Dåligt samarbete sinkade förlossning
Barnmorskans och förlossningsläkarens bristande kommunikation tvingade fram ett urakut kejsarsnitt. Barnet fick grava hjärnskador.
Den 43-åriga kvinnan kom in till förlossningen med värkar och vattenavgång. Hon var gravid med tvillingar efter en provrörsbefruktning. Under graviditeten hade ökad fostervattenmängd konstaterats på tvilling två som också var betydligt större än tvilling ett.
Båda tvillingarna bedömdes ligga i huvud-ändläge.
Förlossningen gick snabbt framåt och efter två timmar var livmoderhalsen fullt vidgad. Registreringen av fosterljuden visade misstänkt påverkan på fostren. Den ansvariga barnmorskan gav värkstimulerande dropp och strax efter förlöstes den första tvillingen.
Barnmorskan kallade sen på en kollega för att få hjälp med att styra ned tvilling två mot bäckeningången och höjde det värkförstärkande droppet till 170 ml/h på grund av värksvaghet. När fostervattnet gick och barnmorskan skulle kontrollera fosterläget blev hon osäker på vilken föregående fosterdel hon kände och kallade på förlossningsläkaren.
Samtidigt sjönk fosterljuden till omkring 80.
Läkaren hade också svårt att uppfatta fostrets läge både vid palp och med ultraljud och kallade efter en kvart in mellanjouren. Samtidigt som hon anlände syntes en hand. Man beslöt genast om urakut kejsarsnitt. Barnet fick Apgar 0-2-4 och fördes till neonatalavdelningen.
Socialstyrelsen, som fick en lex Maria-anmälan, tyckte att läkaren hade varit för passiv. Men efter utredning anmäldes bara barnmorskan till Ansvarsnämnden. Barnmorskan tog på sig ett för stort ansvar fast hon visste att det fanns komplikationer, och hon kallade inte på läkaren då den första tvillingens fosterljud inte var normala, utan ordinerade i stället dropp, som hon enligt klinikens pm inte hade befogenhet att göra.
Mamman anmälde alla inblandade plus verksamhetschefen.
Både mamman, Socialstyrelsen och Ansvarsnämnden konstaterade att det inte fanns något samarbete mellan läkaren och de båda barnmorskorna under förlossningen – de talade inte ens med varandra.
Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att läkaren tidigt hade informerats om tvillingförlossningen men har inte kunnat reda ut om hon blev kallad redan då.
Hon borde dock ha satt sig in i vilka rutiner som gällde för tvillingfödslar vid kliniken, skaffat sig mer information om patienten när hon fick veta att kvinnan kommit in i ett värkarbete, och kallat på mellanjouren tidigare.
Nämnden ger läkaren en erinran och påpekar att Socialstyrelsen också har noterat dessa fel men bedömt att de är ringa.
ansvarsnämnden instämmer också i Socialstyrelsens bedömning av barnmorskans insatser och ger henne en erinran.
Mamman och läkaren överklagade beslutet till länsrätten. Hon ville att båda skulle varnas (dottern fick svåra hjärnskador av syrebristen och dog 14 månader gammal). Läkaren ville frias helt. Länsrätten avslog båda överklagandena. Beslutet har vunnit laga kraft (LR 9989-03 och LR 9996-03).