De jobbar mot våldet: ”Man vet inte vad som kan hända”

Gängskjutningar skakar Sverige. Sjuksköterskor möter det grova våldet i frontlinjen inom ambulans och akutvård. De spelar också en roll i det förebyggande och rehabiliterande arbetet med barn och unga. Vårdfokus har i en artikelserie träffat sjuksköterskor som jobbar för ett tryggare samhälle.

Polisen skriker: ”Ner på marken!”

Det är natt. Sjuksköterskan Luis López Monroy ligger blickstilla på asfalten i mörkret bakom ett par buskar. Hjärtat bultar snabbt. Han ser nästan ingenting. Han trodde att det var en utryckning på hjärträddning men det var bara lögn. I ett hus längre fram har polisen sett några personer med vapen i ett fönster. Luis López Monroy tänker att ”nu händer det något. Kanske kommer jag inte hem igen.” 

I dag är det några år sedan Luis López Monroys ambulans ryckte ut till Rosengård i Malmö efter ett falsklarm. De som ringde hade bett om blåljuspersonal bara för att hota dem.

– När vi kom dit var det inte någon som var sjuk utan de ville skjuta. Vi fick ligga på marken tills polisen sa att vi kunde backa tillbaka till bilen, berättar han.

Skottskadad dumpades utanför akuten

Förra året användes skjutvapen vid 63 av totalt 116 fall av dödligt våld i Sverige enligt BRÅ. Det var 18 fler skjutvapenfall än år 2021. Sjuksköterskan Luis López Monroy har mött våld många gånger på sina arbetspass. När han jobbade på akuten i Malmö hände det att personer med skottskador eller knivhugg dumpades utanför entrén.

– En bil kom och kastade ut en skadad person och drog i väg, säger Luis López Monroy.

På akuten jobbade han mot klockan, kastade sig på patienten, försökte stoppa blödning. Där har han också mött anhöriga som är förkrossade av sorg.

– Ibland vet föräldrarna inte att barnet är inne i gäng eller håller på med knark. Det blir svårt för dem att hantera, säger han.

Våld mot vårdpersonal allt vanligare

Enligt Vårdförbundets senaste enkät har 22 procent av medlemmarna utsatts för eller bevittnat fysiskt våld och 43 procent upplevt muntliga hot. Mest utsatta är de inom akut verksamhet och psykiatri. Luis López Monroy tror att fler sjukhus kommer behöva tillkalla väktare, eller polis, och låsa avdelningar framöver på grund av gängvåld och hotfulla besökare.

– För man vet inte vad som kan hända, om det kommer en skadad från ett gäng på motsatt sida. Eller någon som låtsas vara sjuk för att komma in och ”slutföra jobbet”, säger han.

Vill ha tydligare rutiner för hotbild på sjukhusen

Ibland vet vården att patienten är hotad utifrån, ibland inte. Polisen meddelar vårdpersonalen om en skada är gängrelaterad, på vilken sida i konflikten patienterna är och om de ska ha extra skydd. Luis López Monroy vill se tydligare rutiner på sjukhusen när det handlar om misstänkta mordförsök.

När ska personalen kalla på ordningsvakt? När ska de låsa avdelningar för besök? Och hur skyddar de bäst patientsekretessen och personer med skyddad identitet på sjukhusen?

– Så det blir tydligt att vi gör så här för allas bästa, säger han.

Etisk stress när ambulansen står still

Anmälningarna till Arbetsmiljöverket om hot och våld mot ambulanspersonal har ökat från 21 till 67 de senaste fem åren enligt Ekot. Det har handlat om pistolhot, slag och sparkar liksom kvarhållande av ambulanspersonal. Luis López Monroy har arbetat i Malmö både på akuten och inom ambulansen och är nu anställd på ambulansstationen i Hudiksvall. Här är gängvåldet inte lika vanligt men det förekommer.

Gäller ett larm en misstänkt våldsskada begär ambulansen alltid stöd av polis för att veta om det är säkert att köra fram. Pulsen slår lite extra på sådana utryckningar.

– Ofta får vi en plats där vi ska stanna, en brytpunkt, där vi väntar på polis och räddningstjänst tills de säger att det är säkert att fortsätta, säger Luis López Monroy.

Vi vet att det är en person som är skadad, som kan blöda ihjäl och vi kan inte åka fram och hjälpa.

Luis López Monroy , sjuksköterska

Medan de väntar uppstår en etisk stress medan klockan går.

– Vi vet att det är en person som är skadad, som kan blöda ihjäl och vi kan inte åka fram och hjälpa.

Om patienten överlever beror på skadan, var den sitter, hur många skott eller hugg personen tillfogats, hur djupa såren är och hur snabbt vård kommer fram.

– De flesta överlever om vi gör insatsen i tid, säger Luis López Monroy.

I Malmö var det inget problem att få fram ”tolv polisbilar med hundar och allt”. I Gävleborg däremot är avstånden stora och det är inte alltid att en som larmar säger sanningen om skadan.

– Vi kanske kommer in och det är inte vad vi förväntade oss, utan vi måste backa. Om de till exempel ringt på ambulans för att de har ont i magen och man ser att det är en knivskada eller ett skott, säger Luis López Monroy.

Vi pratar mycket om vår säkerhet och om vi behöver skyddsväst.

Luis López Monroy

Hur kan man göra yrket säkrare?

– Vi behöver utbildning kring säkerhet och ett tätt samarbete med polis och räddningstjänst. Vi pratar mycket om vår säkerhet och om vi behöver skyddsväst, säger Luis López Monroy.

I början ville han inte ha en, av princip.

– Nej, då accepterar vi våldet, tänkte jag. Men nu när samhället ser ut så här känner man att man behöver skydda sig.

Kollegorna det viktigaste stödet

Luis López Monroy kollega i Hudiksvall, sjuksköterskan Anders Lindkvist, har varit på två utryckningar efter gängvåld i Gävleborg. Vid det första tillfället fick de information om att det rörde sig om en misstänkt skottskada och åkte tre ambulanser varav en bil var prehospital sjukvårdsledning.

Någon som har tagit livet av en annan människa – det var jättejobbigt att hantera.

Anders Lindkvist, sjuksköterska

– När man bedömde platsen som säker gick vi fram och påbörjade livräddande sjukvård. Jag och min kollega gjorde hjärt- och lungräddning enligt våra rutiner, men patientens liv gick inte att rädda, säger Anders Lindkvist.

Efter händelsen pratade han mycket med kollegorna för att bearbeta upplevelsen. Han fick även stöd av företagshälsovården.

– I mitt jobb har jag varit med om när livet slutar av naturliga orsaker, men ett sådant här fall hade jag inte varit med om. Någon som har tagit livet av en annan människa – det var jättejobbigt att hantera, säger Anders Lindkvist.

Han tycker det blir hotfullt med patienter ibland, men känner sig trygg med överfallslarm och tydliga rutiner. Arbetslaget pratar med chefer och skyddsombud om de blivit hotade och beslutar om tillbudsanmälan. Både Anders Lindkvist och Luis López Monroy efterlyser fler poliser i yttre tjänst.

– Är de bara nära och lediga kan de bistå, men i den här delen av landet kan det vara väldigt långt att köra, säger Anders Lindkvist.

Ibland kan polisen inte heller avbryta andra uppdrag. Vid de tillfällena sitter ambulanspersonalen ensamma med dilemmat om de ska köra fram eller inte.

– Det viktigaste är ju min kollegas och min säkerhet, säger Anders Lindkvist.

Har du upplevt hot och våld i yrket? Har ni hittat bra metoder för att hantera det? Dela med dig av din berättelse! Mejla oss på info@vardfokus.se