Demensdiagnos

Större delen av de patienter med demens som söker sig till primärvården för andra åkommor upptäcks inte. Det visar en studie gjord av en isländsk läkare, MarÅ­a œlafsdųttir, som nyligen lade fram sin avhandling vid Linköpings universitet. Hon ser framför sig att demensnätverk skapas, där distriktssköterskan skulle kunna ha en viktig roll. Nätverket skulle höja kompetensen om demens på vårdcentralen och därmed bidra till att diskussionen hålls aktuell.

Syftet med studien var att undersöka hur äldre patienter med demens och psykisk sjukdom tas om hand i primärvården. Förekomsten av dessa tillstånd, i vilken utsträckning de upptäcks och behandlas samt allmänläkarnas inställning till dementa undersöktes.

1225 äldre patienter som besökte en vårdcentral under en period testades med mmt (mini-mental test), som på ett enkelt sätt visar om det finns anledning att misstänka demenssjukdom. En neuropsykiatrisk undersökning gjordes på 350 av patienterna och en närstående till respektive patient intervjuades.

Av de 350 undersökta patienterna visade sig 57 ha någon form av demenssjukdom, men i endast 14 av journalerna fanns demens eller kognitiva störningar omnämnt. Det betyder att tre fjärdedelar av de dementa patienterna inte hade upptäckts tidigare trots att de var kända av vården och ofta besökte vårdcentralen.

Kan vara svårt att upptäcka demens
Att säga att problemet enbart ligger hos den enskilde läkaren, eller i hans brist på kunskap, vore en förenkling, säger María Ólafsdóttir. Det kan vara svårt att upptäcka demens när man träffar patienten en kort stund och samtalar om den åkomma som patienten söker för och småpratar lite om alldagliga saker. Det krävs att man ställer frågor som det fordras intellektuell förmåga att svara på, säger hon. Patienten berättar inte heller alltid för doktorn om sitt dåliga minne, vilket kan bero på att det fortfarande är omgärdat av skam.

– Ett problem kan också vara bristen på nätverk kring allmänläkaren, anser María Ólafsdóttir.

Bygga upp nätverk
Hennes vision är att nätverk byggs upp, där allmänläkare, distriktssköterska, arbetsterapeut, specialist inom demenssjukdomar, kommunens socialtjänst samt demensorganisationer, anhörigföreningar och kyrkan eller andra organisationer finns representerade. Resurserna finns ofta redan, men de behöver samordnas av exempelvis distriktssköterskan eller arbetsterapeuten, som helst ska finnas i primärvården:

– Att demenssamordnaren finns under samma tak som
allmänläkaren underlättar samarbetet, säger María Ólafsdóttir.

Tanken är att nätverket ska träda in och ge det stöd som patient och närstående behöver så snart en dement person identifieras.

Ett sätt att upptäcka patienter med demens är att testa dem som uppger att de har minnesproblem med MMT. María Ólafsdóttir anser att man bör vara frikostig med testning vid minsta misstanke om nedsatt kognitiv förmåga. Däremot finns det inte anledning att screena alla äldre som kommer till vårdcentralen eftersom det skulle innebära en stor kostnad och testet är alltför osäkert för att motivera det.

De som misstänks vara dementa är det viktigt att utreda vidare. En ordentlig demensutredning kan mycket väl göras i primärvården, anser hon, och om nätverket fungerar bra kan allmänläkaren koncentrera sig på sin viktigaste uppgift: den medicinska utredningen och bedömningen.

– Det är främst en klinisk undersökning där det viktigaste är att kunna ställa de rätta frågorna, säger María Ólafsdóttir.

Nya behandlingsmetoder
Att hitta de dementa personerna så tidigt som möjligt är viktigt av flera skäl. Först och främst måste man identifiera andra sjukdomar, som exempelvis depression, hypotyreos (bristande funktion hos sköldkörteln) eller lågt blodvärde, som kan ge liknande symtom, eftersom dessa lätt kan behandlas. Det är också viktigt att diagnostisera demenssjukdomen rätt. Utvecklingen inom demensområdet går väldigt snabbt just nu och nya behandlingsmetoder upptäcks. Man kan exempelvis bromsa Alzheimers sjukdom med läkemedel och därmed skjuta upp behovet av institutionsvård i upp till två år – förutsatt att behandlingen sätts in i ett tidigt skede.

Det är också nödvändigt i behandlingen av demens att diagnostisera och behandla andra sjukdomar, exempelvis diabetes och högt blodtryck, som annars kan förvärra demensen.

– Men det viktigaste med att få en tidig demensdiagnos är att vi kan informera och förklara för patient och närstående vad det är som händer. Missförstånd, ångest och irritation kan därmed förklaras. Saker och ting faller på plats och situationen blir begriplig för både patient och de närstående, avslutar María Ólafsdóttir.