De vill höja kunskapen om diskriminering: ”Vården är extra utsatt”

Nu tar Vårdförbundet Student tag i problemen med kränkningar och diskriminering under den verksamhetsförlagda utbildningen, vfu. ”Kunskapen behöver höjas både hos lärosäten och arbetsgivare”, säger ordförande Marlene Juhl.
”Jag har fått märkliga kommentarer om min slöja. Folk rör på den utan att fråga.”
”Har hört personal prata om andra med samma funktionsnedsättning på ett nedlåtande sätt.”
”Studenter från vårt läroverk ansågs säregna efter att jag berättat att jag var gay.”
I förra årets vfu-rapport från Vårdförbundet Student uppgav 19 procent av de medlemmar som svarade på enkäten att de utsatts för diskriminering under sin praktik. Nu har styrelsen fördjupat sig i de cirka 100 frisvaren och konstaterat att samtliga sju diskrimineringsgrunder finns representerade (se faktaruta). Vanligast är ålder, kön och etnicitet. I den kommande undersökningen ska mer specifika frågor ställas.
De sju diskrimineringsgrunderna
Lagens definition av diskriminering är att någon missgynnas eller kränks. Missgynnandet eller kränkningen ska också ha samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna som är:
Kön
Könsöverskridande identitet eller uttryck
Etnisk tillhörighet
Religion eller annan trosuppfattning
Funktionsnedsättning
Sexuell läggning
Ålder
Källa: DO
– Till exempel vill vi veta vilka det är som diskriminerar: medstudenter, kollegor, handledare eller chefer, säger ordförande Marlene Juhl.
Tar hjälp av DO
Kränkande kommentarer från patienter räknas inte som diskriminering i lagens mening och därför behöver gränsdragningen diskuteras, menar hon.
– Inget av det är ju okej. Så kunskapen och medvetenheten om de här frågorna behöver höjas hos såväl arbetsgivare och lärosäten som bland studenter och handledare. Det kan vi göra genom att uppmärksamma och synliggöra problemen.
För att få hjälp att analysera resultaten av vfu-rapporten initierade styrelsen nyligen ett möte med diskrimineringsombudsmannen, DO.
– Det vi fick syn på är att tröskeln för diskriminering är låg och att man ska ta hänsyn till den maktposition handledaren har i förhållande till studenten. Som praktikant befinner man sig i beroendeställning.
Företrädare för myndigheten ansåg dock inte att det var särskilt uppseendeväckande att en av fem studenter blivit diskriminerade.
– Enligt deras egna undersökningar har 13 procent av yngre personer på arbetsmarknaden den här erfarenheten. Unga och kvinnor löper generellt större risk att bli diskriminerade, så vården är extra utsatt eftersom den består av kvinnodominerade yrken, säger Marlene Juhl.
Viktigt med utvärdering
Det är arbetsgivaren som har ansvar för att diskriminering inte förekommer på arbetsplatsen, och det omfattar även praktikanter. Enligt Vårdförbundet Student behöver lärosätena bli bättre på att informera om rutiner vid kränkande behandling och diskriminering under vfu:n.
– Kontaktläraren bör ta upp vart man ska vända sig. Vi vill också veta mer om hur lärosätena hanterar det här i exempelvis utvärderingar.
Marlene Juhl menar att förtroendevalda kan spela en viktig roll ute på arbetsplatserna.
– Om en student blir diskriminerad tyder det på en jargong eller brist i arbetsmiljön som sannolikt även drabbar anställda kollegor.
Men att säga ifrån och anmäla trakasserier kräver mod och stöd från omgivningen.
– Det är jätteviktigt att höra från andra att ett visst bemötande inte är acceptabelt. När man reagerar och säger ifrån får man upprättelse som individ och påverkar i ett större perspektiv genom att förhindra att andra utsätts för samma sak.
Så säger lagen
Enligt diskrimineringslagen (kapitel 3, paragraf 1-2) ställs följande krav på arbetsgivare:
Aktiva åtgärder är ett förebyggande och främjande arbete för att inom en verksamhet motverka diskriminering och på annat sätt verka för lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Arbetet med aktiva åtgärder innebär att bedriva ett förebyggande och främjande arbete genom att:
- undersöka om det finns risker för diskriminering eller repressalier eller om det finns andra hinder för enskildas lika rättigheter och möjligheter i verksamheten
- analysera orsaker till upptäckta risker och hinder
- vidta de förebyggande och främjande åtgärder som skäligen kan krävas och
- följa upp och utvärdera arbetet enligt 1–3.