiga, är det ändå inte någon lönediskriminering på grund av den stora skillnaden mellan anställningsavtalen. Enligt Landstingsförbundet blir lönerna jämförbara om man också räknar in OB-ersättning (som barnmorskorna har men inte Lennart Persson), den arbetstidsförkortning barnmorskorna fått (men inte Lennart Persson) samt Lennart Perssons högre ålder. Landstingsförbundet begär också att AD ska ta in ett förhandsbesked från EG-domstolen, om OB-ersättningen och värdet av arbetstidsförkortningen ska räknas in på det här sättet.

* Jämo menar att de lagar som finns inom EU och domar som fattats i EG-domstolen stöder hennes talan. Detta tillbakavisas av Landstingsförbundet.

* Vid den förra AD-rättegången fick marknaden en stor plats, bland annat genom vittnesmål av ekonomiprofessorn Lars Calmfors. Landstingsförbundet menar att det både nationellt och internationellt finns en alternativ arbetsmarknad för medicintekniker, däremot inte för barnmorskor. För att anställa och behålla medicintekniker måste landstinget i Örebro därför betala mer. Jämo säger däremot att detta inte är rättsligt hållbart, speciellt inte om gruppen utan alternativ till största delen består av kvinnor.

Arbetsvärdering kritiseras
* Landstingsförbundet skriver att de berördas löner är ett resultat av de kollektivavtal deras respektive fackförbund förhandlat fram med arbetsgivaren och att lönesättningen beror på en rad olika kriterier för varje individ. Jämo säger att lönen kan vara lönediskriminerande även om den fastställts genom ett kollektivavtal.

* Som grund för Kia Wetterberg-målet för två år sedan fanns en arbetsvärdering, med en arbetsbeskrivning av både hennes och de två medicinteknikernas arbete. På punkt efter punkt underkändes den då under huvudförhandlingen av Gunnar Bergström. Hans kritik blev sedan avgörande för ADs dom. AD underkände nämligen också arbetsvärderingen och tog därmed aldrig ställning till om Kia Wetterberg var lönediskriminerad eller inte.

Den kritik som nu förs fram av Landstingsförbundet genom Gunnar Bergström är ungefär densamma. Bland annat menar han att barnmorskornas arbete är mer omfattande och mer allmänt beskrivet än Lennart Perssons, att den utbildning barnmorskorna genomgått inte beskrivs och att det är svårt att se vad som gäller Kia Wetterberg och vad som gäller Kristina Ellmér. Han menar också att smittorisken för Lennart Persson förringats och att bedömningen av kompetens- och erfarenhetskrav för honom inte stämmer. Jämo däremot menar att kraven i arbetet sammantaget är högre för de två barnmorskorna än för Lennart Persson och att deras arbete i rättslig mening är likvärdigt hans arbete. Sedan skriver Jämo: ”i de senaste årens avtalsuppgörelser har de avtalsslutande parterna gjort berömvärda ansträngningar för att uppvärdera barnmorskeprofessionen. Dessa insatser vittnar om att man i själva verket är mycket väl medveten om att arbetet är undervärderat på grund av kön. Varför skulle annars särskilda satsningar göras för att höja deras löner?” I just Örebro har barnmorskorna fått extra stora lönehöjningar genom det avtal som slöts i januari 1996.

Samma scenario
När det här skrivs är datum för huvudförhandlingen ännu inte känt. Det är tveksamt om den hinner äga rum nu i vår.

Mycket talar för att den till stora delar kommer att likna den som hölls 1996. Parterna kommer att föra fram sina respektive synpunkter och en rad vittnen kommer att höras för att ge stöd åt dessa.

Den stora frågan är om AD den här gången ska godkänna Jämos arbetsvärdering och därmed fälla en dom om själva kärnfrågan: är Kia Wetterberg och Kristina Ellmér lönediskriminerade eller inte?