”Det är en styrka att vara kliniskt förankrad”

Hon har lyft fram evidens för musik i vården och tilldelades Vårdförbundspriset tack vare en app om postoperativ vård. Nu har Ulrica Nilsson, anestesisjuksköterska och professor i omvårdnad vid KI, valts in i prestigefyllda organisationen American Academy of Nursing. "Jag är jätteglad och jättestolt", säger hon. UPPDATERAD.

Ulrica Nilsson sitter just och skriver på en forskningsartikel om opioider när Vårdfokus ringer för en intervju.

Engagerat berättar hon om hur USA, Kanada och Australien har väldiga problem med opioidmissbruk: hela 77 procent av alla patienter som skrivs ut efter kirurgioperation får opioider. Motsvarande andel i Sverige är 11 procent.

— I Sverige följer vi upp operationer på ett helt annat sätt. Våra patienter sövs inte heller lika hårt, säger hon.

 I USA använder man också lustgas vid operation, något man i Sverige har slutat med, bland annat av miljöskäl.

USA har med andra ord mycket att lära av Sverige på det postoperativa området, tycker Ulrica Nilsson.

Som nyinvald i organisationen American Academy of Nursing, som samlar omkring 1500 sjuksköterskor världen över, får hon nu ytterligare möjlighet att sprida kunskap och jämföra metoder länderna emellan.

Arbete för postoperativ vård

Det var i juli som Ulrica Nilsson fick veta att hon hade blivit invald i den prestigefyllda organisationen.

— Jag blev jätteglad och jättestolt, säger hon.

Efter en ansökningsprocess som startade i februari i år då några av hennes ”sponsorer” — alltså personer som redan var medlemmar i American Academy of Nursing — tyckte att hon borde väljas in, beviljades hon inträde.  

Det tunga argumentet är att hon har bedrivit implementering av postoperativ vård och att hon som klinisk anestesisjuksköterska driver fram olika forskningslinjer.

Förra året kammade Ulrica Nilsson också hem Vårdförbundspriset för sitt initiativ till mobilappen RAPP (Recovery assessment by phone points), som används för att samla in data om patienters första symptom under de första två veckorna efter hemkomst från operation.

I början av sin karriär jobbade hon också med att lyfta evidens för effekten av musik för att minska oro och smärta. Hon har därtill fått igång en postoperativ vård vid Karolinska institutet.

Förankring i klinisk vardag

Att stanna i en akademisk bubbla och brottas med teorier har dock aldrig lockat Ulrica Nilsson.

Hennes drivkraft handlar inte om att briljera intellektuellt, utan om att förändra. Genom sitt arbete på postoperativa avdelningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge ser hon till att alltid ha kvar en fot kvar i den kliniska vardagen.  

Något som hon tycker är centralt för att på bästa sätt kunna bidra till det American Academy of Nursing beskriver som ett av sina uppdrag — att sprida omvårdnadskunskap för att bidra till hälsopolitik.

— Det är en styrka att vara kliniskt förankrad, det ger tyngd i det jag utbildar och forskar inom. Vetskapen om att jag nästa vecka kommer att jobba på postoperation igen är en styrka när jag pratar med politiker, studenter eller finansiärer för min app. Att jag inte bara sitter där och tycker, utan har min kliniska erfarenhet.

Att vara kliniskt förankrad, det ger tyngd i det jag utbildar och forskar inom.  

Ulrica Nilsson har kontinuerligt velat lyfta sjuksköterskeyrkets värdighet och respekt, och vänt sig mot inbitna slentrianmässiga tendenser att exempelvis bara kalla sjuksköterskor vid förnamn.

Som invald i den amerikanska akademin vill hon fortsätta lyfta yrket.

— För mig är det nästan politik det som jag bedriver, att lyfta en profession, visa att vi kan göra saker för våra patienter som gör avtryck, även internationellt.

I en tid då en blödande sjukvård avlövas på sjuksköterskor, som försvinner från yrket, är det just en sådan aktiv yrkesstolthet som behövs, anser hon.

— Att visa att sjuksköterskor inte bara är en bricka i en vårdapparat, att det finns något annat som driver oss in i yrket. Får vi inte förutsättningar att utöva det, då försvinner vi.

Folk försvinner från yrket, då måste vi också visa positiva bilder. Annars blir det bara en eländesskildring av vår profession.

Att nå framgång är att nöta på, visa på goda exempel, resonerar hon.

— Vi fyller våra utbildningar, det är inte det som är problemet. Det handlar om att folk försvinner från yrket, och då måste vi också visa positiva bilder. Annars blir det bara en eländesskildring av vår profession.

Vad är då drivkraften bakom ditt yrkesval?

— Att göra bättre för våra patienter.  Om inte undersköterskor och sjuksköterskor finns i den postoperativa vården, blir det som ”ogjort” för patienten. Jag ser att vi lämnar våra patienter ensamma i hemmet efter operation. Här har vi sjuksköterskor en jätteviktig uppgift. Alla våra patienter borde få en kontaktsjuksköterska eller ett sätt att snabbt få kontakt med vården efter operation.

Forskar om kognitiv återhämtning

Just nu forskar Ulrica Nilsson på digital uppföljning av den kognitiva återhämtningen hos patienter som genomgått operation under minst en timme.

Enligt studier är risken för den som är 60 år och äldre att få en kognitiv svikt efter operation mellan 10 och 25 procent. Det kan förklara varför en del patienter aldrig blir desamma efter en operation.

I ett forskningsprojekt, som förmodligen ska ske vid Ersta sjukhus, ska de nu intervjua, följa upp och testa den kognitiva förmågan hos ett 50-tal patienter, för att sedan göra en stor studie på området.

Vad innebär ditt medlemskap i American Academy of Nursing i praktiken?

— Än så länge kan jag inte säga vad som kommer att ske. Jag tror inte det blir många resor dit. Men jag kanske blir invald i någon grupp som jobbar med postoperativ vård.

Gjort klassresa

Huruvida hon kommer att försöka lansera sin app RAPP, som nu används inom sjukvården i Sverige, även i USA, vet hon inte.

I oktober far hon till Washington DC för att under en ceremoni ingå medlemskapet i den amerikanska sjuksköterskeakademin och ta emot diplom.

Ulrica Nilsson har gjort en så kallad klassresa: hon kommer från en icke-akademisk familj, som ändå uppmuntrat till läsning och studier.

— Det är märkligt att se tillbaka på den där lilla tjejen som var jag, och som kommit dithän. Jag har inget behov av att vara märkvärdig, men är glad av att se att det går: att man med vilja, drivkraft, ett mål och envishet kan nå långt, säger hon.

Texten har uppdaterats. Vid publiceringen angavs felaktigt att Ulrica Nilsson är ansvarig för specialistutbildningen av anestesisjuksköterskor. Uppgiften har nu ändrats till att hon är examinator för utbildningen.