Det första mötet mellan sjuksköterska och patient i psykiatrisk vård – ett moraliskt åtagande

Sjöstedt E, Dahlstrand A, Severinsson E & Lützén K. The first nurse-patient encounter in a psychiatric setting: discovering a moral commitment in nursing. Nursing Ethics 2001; 8: 313—327.

Bakgrund och syfte: Det första mötet med psykiatrisk vård kan få avgörande konsekvenser för den enskilde patienten och dennes närstående. Flera studier visar att patienternas erfarenheter har präglats av bland annat kontrollförlust, skam och övergivenhet. Även om sjuksköterskan har en etisk medvetenhet, saknas ibland den teoretiska kunskap som är nödvändig för att förstå betydelsen av att vara lyhörd för patientens lidande vid det första mötet. Syftet med denna studie var att med stöd av en modell, grundad i Erikssons vårdvetenskapliga teori, fördjupa sjuksköterskans kunskap om det första mötet med patienten och planering av omvårdnad utgående ifrån dennes lidande och förväntningar.

Metod: Aktionsforskning valdes som metod för att i nära samarbete med sjuksköterskor implementera en modell som stöd för det första mötet. Fem sjuksköterskor på en psykiatrisk vårdavdelning för akut- och korttidsvård deltog i studien som varade i ett år. Datainsamling gjordes genom intervjuer med sjuksköterskorna samt nedtecknade observationer i form av en forskningsdagbok.

Resultat och slutsatser: Sjuksköterskornas lärandeprocess kan sammanfattas under fyra teman:
Att upptäcka värdet av teoretisk kunskap: Temat avspeglar sjuksköterskornas ökade förmåga att sätta ord på sitt arbete och att söka efter ny kunskap som underlättar förståelsen för människan i ett helhetsperspektiv. Kunskapen gav sjuksköterskorna möjligheter att påverka och lära ut omvårdnad, vilket fick betydelse för den egna självkänslan.

Att bli medveten om ett personligt moraliskt åtagande: Detta åtagande innebar en avsiktlig och medveten inbjudan till patienten att dela lidandet. Denna inbjudan medförde ett ansvar från sjuksköterskans sida att upprätthålla relationen till patienten. Att dra sig ur åtagandet medförde negativa konsekvenser. Det blev också tydligare för sjuksköterskorna att den kunskap de fått om patienten skulle användas på ett meningsfullt och etiskt sätt i en fortgående omvårdnadsprocess.

Att bli moraliskt reflekterande: Förmåga till moralisk reflektion innebar en ansträngning att uppfatta det som var viktigast och svårast i den aktuella situationen utifrån patientens perspektiv och att därför använda modellen på ett flexibelt sätt. Att bli moraliskt reflekterande innebar också att beakta patientens integritet så att denne inte avslöjade mer än han själv ville.
Att bli medveten om bristen på autonomi och hinder för införandet av en begreppsmodell: Temat avspeglade en ökad medvetenhet om vikten av att kunna sätta gränser för sig själv, att kunna säga »nej«.

Studien har lett fram till ett klargörande av det ansvar som sjuksköterskan måste vara beredd att ta på sig i första mötet med patienten för att denne ska bli respekterad som en unik person med egenvärde. Detta ansvar kräver av sjuksköterskan teoretisk kunskap, moralisk medvetenhet och förmåga till självständigt handlande.

Forskningsmedel har erhållits från Vårdalstiftelsen.

Elisabet Sjöstedt, som har skrivit ovanstående artikel, var leg sjuksköterska, lic med vet och universitetsadjunkt vid Karolinska institutet, institutionen för omvårdnad. Hon avled i september 2001. Artikeln ingår i Elisabet Sjöstedts licentiatavhandling som lades fram i början av förra året. Avhandlingen kan beställas hos Bengt Engström på telefon 08-84 60 97.