Dans dämpar flickors depression och pojkars utagerande
Pojkar med ADHD och deprimerade, självdestruktiva tonårsflickor kan bli hjälpta av dansterapi, visar forskning från Karlstads universitet.
Just självdestruktiva, deprimerade flickor och pojkar med ADHD hör till de grupper inom barn- och ungdomspsykiatrin som det i dag inte finns tillräckligt med behandlingsformer för. Men nu visar de båda forskarna Erna Grönlund och Barbro Renck att dansterapi kan fungera när mer traditionella terapier inte gör det.
I en av deras studier dansade elva flickor – i grupp, individuellt eller både i grupp och individuellt – mellan tio och 30 gånger.
– Deprimerade tonårsflickor har svårt att klä sina problem i ord. Deras behandlingsmotivation sviktar och uthålligheten är svag. Därför är det viktigt att kunna erbjuda en behandling som flickorna har lätt att acceptera, säger Barbro Renck, sjuksköterska och universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Karlstad universitet.
Ökar flickors livslust
Hon konstaterar att dansterapi associeras mera med hälsa och friskhet än med sjukdom och behandling.
– Både våra kvantitativa och våra kvalitativa data visade att dansterapin främst verkar på det emotionella planet. När rörelseglädjen väcks ökar flickors livslust och depressionen dämpas eller klingar av. Men några av dem hade nog behövt längre terapi eller kanske individuell dans, säger Barbro Renck.
Hon påpekar också att Socialstyrelsen rekommenderar konstnärliga terapier som arbetar direkt med känslorna som komplement i barn- och undgdomspsykiatrin.
Både dämpa och förebygga
Babro Renck hävdar att behandlingsmetoden dansterapi, som skapats av forskaren och danspedagogen Erna Grönlund, kan användas både för att dämpa och för att förebygga en depression. En andra studie som de båda forskarna genomförde omfattade sex pojkar med ADHD. De fick också dansterapi en gång i veckan i ett varierande antal veckor.
– Efter terapin var pojkarna mindre hyperaktiva, hade bättre impulskontroll och en större koncentrationsförmåga. Deras socioemotionella problem hade också minskat. Tyvärr kom symtomen efter en tid tillbaka hos några av pojkarna och de behövde en ny terapiomgång, säger Barbro Renck.